Hoppa till huvudinnehåll
Illustration: Regeringskansliet

Försvarsbeslutet 2025–2030

Nu genomförs den kraftfullaste förstärkningen av totalförsvaret sedan kalla kriget. Sverige rustar snabbt i en internationell kontext och gör stora satsningar på både civilt och militärt försvar. Det militära försvaret får tillskott på över 170 miljarder och det civila försvaret över 37,5 miljarder till 2030. De militära försvarsutgifterna kommer att uppgå till 2,6 procent av BNP år 2028. Ett kraftfullt svenskt totalförsvar stärker både Sveriges och Natos säkerhet.

Ansvariga statsråd
Pål Jonson
Carl-Oskar Bohlin
Ansvariga departement
Försvars­departementet

Åtgärder i fokus inom militärt försvar

  • Tabell med Sveriges försvarsanslag.
    Tabell med Sveriges försvarsanslag. Illustration: Regeringskansliet

    Övergripande om prioriteringar för det militära försvaret

    Det militära försvaret får kraftiga tillskott på över 170 miljarder kronor till 2030 för att öka den militära förmågan till avskräckning och försvar. Krigsorganisationen måste stärkas med personellt och materiellt uppfyllda och samövade förband. Prioritet måste läggas vid att öka takten i krigsförbandsproduktionen ytterligare i syfte att öka förmågan att försvara Sverige och allierade stater mot väpnat angrepp. En stor del av dessa tillskott kommer att läggas på att fullfölja och förstärka den krigsorganisation som framgår av försvarsbeslutet 2020. De ekonomiska tillskotten går också till bland annat ytterligare luftvärn, mer ammunition och att förnödenhetslagren fylls. Arbetet med att riva hinder för tillväxt fortsätter inom de militära myndigheterna. Takten i försvarets tillväxt måste öka.

  • Foto: imagebank.sweden.se

    Tillväxtbaserad styrning

    Styrningen av det militära försvaret behöver anpassas för att kunna genomföra den tillväxt och förmågeökning som föreslås i totalförsvarspropositionen. Grunderna i denna anpassning är att delegera beslutsfattande, att stärka regeringens uppföljning samt att förbättra förutsättningarna för långsiktig planering. Om regelverk och processer hindrar försvarets tillväxt ska de identifieras och i möjligaste mån effektiviseras.

  • Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

    Försvarsmaktens krigsorganisation

    Krigsförbanden utgör grunden för Sveriges bidrag till Natos avskräckning och kollektiva försvar. Natos förmågemål, såväl redan tilldelade som de som förväntas under 2025, utgör ett viktigt ingångsvärde i utformningen av den svenska krigsorganisationen. Krigsorganisationen behöver fastställas, organiseras och fyllas upp så snart som möjligt för att verka krigsavhållande och för att kunna lösa Försvarsmaktens huvuduppgift.

  • Utvecklad divisionsförmåga och territoriella förband

    Efter mobilisering bör armén kunna möta ett väpnat angrepp såväl på som utanför svenskt territorium. Fältförbandens divisionsförmåga (med tillhörande divisionsförband) ska utvecklas för att kunna strida i större formationer, i enlighet med den operativa planeringen inom Nato. För att kunna samordna striden och kunna kraftsamla krigsförbanden behövs tillförsel av både verkans- och stödförband på divisionsnivå. Det innebär, förutom redan påbörjad förmåga till ledning, fortsatt organisering av två artilleribataljoner och en tillkommande raketartillerienhet, en bataljon för telekrig, en underrättelsebataljon, en ingenjör- respektive förbindelsebataljon, en luftvärnsbataljon, en underhållsbataljon och en stridsvagnstransportbataljon.

    För materielområdet ligger fokus på att fylla upp divisionsnivån och brigaderna med ytterligare materiel och att öka den materiella tillgängligheten. Bland annat kompletteringsanskaffas stridsfordon, stridsvagnar, bepansrade fordon samt genomförs fortsatt renovering av befintliga stridsfordon och stridsvagnar. Även artilleri, patrullrobotar (beväpnade drönare), spaningsdrönare, luftvärn liksom långräckviddig bekämpningsförmåga i form av raketartilleri anskaffas. Anskaffning sker också av förnödenheter, inklusive ammunition, i syfte att öka lagernivåerna.

  • Foto: Jonas Helmersson/Försvarsmakten

    Stärkt marin uthållighet

    Den marina logistikförmågan stärks genom etableringen av marina militärbaser i de tre garnisonsorterna Haninge, Göteborg och Karlskrona. De marina militärbaserna ska bland annat utveckla förmåga att logistiskt kunna understödja allierade förband inom sjödomänen men även förmåga att kunna understödja garnisonernas förmåga till mobilisering och försörjning vid beredskapshöjningar. De två nyetablerade marina basbataljonerna i Haninge och Karlskrona fortsätter att utvecklas.

    Den marina uthålligheten ska stärkas, bland annat genom ökade lagernivåer av ammunition, både marinspecifik och annan kvalificerad ammunition, i syfte att i ökad utsträckning tillgodose Natos krav.

  • Flygstridskrafter och beroendet av rymdtjänster

    Flygvapnet svarar för att tidigt i ett konfliktskede kontrollera luftrummet tillsammans med luftvärnet och allierade. Att tidigt och kraftsamlat kunna verka mot en angripare samtidigt som spridning av flygstridskrafter genomförs är av avgörande betydelse. Serieleveranser av JAS 39E genomförs under perioden och driftsättning av flygvapnet sker. Uppgradering med nya förmågor till JAS 39C/D genomförs, bland annat introduceras långräckviddig markmålsbekämpningsförmåga vid stridsflygdivisionerna i perioden 2025–2030.

    Anskaffning av ytterligare jaktrobotar, medelräckviddiga precisionsvapen, kryssningsrobotar samt sjömålsrobotar till JAS 39 genomförs. Ytterligare markoperativa helikoptrar av typen Black Hawk anskaffas och ytterligare skolflygplan av typen SK 40 (GROB) för grundläggande flygförarutbildning anskaffas. Även tre stycken flygplan av typen 106 Global Eye anskaffas. Beroendet av rymdtjänster ökar och Sverige behöver utveckla en beredskap för kriser och krig som involverar rymddomänen. I perioden 2025–2030 inleds anskaffning och förmåga för Försvarsmakten att skjuta upp militära satelliter.

  • Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten

    Ökade krav på specialförbanden

    Det förändrade omvärldsläget i kombination med medlemskapet i Nato har ökat kraven på specialförbanden. Specialförbanden behöver dimensioneras för att genomföra specialoperationer enskilt och tillsammans med andra stridskrafter och myndigheter. Detta ska kunna ske nationellt och internationellt i hela konfliktskalan och inom ramen för Natos åtgärder för avskräckning och försvar. Förmågan att upptäcka, motverka och aktivt förhindra en angripares åtgärder för etablering i, påverkan på och eskalering mot Sverige, samt svenska intressen nationellt och utomlands ska fortsatt utvecklas.

  • Foto: Daniel Frank Sanchez/Försvarsmakten

    Digital förmåga i ledningsfunktionen

    En fungerande, sammanhängande och robust ledning är en av förutsättningarna för att kunna föra strid. Försvarsmaktens arbete med myndighetens ledningsförmåga bör därför intensifieras. Interoperabiliteten med Nato bör fortsätta att utvecklas i syfte att kunna genomföra och samordna operationer med allierade. Ledningsförmågan på operativ nivå förstärks genom operativa sambandsbataljoner. Ledningsförmågan på taktisk nivå förstärks genom ledningsförband till arméstaben, divisionen och militärregionerna. Vidare förstärks telekrigsförmågan inom armén.

  • Logistikfunktionen avgörande för uthållig strid

    Logistikfunktionen ska fortsatt förstärkas och Försvarsmaktens logistikkoncept utvecklas och genomförs för att möjliggöra militära operationer såväl enskilt som tillsammans med allierade. En fungerande logistik kräver tydliga lednings- och lydnadsförhållanden med tillhörande ansvar.

    Antalet underhålls- och sjukvårdsförband ska öka i syfte att säkerställa logistiken på strategisk, operativ och taktisk nivå. Med detta följer ett behov av att krigsförbandsproduktionen kan utökas och att inte minst militär-, flyg- och marinbaser utvecklas inom ramen för logistiken. Ansvaret för krigsförbandsproduktionen inom logistiken och då främst försvarsgrenarnas roll, behöver tydliggöras av Försvarsmakten i syfte att skapa en effektivare krigsförbandsproduktion.

  • Foto: Jesper Sundström/Försvarsmakten

    Ny materiel till hemvärnet

    Hemvärnsförbanden har förmåga att snabbt stödja mobilisering samt skydda och bevaka militära objekt, basområden och samhällskritiska funktioner. Hemvärnets lokala koppling samt dess frivilliga bas skapar en hög tillgänglighet och bidrar till en stark folkförankring. Målsättningen bör vara att hemvärnet ska omfatta 26 000 personer år 2030. Ny materiel bör tillföras hemvärnet i form av bland annat fordon, båtar, sensorer, värmesikten, bildförstärkare samt taktisk radio vilket innebär en materiell förnyelse av hemvärnsförbanden.

  • Foto: Astrid Amtén/Försvarsmakten

    Fler värnpliktiga och utökad officersutbildning

    En förstärkning av krigsorganisationen innebär ett ökat personalbehov. Det totala antalet befattningar i krigsorganisationen bedöms enligt Försvarsmakten uppgå till ca 130 000 personer plus reserver när organisationen är personellt uppfylld 2035.

    De årliga grundutbildningsvolymerna ska stegvis öka för att senast 2030 uppgå till minst 10 000 värnpliktiga och därefter under perioden 2032–2035 uppgå till ca 12 000 värnpliktiga. För att uppnå detta behöver kapaciteten hos Totalförsvarets plikt- och prövningsverk, att mönstra och ta ut individer till värnplikt, öka genom etableringen av ett fjärde prövningskontor. Satsningar görs på en utökad officersutbildning. Vidare finns planer för att öka antalet platser på specialistofficersutbildningen respektive reservofficersutbildningen.

  • Infrastruktur som möter militära behov

    Tillgång till infrastruktur som militära hamnar, flygflottiljer, militära flygplatser samt skjut- och övningsfält med ändamålsenliga villkor är grundläggande förutsättningar för verksamheten i det militära försvaret och för att allierade ska kunna verka på svenskt territorium. Omvärldsutvecklingen och den sammanhängande tillväxten inom det militära försvaret påverkar både de kort- och långsiktiga behoven av infrastruktur. För att hantera denna tillväxt krävs förändrade arbetssätt och processer hos berörda myndigheter. De militära behoven kommer att medföra behov av investeringar i den svenska transportinfrastrukturen.

    Regeringen avser att se över lagar, förordningar och arbetssätt för att identifiera vilka förändringar som kan behövas för att undanröja hinder för uppbyggnaden av totalförsvaret och för att förverkliga den försvarspolitiska inriktning som utarbetats i bred politisk enighet. Därutöver krävs ytterligare koordinering mellan Försvarsmaktens materiel- och infrastrukturprocesser samt personalförsörjningen för att i ett tidigare skede än i dag identifiera behov och krav för materielrelaterade infrastrukturella åtgärder.

  • Foto: Mats Nyström/Försvarsmakten

    Stärkt försvarsunderrättelseverksamhet

    Försvarsunderrättelseförmågan och den militära säkerhetstjänsten bör stärkas och utvecklas. Nationell och internationell samverkan bör fördjupas. Förmågan att genomföra gemensam verksamhet bör fördjupas i synnerhet med den civila säkerhetstjänsten, Säkerhetspolisen men även med Polismyndigheten. Digitaliseringen är avgörande för såväl underrättelse- och säkerhetstjänsterna som för Försvarsmaktens operativa förmåga, samt för totalförsvarets förmåga i stort. Berörda myndigheters digitala förmåga behöver utvecklas och Sverige behöver göra omfattande investeringar för att öka totalförsvarets robusthet, förmåga och motståndskraft. Försvarsunderrättelsemyndigheterna ska långsiktigt utveckla sin förmåga till informationsinhämtning och övervakning inom rymddomänen.

  • Foto: Aline Lessner/Lottakåren

    Ökade resurser till frivilliga försvarsorganisationer

    De frivilliga försvarsorganisationerna är viktiga för den samlade förmågan inom totalförsvaret och folkförankringen. De utgör därmed ett starkt bidrag till den svenska försvarsviljan. Utöver detta bidrar de till bemanning av det svenska totalförsvaret. Det är nödvändigt att dessa organisationer får tillräckliga ekonomiska medel både för att möta de ökande behoven inom totalförsvaret och för att skapa långsiktiga verksamhetsförutsättningar för organisationernas egen utveckling. Regeringen föreslår därför ett tillskott till de frivilliga försvarsorganisationerna i budgetpropositionen för 2025.

  • Foto: Mattias Andersson/Försvarsmakten

    Teknikutvecklingens möjligheter och hot

    Sveriges förmåga att utveckla nya försvarsteknologier är en viktig fördel både i fredstid och under kriser och krig. Regeringen satsar nu mer resurser på att stödja teknikutveckling, försvarsforskning och innovation inom försvaret. I år är budgeten för detta nästan 1,1 miljarder kronor, men den kommer att öka. År 2027 kommer budgeten att ha ökat med mer än 50 procent till drygt 1,6 miljarder kronor.

  • Foto: Nato

    Sverige som allierad

    Som allierad ska Sverige bidra till att öka Natos samlade försvarsförmåga. Detta förutsätter en stark nationell militär förmåga som kan bidra både till det nationella och det kollektiva försvaret. Sverige ska så långt som möjligt uppfylla Natos förmågemål samt de åtaganden som följer av Natos gemensamma operationsplanering samtidigt som nationella försvarsbehov säkerställs.

    För att möjliggöra militära operationer behövs en fungerande logistik som möjliggör att militära förband uthålligt kan försörjas, skyddas, förflyttas och ledas. Detta inkluderar militära förmågor såväl som civilt stöd till militära operationer. Att kunna tillhandahålla värdlandsstöd utgör en del av detta. Vi behöver därför stärka förmågan att stödja allierade operationer på eller från svenskt territorium och öva vår förmåga att genomföra värdlandsstöd.

  • Foto: Försvarsmakten

    Sveriges militära stöd till Ukraina

    Stödet till Ukraina utgör en central del av svensk säkerhets- och försvarspolitik. Sverige kommer att stödja Ukrainas kamp så länge det krävs. För att förstärka och säkerställa en långsiktighet i Sveriges stöd till Ukraina har regeringen skapat en treårig ekonomisk ram för det militära stödet till Ukraina om sammanlagt 75 miljarder kronor under åren 2024–2026.

    Stödet till Ukraina påverkar krigsorganisationens utveckling. För att minska påverkan kommer regeringen gå från donation till produktion i stödet till Ukraina. Lärdomar från kriget i Ukraina ska analyseras och omhändertas i utvecklingen av det svenska försvaret och är av såväl operativ och taktisk som teknisk karaktär.

  1. Övergripande prioriteringar
  2. Styrning av det militära försvaret
  3. Försvarsmaktens krigsorganisation
  4. Armén
  5. Marinen
  6. Flygvapnet och rymddomänen
  7. Specialförbanden
  8. Ledningsfunktionen
  9. Logistikfunktionen
  10. Hemvärnet
  11. Personalförsörjning
  12. Intrastrukturförsörjning
  13. Försvarsunderrättelseförmåga
  14. Frivilliga försvarsorganisationer
  15. Forskning och utveckling
  16. Sverige som allierad
  17. Militärt stöd till Ukraina

Åtgärder i fokus inom civilt försvar

  • Tabell med civila försvarets anslag.
    Tabell med civila försvarets anslag. Illustration: Regeringskansliet

    Ekonomisk inriktning för det civila försvaret

    Regeringens prioritering inom civilt försvar för kommande period är att fortsätta stärka förmågan och öka takten i utvecklingen. Genom införandet av en ekonomisk planeringsram genomförs ett paradigmskifte som kortfattat innebär att det civila försvaret tillförs sammanlagt 37,5 miljarder för åren 2025–2030.

  • Styrning med helhetsperspektiv

    Regeringen anser att styrningen och uppföljningen av det civila försvaret bör stärkas med särskilt fokus på transparens och ändamålsenlighet. Utifrån den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret, den så kallade civila ramen, avser regeringen därför se över nuvarande strukturer och processer. Utgångspunkten för arbetet bör vara att styrningen och uppföljningen sker utifrån angivna mål och med ett helhetsperspektiv som tar avstamp i centrala underlag samt bedömningar av utvecklingen inom området. Detta är ett led i regeringens arbete att nå den ökade ambitionsnivå för det civila försvaret som det allvarliga omvärldsläget kräver.

  • Förstärkta roller och mandat för ledning

    I händelse av höjd beredskap ställs höga krav på ledning och samordning av det civila försvaret. Ändamålsenliga och tydliga lednings- och ansvarsförhållanden är en förutsättning för samordning såväl inom det civila försvaret som mellan det militära och civila försvaret och är också avgörande för att totalförsvaret ska kunna lösa sina uppgifter.

    Ledningen av det civila försvaret i höjd beredskap och ytterst krig bör ske genom aktörer med ett geografiskt områdesansvar, från regeringen (nationell nivå) via civilområdesansvariga länsstyrelser (högre regional nivå), länsstyrelserna (lägre regional nivå) till kommunerna (lokal nivå). Vid höjd beredskap är det nödvändigt att beslut på olika nivåer kan fattas självständigt för högsta möjliga försvarseffekt. Det förutsätter att ansvar och mandat är tydligt fördelade till relevanta nivåer. Civilområdesansvariga länsstyrelser och sektorsansvariga myndigheters roller och mandat behöver förstärkas.

  • Stärkt förmåga att stödja det militära försvaret

    Det civila försvaret, på nationell, högre regional, regional och lokal nivå samt inom näringslivet behöver intensifiera och konkretisera arbetet med att stärka förmågan att stödja det militära försvaret.

    Försvarsmakten behöver fortsätta att vidareutveckla sitt arbete med att konkretisera sina och även alliansens behov av stöd och delge detta till berörda myndigheter. En nationell sammanhållen planering för och genomförande av värdlandsstöd är nödvändig för ett effektivt civilt stöd till militära operationer. Likaså behövs en nationell sammanhållen planering och genomförande för mottagande av humanitärt och annat civilt stöd.

  • Säkerställa organisationers funktionalitet

    Förberedelser, planering och övning för övergång från organisation i fred till krigsorganisation är avgörande för totalförsvarets funktionalitet. Statliga myndigheter, kommuner och regioners arbete med att säkerställa en organisation som kan upprätthålla nödvändig verksamhet under höjd beredskap och ytterst krig behöver fortsätta att utvecklas. Regeringen vill därför betona vikten av att dessa aktörer analyserar sin verksamhet för att identifiera vilken verksamhet som är avsedd att bedrivas i händelse av höjd beredskap. Därefter behöver en organisation säkerställas som kan upprätthålla den identifierade verksamheten.

    Statliga myndigheter, kommuner och regioner bör efter genomförd analys identifiera och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att kunna upprätthålla prioriterad verksamhet i händelse av höjd beredskap och då ytterst krig. Aktörerna behöver kunna upprätthålla verksamheten och säkerställa att det finns en organisation som är bemannad, utbildad och övad för att hantera de prioriterade uppgifterna.

  • Fortsatt utveckling av räddningstjänst och skydd av civilbefolkningen

    Att skydda civilbefolkningen vid ett väpnat angrepp är en grundläggande uppgift för det civila försvaret och bidrar till att upprätthålla befolkningens försvarsvilja och motståndskraft. Det är särskilt angeläget att stärka förmågan inom räddningstjänsten och att vidta åtgärder för att skydda civilbefolkningen. De åtgärder som ger störst förmågehöjande effekt på kort sikt ska prioriteras. Redan påbörjade satsningar för att stärka förmågan inom dessa områden behöver fortsätta och förstärkas ytterligare.

    Enligt regeringen behöver förmågan inom den kommunala räddningstjänsten höjas genom utbildning samt personella och materiella resursförstärkningar. Till exempel behövs en grundläggande förmåga att hantera uppgifter som att upptäcka, utmärka och röja farliga områden samt förmåga att indikera, sanera och vidta andra åtgärder för skydd mot kärnvapen och kemiska stridsmedel. För att stärka skyddet av civilbefolkningen vid ett väpnat angrepp bör skyddsåtgärderna enligt regeringens bedömning ses som ett sammanhållet system som omfattar bland annat varning, skyddsrum och skyddade utrymmen samt utrymning och inkvartering. Befintligt skyddsrumsbestånd ska nyttjas, och det bör därför inventeras och kontrolleras i högre takt än tidigare.

  • Förmågehöjning inom hälso- och sjukvården

    En fungerande hälso- och sjukvård och socialtjänst i fred är en förutsättning för en fungerande hälso- och sjukvård och socialtjänst i krig. För att klara av att hantera masskadeutfall i krig bedömer regeringen att det behövs en förmågehöjning och att hälso- och sjukvårdens vårdkapacitet behöver stärkas. Regeringen bedömer att arbetet med att öka tillgängligheten, vårdkapaciteten samt stärka kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården bör fortsätta enligt aktuell inriktning.

    Regeringen bedömer att det pågående arbetet med att stärka försörjningsberedskapen inom hälso- och sjukvården i olika nivåer bör fortsätta. Det syftar till att skapa ett robust system som säkerställer tillgång till sjukvårdsprodukter även vid fredstida krissituationer, höjd beredskap och ytterst krig genom bland annat ökad lagerhållning hos regioner och kommuner. Det pågår också en uppbyggnad av statliga säkerhetslager för vissa sjukvårdsprodukter och ett arbete med att skapa system för nationell överblick över tillgång och efterfrågan på bland annat läkemedel.

  • En uthållig energiförsörjning

    En fungerande energiförsörjning är central för att ett samhälle ska fungera även vid höjd beredskap och ytterst krig. Det behövs en tydlig struktur för vem som kan besluta om extraordinära åtgärder och i vilket skede, och vidare behöver resurser för att vidta åtgärderna säkerställas. Planering behövs för att prioritera bland förbrukning och för att fördela knappa resurser, inte minst för att upprätthålla nödvändig försörjning vid höjd beredskap.

    Regeringens ambition att utveckla och trygga energiförsörjningen avser förutom el också flytande drivmedel, gas, värme och kyla samt kopplingar mellan dessa områden. Medlemskapet i Nato påverkar även totalförsvarsplaneringen inom energiområdet. Åtgärderna handlar om att skapa förutsättningar för en större robusthet och uthållighet i energiförsörjningen. Elberedskapen behöver fortsätta utvecklas och stärkas för att minimera konsekvenser av elbortfall och möjliggöra en snabb återställning av försörjningen. Det innebär exempelvis fortsatta insatser inom bland annat reparationsberedskap, såväl materiel som personal, ödrift och fortifikatoriskt skydd. I sammanhanget vill regeringen framhålla att civilplikt inom verksamheter med ansvar för elförsörjning bör utvecklas vidare när det gäller personer som redan innehar en grundläggande utbildning på området.

  • Förmågehöjande åtgärder och utvecklingsbehov inom transporter

    Transportinfrastruktur och transporter är viktiga för Sveriges handel och försörjningsförmåga och för att upprätthålla samhällsviktiga funktioner inför och under höjd beredskap och ytterst krig. Transporter är också en förutsättning för Försvarsmaktens mobilisering, försörjningssäkerhet och förmåga att verka. Kollektivtrafiken, såväl regional som interregional, kommer att vara viktig vid höjd beredskap, bland annat för utrymning och transport av krigsplacerade.

    För att kunna säkerställa tillgång till försörjningsviktiga varor för civilbefolkningen och militära förbands förmåga till förflyttning är det väsentligt med en väl fungerande och underhållen infrastruktur av till exempel vägar, järnvägar, hamnar och flygplatser. Regeringen har med anledning av det utvecklat och fördjupat det nordiska samarbetet med Finland, Norge och Danmark om transportberedskap och gränsöverskridande transportinfrastruktur. Regeringen vill även stärka svensk sjöfarts konkurrenskraft och beredskapen och har därför tagit flera initiativ för att få fler svenskflaggade fartyg och för att ha tillräckligt många sjömän med svenskt medborgarskap att bemanna dem med. Regeringen arbetar även med att stärka konkurrenskraften för den svenska luftfarten och flygplatserna. Bland annat har det statliga bidraget för driftstöd till icke-statliga flygplatser fördubblats.

  • Fortsatta insatser inom elektroniska kommunikationer och post

    För att totalförsvaret ska kunna hantera konsekvenserna av ett väpnat angrepp är upprätthållandet av elektroniska kommunikationer och post av mycket stor betydelse. Få aktörer är helt fristående inom beredskapssektorn, vilket medför att privat-offentlig samverkan är avgörande. Regeringen bedömer att såväl beredskapsarbetet hos aktörerna inom sektorn som ansvarsförhållandena mellan offentliga och privata aktörer behöver stärkas för att klara kraven under höjd beredskap. Det handlar exempelvis om att kunna utbyta känslig information, att upprätthålla en uthållig reparationsberedskap samt att genomföra effektiv samverkan under svåra förhållanden.

    Regeringen är av uppfattningen att det behöver vidtas åtgärder för att stärka robusthet och resiliens i nät och tjänster för att stärka motståndskraften mot såväl fysiska påfrestningar som i cyberdomänen. Det kan exempelvis handla om investeringar i reservkraft för att uppnå uthållighet i befolkningstäta områden. Åtgärder bör även vidtas för att öka redundans och upprätthålla funktionalitet i nätens kritiska delar samt vid alternativa ledningsplatser. Distributionen av post och paket är sårbar för elavbrott, sabotage samt störningar i väg- och järnvägsnäten. Robusthetshöjande åtgärder är därför av vikt även för postsektorn.

  • Tillgång till livsmedel och dricksvatten bidrar till försvarsviljan

    En välfungerande och robust livsmedelsförsörjning och en egenberedskap hos befolkningen handlar ytterst om överlevnad och om att upprätthålla försvarsviljan. Det är avgörande för samhällets motståndskraft. Sverige behöver en robust inhemsk livsmedelsproduktion för att kunna upprätthålla livsmedelsförsörjningen även under handelsstörningar som kan uppstå vid krigsfara eller krig. Det förutsätter i sin tur en inhemsk produktion för framställning av insatsvaror och beredskaps- och omsättningslager av sådana varor. Enligt regeringen är beredskapslagring, och främjande av inhemsk framställning, av insatsvaror och till exempel spannmål, viktiga åtgärder för det fortsatta arbetet med att bygga upp en robust livsmedelsförsörjning.

    Dricksvattenproduktion samt en fungerande avlopps- och avfallshantering är av central betydelse för liv och hälsa och för att många andra delar i samhället ska kunna fungera. Enligt regeringen är det viktigt att kommunerna säkerställer att arbete genomförs när det gäller planering och logistik kring dricksvattenförsörjningen bland annat när det gäller att kunna distribuera nödvatten, lagerhållning av kemikalier och reservdelar, men även genom att säkerställa reservkraft. Motsvarande gäller även för avloppshanteringen som också är beroende av reservvatten, elförsörjning och tillgång till kemikalier.

  • Anpassningar inom ordning och säkerhet

    Verksamheten i sektorn ordning och säkerhet är i dag främst utformad för fredstida verksamhet. Det krävs åtgärder för att anpassa vissa verksamheter till förhållanden under höjd beredskap och ytterst krig. Vid ett krig på svenskt territorium kommer kraven på polisiär verksamhet att öka och det kommer delvis ställas andra krav på polisen än i fredstid. Det kan till exempel handla om att stödja Försvarsmaktens mobilisering att bistå vid utrymning av civilbefolkningen eller motverka plundring och upplopp Försvarsberedningen anser att det finns behov av en polisiär förstärkningsresurs i höjd beredskap och ytterst krig. Regeringen har tillsatt en utredning som bland annat ska se över frågan.

    Det är avgörande att rättsväsendet fungerar även under höjd beredskap och ytterst krig. I händelse av krig i Sverige kan till exempel krigsfångar behöva interneras. Enligt regeringen behövs fortsatt analys av rollerna mellan olika myndigheter avseende internering. Vid ett krig är omfattande befolkningsrörelser att vänta, såväl inom länder som över landsgränser. Det finns behov av att på ett tydligare sätt samordna åtgärder kopplat till migrationsfrågor med åtgärder som vidtas i andra verksamheter inom det civila försvaret. Regeringen avser därför se över hur migrationsfrågorna kan inkluderas i strukturen med beredskapssektorer.

  • Krisledning för att hantera finansiella tjänster

    Samtliga övriga beredskapssektorers förmåga är starkt beroende av beredskapssektorn finansiella tjänster och de privata aktörer såsom banker, försäkringsbolag och andra företag som exempelvis hanterar kontanter och tillhandahåller infrastruktur för massbetalningar. Motståndskraften inom den finansiella sektorn behöver vara hög för att kunna stå emot angrepp som kan slå ut eller allvarligt inskränka möjligheten att göra betalningar mellan enskilda, företag och myndigheter. Enligt regeringen behöver det finnas både en planering och övade förberedelser och reservförfaranden för att säkerställa det finansiella systemets grundläggande funktionalitet, även då el och elektroniska kommunikationer slagits ut. För att myndigheterna i sektorn ska få bättre förutsättningar att arbeta aktivt för en förmågehöjning i sektorn föreslås i budgetpropositionen för 2025 att Finansinspektionen och Riksgäldskontoret ges ytterligare medel.

    Det är viktigt att det inom betalningsområdet finns en fungerande och heltäckande struktur för planering och förberedelser inför höjd beredskap och ytterst krig, samt att det är tydligt hur hanteringen ska ledas. Finansinspektionen är sektorsansvarig myndighet i beredskapssektorn. Riksbanken ansvarar enligt lagen (2022:1568) om Sveriges riksbank för att allmänheten ska kunna göra betalningar i såväl fredstida krissituationer som vid höjd beredskap. Finansinspektionen och Riksbanken har genom detta ett delvis överlappande ansvar i frågor med koppling till civilt försvar Regeringskansliet (Finansdepartementet) har givit en utredare i uppdrag att utreda och lämna förslag på en funktion för operativ krisledning vid allvarliga driftstörningar i den finansiella sektorns digitala infrastruktur. Syftet med uppdraget var att skapa förutsättningar att vid en sådan driftstörning i möjligaste mån kunna upprätthålla nödvändiga finansiella tjänster, i synnerhet betalningssystemet, och därmed värna den finansiella stabiliteten. Redovisningen av uppdraget har remitterats och bereds nu inom Regeringskansliet.

  • Säker it-drift för att säkerställa tillgången till grunddata

    Grunddata avser information om personer, företag, fastigheter och geografi som behöver kunna göras tillgänglig för aktörer som bedriver samhällsviktig verksamhet såväl under fredstid som under höjd beredskap och ytterst krig. Verksamheterna inom sektorn är beroende av funktionalitet inom till exempel elförsörjning, elektroniska kommunikationer och ekonomisk säkerhet.

    Digitaliseringen ställer krav på robusthet och redundans i informationshanteringen av grunddata. Säkra it-driftslösningar är en förutsättning för att säkerställa att informationen är tillgänglig endast för de personer som har behörighet ta del av den, samt för riktighet och tillgänglighet i statliga myndigheters information. Regeringen avser att vidta åtgärder för att öka säkerheten och kostnadseffektiviteten i statliga myndigheters it-drift. Försäkringskassan har sedan 2017 i uppdrag att erbjuda samordnad och säker it-drift för vissa myndigheter. Regeringen anser att arbetet behöver utvecklas och regleras långsiktigt.

  • Aktivt arbete för ekonomisk säkerhet

    Statliga utbetalningar samt att fastställa och ta ut skatt utgör samhällsviktig verksamhet som alltid måste kunna upprätthållas, även i händelse av höjd beredskap och ytterst krig. Myndigheterna inom beredskapssektorn ekonomisk säkerhet ansvarar bland annat för att utbetala statliga ersättningar och att säkerställa den grundläggande finansieringen av offentlig verksamhet. Frågor om betalsystemet i stort, kontanthantering, elförsörjning, it-försörjning och informations- och cybersäkerhet är helt centrala för att sektorns verksamhet ska kunna upprätthållas. Inom sektorn finns också starka beroenden till det privata näringslivet.

    En stärkt robusthet inom utbetalningar och statliga lönetjänster kräver ett aktivt arbete för att säkerställa en hög nivå av informations- och cybersäkerhet. Frågan om hur kontinuitet vid utbetalningar ska säkerställas under krig och krigsfara är av vikt för socialförsäkringen och andra utbetalningar som Försäkringskassan ansvarar för, till exempel familjebidrag till totalförsvarspliktiga. Ett avbrott i förmågan att betala ut medel riskerar att få stora konsekvenser för enskilda, kommuner och ytterst för det finansiella systemet. Försäkringskassan har framställt att socialförsäkringsregelverket behöver ses över. Frågan bereds i Regeringskansliet.

  • Egenberedskap för motståndskraft

    I händelse av krig är en lägre ambition jämfört med ett normalläge att vänta inom de flesta samhällssektorer. En sådan situation innebär omfattande begränsningar i hela samhället och kräver en stor kraftansträngning från alla invånare. Samhällets samlade resurser behöver prioriteras dit där behoven är som störst. Allmänhetens beredskap och acceptans för en avsevärt lägre nivå av samhällsservice är en förutsättning och en central del i att motstå och lindra konsekvenser i samhället under höjd beredskap. För den enskilda medborgaren som under normala förhållanden klarar sig utan stöd från det offentliga handlar det om att ha beredskap för att klara sig minst en vecka utan stöd.

    Regeringen anser att det är viktigt med information om självskydd till befolkningen. Självskydd handlar om hur individen kan skydda sig och bör agera i olika situationer, till exempel där skyddsrum inte är tillgängliga eller när tänkta skyddsalternativ inte fungerar. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har utifrån regeringens uppdrag tagit fram en ny version av broschyren Om krisen eller kriget kommer. Även kampanjer som MSB:s Beredskapsveckan liksom utbildning i regi av studieförbund och andra folkbildningsaktörer, information på arbetsplatser samt insatser av förenings- och kulturliv är av vikt när det gäller att informera och utbilda allmänheten.

  • Ett omtag på cybersäkerhetsområdet

    Cyberangrepp i fredstid och vid höjd beredskap och krig kan syfta till att påverka eller förstöra digital infrastruktur och digitala tjänster inom samhällsviktiga funktioner eller att använda dessa strukturer och tjänster för att utföra angrepp mot civila objekt och militära mål. Därför måste digital infrastruktur och digitala tjänster vara robusta och säkra och fungera i hela konfliktskalan. Regeringen vidtar ett flertal åtgärder för att utveckla och stärka det systematiska och riskbaserade arbetet med informations- och cybersäkerhet.

    Regeringen fortsätter arbetet med att ombilda Nationellt Cybersäkerhetscenter (NCSC) med FRA som kommande huvudman för verksamheten. Målet är att etablera en starkare nationell struktur och en tydlig knutpunkt för cybersäkerhetsarbetet. En annan åtgärd är att implementera EU:s nya direktiv om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhet i hela unionen (NIS2-direktivet) i svensk lagstiftning. Ytterligare exempel är fortsatta satsningar på verktyget Cybersäkerhetskollen som ger vägledning till verksamheter att utveckla sitt systematiska informations- och cybersäkerhetsarbete. Kampanjen Tänk säkert utökas under kommande år för att främja säkrare digitalt agerande i samhället. En nationell kartläggning av kommuners tekniska cybersäkerhetsförmåga ska genomföras. Det nationella samordningscentret för forskning och innovation inom cybersäkerhet (NCC-SE) vidareutvecklas för att Sverige ska ligga på framkant inom cybersäkerhetsområdet. Regeringen arbetar även med en nationell cybersäkerhetsstrategi som kommer ge en ny, tydlig inriktning med en konkret handlingsplan.

  • Annan samhällsviktig verksamhet stärks

    Det finns även annan samhällsviktig verksamhet som behöver upprätthållas under höjd beredskap och ytterst krig. Det rör bland annat begravningsverksamhet och själavård, kulturlivet och skydd av kulturarv, förskole- och skolverksamhet, civilsamhället och byggnads- och reparationsberedskap. Regeringen avser att på olika sätt beakta hur flera samhällsviktiga verksamheter kan stärkas inför krig och höjd beredskap.

  1. Ekonomisk inriktning för det civila försvaret
  2. Styrning av det civila försvaret
  3. Ledningsstruktur och organisation
  4. Förmåga att stödja det militära försvaret
  5. Säkerställa organisationers funktionalitet
  6. Räddningstjänst och skydd av civilbefolkningen
  7. Hälsa, vård och omsorg
  8. Energiförsörjning
  9. Transporter
  10. Elektroniska kommunikationer och post
  11. Livsmedelsförsörjning och dricksvatten
  12. Ordning och säkerhet
  13. Finansiella tjänster
  14. Försörjning av grunddata
  15. Ekonomisk säkerhet
  16. Individens egenberedskap
  17. Informations- och cybersäkerhet
  18. Annan samhällsviktig verksamhet

Mer om arbetet med att stärka totalförsvaret och omläggningen av Sveriges försvars- och säkerhetspolitik

Två piloter i uniform går mot ett stridsflygplan med ryggen mot kameran.
JAS 39 Gripen. Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

Säkerhetspolitiska läget

En soldat i uniform står framför en materieltransport.
Materieltransport till Ukraina. Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

Militärt stöd till Ukraina

En samling soldater i kvällsljus. En soldat står upphöjt och håller i en Natoflagga.
Soldater uppmärksammar Sveriges inträde i Nato. Foto: David Kristiansen/Försvarsmakten

Sverige i Nato

Grafik som visar försvarsbudgeten.
Försvarsekonomi. Illustration: Regeringskansliet

Försvarsbudget

Datakod på en skärm.
Datakod. Foto: Rawpixel

Cybersäkerhet

Landskapsbild med utblick mot rymden över Pärlälven i Jokkmokk.
Pärlälven i Jokkmokk. Foto: David Björkén/Northern Panorama

Rymddomänen

Soldat i uniform sitter i ett rum med flera datorskärmar.
Försvarsinnovation. Foto: Joel Thungren/Försvarsmakten

Försvarsinnovation

En svensk soldat och en amerikansk soldat i uniform står på en bro och skakar hand under en militär övning.
Internationellt försvarssamarbete. Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

Försvarssamarbeten

Infografik föreställande personer vid ett bord med en rapport i bakgrunden.
Illustration. Illustration: Regeringskansliet

Försvars­beredningen

Innehåll om Försvarsbeslutet 2025–2030

RSS Mail
Prenumerera

Totalt 12 träffar.

Laddar...