”Antisemitism är en skamfläck för vårt land”
Publicerad
Vi ser nu en våg av antisemitism, både i Sverige och andra länder. Vi har ett gemensamt ansvar att aldrig låta det offentliga samtalet förgiftas av dem som hatar. Det skriver statsminister Ulf Kristersson i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 9 november 2023.
Efter Förintelsen var Sverige ett av de länder som välkomnade judar till ett liv i fred och frihet. Och trots att även Sverige bär på ett mörkt arv, så känner vi stolthet över Raoul Wallenberg och räddningsaktionen över Öresund som hjälpte tusentals danska judar i säkerhet. Efter kriget blev vi en fristad för judar och judiskt liv.
Men i dagens Sverige är detta inte längre självklart. I mina många möten med företrädare för den judiska gemenskapen hör jag förfärliga berättelser om rå och ogenerad antisemitism. Mammor och pappor som själva har vuxit upp i Sverige frågar sig om de ska tvingas göra som sina egna far- eller morföräldrar och flytta till ett tryggare land, där man kan lämna barnen på skolan, besöka synagogan eller bära sin davidsstjärna utan rädsla. Det gör ont att höra.
Den här utvecklingen kommer jag och regeringen aldrig att acceptera. Ingen jude i Sverige ska behöva fråga sig om han eller hon vågar bo kvar i sitt eget land.
I regeringsförklaringen för drygt ett år sedan inskärpte jag att kampen mot antisemitism är en fråga av högsta prioritet, för läget var på sina håll oroande redan då. Från Malmö i söder till Umeå i norr har vi de senaste åren sett exempel på hot och hat mot judiska föreningar och församlingar. Efter Hamas bestialiska terrorattack mot Israel den 7 oktober har situationen förvärrats ytterligare. I Sverige har anmälningarna om hets mot folkgrupp med antisemitiska motiv ökat med nästan 50 procent. Många hör och ser nu antisemitismen dagligen.
I vår demokrati får man naturligtvis ha olika åsikter även om den infekterade konflikten i Mellanöstern. Och Sveriges och EU:s linje är tydlig: Hamas är en terroristorganisation och Israel har rätt att försvara sig i enlighet med folkrätten. I det akuta läget måste fokus ligga på att få fram humanitärt tillträde och hjälp till de akut nödställda i Gaza, och Sverige är en stor humanitär biståndsgivare. Men det långsiktiga målet är att få till stånd en fredlig tvåstatslösning.
Dessa frågor engagerar många människor i vårt land. Men det vi ser nu är något helt annat: en våg av antisemitism, både i Sverige och andra länder. Judar hotas och trakasseras, och antalet antisemitiska uttalanden och dåd har ökat markant. Kritik mot Israel blandas med hat mot judar som grupp. Terrorromantik på svenska gator där Hamas slakt av civila – det största massmordet på judar sedan Förintelsen – firades med dans och fyrverkerier. Det är en skamfläck för Sverige och ett hot mot judiskt liv i vårt land.
Antisemitismen är en av historiens äldsta och värsta farsoter. Den har genom seklerna odlat sina konspirationsteorier och nu enar den höger- och vänsterextremister med extrema islamister. Nynazisterna och den autonoma vänstern har länge hotat judar. Nu ökar den hatiska propagandan som sprids av personer med sina rötter i Mellanöstern.
Regeringens arbete mot antisemitism fokuserar på tre områden: att stärka judars trygghet och säkerhet i Sverige. Att uppmärksamma den judiska kulturen. Och att stärka utbildningsinsatserna och kunskapen om vår judiska minoritet, som snart funnits i Sverige i 250 år.
Trygghet har blivit vår tids stora frihetsfråga och säkerhetsläget för judiska församlingar och organisationer är akut. Därför har regeringen nyligen tillfört ytterligare 10 miljoner kronor till Judiska centralrådet för säkerhetshöjande åtgärder, såsom mer bevakning. Regeringen kommer även att arbeta för skärpta straff för brott med antisemitiska motiv. Bland annat ska hatbrott med antisemitiska motiv i högre grad kunna leda till utvisning.
Många unga judar som jag har mött det senaste året uttrycker en önskan att kunna forma sin judiska identitet utifrån sin kultur och sin religion – inte bara utifrån Förintelsen eller i relation till antisemitiska hot. För att långsiktigt stärka förutsättningarna för judiskt liv i Sverige tillsatte regeringen tidigare i år en statssekreterargrupp som arbetar med just den uppgiften under ledning av min egen statssekreterare.
Om vi ska lyckas trycka tillbaka antisemitismen krävs medvetandegörande och kunskap, så att barn och unga inte ärver sina föräldrars fördomar. Lärare behöver verktyg för att möta antisemitismen i sina klassrum. Rektorer måste se till att alla elever får korrekt kunskap om judendom och om Förintelsen. Svenska elever måste också fortsatt få möjlighet att besöka Förintelsens minnesplatser.
I år är det 26 år sedan Göran Persson tog initiativ till ”Levande historia” – vilket utmynnade i boken ”Om detta må ni berätta” som bidrog till att öka kunskapen om antisemitism. Det är helt uppenbart att en del av det arbetet måste göras om igen. Upplysningen måste ske på bred front och i delvis nya befolkningsgrupper och därför ger regeringen Forum för levande historia i uppdrag att genomföra en stor attitydundersökning om antisemitism i befolkningen.
Regering och riksdag har ett stort ansvar för att motverka antisemitismen. Men det kommer inte räcka. Alla politiska partier, religiösa samfund och civilsamhället i stort måste visa ledarskap och nolltolerans när antisemitiska fördomar ventileras. De som arrangerar demonstrationer om världspolitikens frågor har ett stort renhållningsarbete att göra, så att det offentliga samtalet inte förgiftas av dem som hatar. Allt detta kräver civilkurage och det kräver ledarskap. Jag förväntar mig att fler ska axla det ansvaret.
På torsdagen är det 85 år sedan Novemberpogromen i Nazityskland ägde rum, där 400 judar mördades och 1 400 synagogor och bönehus förstördes. Aldrig igen, har upprepats som ett mantra alltsedan Förintelsen. Det är vår gemensamma skyldighet att se till att judar aldrig ska behöva frukta för sin säkerhet i Europa igen.
Ulf Kristersson
statsminister
X