Vår samhörighet handlar om mycket mer än yttre hot
Publicerad
Debattartikel av statsminister Ulf Kristersson, Dagens industri, 13 maj 2024.
Det nordiska och baltiska samarbetet är nu bättre och djupare än någon gång i modern tid. I Sverige har vi länge uppskattat våra grannar, men samtidigt underskattat betydelsen av det konkreta, operativa samarbetet. Vackra ord räcker inte och efter det svenska EU-ordförandeskapet prioriterar regeringen nu relationerna med Sveriges närmaste grannländer.
Det fördjupade samarbetet blixtbelyses av det svenska Nato-medlemskapet. Titta bara på kartan! För första gången på 500 år är vi i en gemensam försvarsunion med Östersjön i mitten. Med Nato får vi en naturlig plattform för att tala även om de allt viktigare gemensamma säkerhetsfrågorna. Tillsammans med de två andra Östersjöländerna Polen och Tyskland blir vår region tryggare och starkare.
Kriget i Ukraina har varit en bidragande faktor till våra stärkta band. Få länder har lika djup förståelse för vilket hot ett aggressivt Ryssland utgör. Det är talande att just våra länder går i bräschen för stöd till Ukraina. Som andel av BNP ligger just Norden och Baltikum i topp.
Men vår samhörighet handlar om mycket mer än yttre hot.
Vi delar grundläggande värderingar runt Östersjön och de nordiska länderna därtill en välfärdsmodell som många andra ofta ser som ett föredöme. Vi är stabila demokratier som värnar fred och frihet. På statsministernivå har vi en fin och konstruktiv kollegialitet över både nations- och partigränser. Vi kontaktar varandra ofta.
Rent ekonomiskt är våra länder ömsesidigt beroende av varandra. Svenska företag har mer än en kvarts miljon anställda i de andra nordiska och baltiska länderna. Norge kommer tvåa på listan över Sveriges viktigaste varuexportländer och Danmark och Finland är fyra och femma. De största bankerna i Baltikum är svenska och där är också tillväxten för svensk export stark. De senaste tio åren har varuexporten ökat med över 150 procent.
Lägger man ihop de nordiska och baltiska ländernas ekonomier är vi faktiskt lika stora som hela Rysslands ekonomi – men mycket mer dynamiska och innovativa. Vi har gemensamma industrisektorer som är världsledande - inom telekom, skog, läkemedel och försvarsindustri för att bara ta några exempel.
Ska man samarbeta bra måste man träffas, lära känna varandra och söka bredare gemensamma allianser – i både Nato och EU. Där värnar vi också svenska intressen bäst. Därför har jag den här våren prioriterat möten med ledarna för våra grannländer. Inom loppet av några månader har jag träffat stats- och regeringscheferna från Finland, Danmark, Lettland och Litauen och diskuterat frågor som är viktiga för både dem och Sverige: försvaret, skogsbruket, klimatet, migrationen, kriminaliteten och de säkerhetspolitiska hoten från Ryssland.
Lettlands nya premiärminister Evika Siliņa kom nyligen till Stockholm för att diskutera deras erfarenheter av cyberattacker och rysk desinformation. Samtidigt fördjupar vi nu relationen till Lettland, genom att skicka dit en reducerad svensk bataljon för att stärka Natos försvar i landet, eftersom försvaret av oss numera börjar bland annat i Lettland.
Dagen efter det lettiska besöket kom Danmarks statsminister Mette Fredriksen och vi åkte tillsammans upp till Hägglunds BAE Systems i Örnsköldsvik, där stridsfordonet CV 90 produceras och som både de och vi använder – och gemensamt ger till Ukraina.
Från Danmark hämtar vi inspiration för den stora offensiven mot grov, organiserad brottslighet, med de nyligen införda säkerhetszonerna som ett bra exempel. Och inför det danska statsbesöket med kung Fredrik och drottning Mary, nådde vi en överenskommelse om ett nytt Öresundsavtal, som ska underlätta för gränspendlare mellan Sverige och Danmark.
Med Norge har vi tagit initiativ till ett gemensamt polishus – med ena halvan i Sverige och den andra halvan i Norge – för att gemensamt bekämpa gränsöverskridande brottslighet.
Medan den tidigare regeringen var farligt passiv i frågan om att stå upp för svenskt skogsbruk, är vi tvärtom väldigt aktiva. När ett tiotal EU-länder för några år sedan skrev ett gemensamt brev för att värna det aktiva skogsbruket, så avstod den rödgröna regeringen från att skriva under. Nu samarbetar vi tvärtom nära med likasinnade länder. Och just skogen var den stora punkten på agendan när jag och min finländska kollega Petteri Orpo bjöd in EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen till Stockholm i början av året.
Idag måndag den 13 maj välkomnar jag alla de övriga fyra nordiska statsministrarna – och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz – hit till Stockholm. Då kommer naturligtvis även Norges statsminister Jonas Gahr Støre och Islands nyvalde statsminister Bjarni Benediktsson.
Det är säkerhetspolitiken och Natos kommande toppmöte som står överst på agendan. Men även frågor om ekonomisk konkurrenskraft. De nordiska statsministrarna kommer anta en gemensam deklaration om just konkurrenskraft. Norden vill vara en motor i arbetet för att stärka den europeiska ekonomin.
I juni väntar därefter besök från Estlands premiärminister Kaja Kallas, när hon och jag ska träffa entreprenörer inom tech-industrin och inte minst diskutera artificiell intelligens. Våra nordiska och baltiska länder hör till de mest digitaliserade i världen. Det är en potential som vi borde utnyttja ännu mer. Vårt gemensamma mål är att bli den mest digitalt integrerade regionen i världen till 2030. Men det kommer kräva mer i form av digital infrastruktur, utbildning och medvetna satsningar inom AI.
Sverige har och ska ha en tydlig internationell röst i världen, men det är inte den som skriker högst som når störst konkreta resultat. När vi nu i både EU och Nato kan samarbeta med våra nordiska och baltiska vänner för att lösa konkreta problem, så värnar vi också vitala svenska nationella intressen. Den utrikespolitiska linjen kommer jag hålla fast vid.
Ulf Kristersson
Statsminister
X