Tal av Gunnar Strömmer

Tal av justitieminister Gunnar Strömmer vid minnesceremoni på Förintelsens minnesdag

Publicerad 28 januari 2025

Tal av justitieminister Gunnar Strömmer vid minnesceremoni på Förintelsens minnesdag, Forum för levande historia den 27 januari 2025.

Det talade ordet gäller.

Ers majestäter. Ärade överlevande. Mina damer och herrar.

Solen värmer och vinden fläktar i trädkronornas höstgula löv. Trettio
elever i årskurs nio släntrar fram över ängar och genom skogsdungar.
Det är oktober. Och stämningen är tät. En hågkomstresa till
Förintelsens minnesplatser har den här dagen tagit eleverna till den
polska byn Rabka. Där drev nazisterna ett träningsläger där soldater
fick lära sig samla ihop och döda judar, romer och politiska
motståndare. Med på den här resan i fjol var även kulturminister Parisa Liljestrand och jag själv. Det var en oförglömlig upplevelse att få göra det här
tillsammans med eleverna. Att ta del av historien, och samtala om
framtiden.

Det är viktigt att regeringen nu ökar och permanentar anslagen till
hågkomstresorna. Fler ungdomar och deras lärare får nu möjlighet att
vandra i offrens fotspår. Och genom det även hitta nycklar till att
motverka dagens antisemitism, antiziganism och andra former av
rasism och intolerans.

Hamas terrorangrepp mot Israel den 7 oktober 2023 var den värsta
pogromen mot judar sedan andra världskriget. Skalven nådde även hit:
att vara jude i Sverige har blivit svårare och farligare. Att trycka tillbaka antisemitismen och främja möjligheterna för judiskt liv i Sverige – det handlar om vår själ som land, om vilket samhälle vi vill vara. Det är också väldigt konkret. För mig, i min roll, handlar mycket om säkerhet. Barnens skolgång. Föreningsmötena. Gudstjänstlivet. Judar måste vara trygga, säkra och fria i Sverige.

I dag är det 80 år sedan befrielsen av koncentrations- och
förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Även det besökte vi med
ungdomarna. Det var en omskakande påminnelse om mänsklig ondska. Och samtidigt, faktiskt, en hoppfull upplevelse.

Jag tänker på mötet med eldsjälarna, de som år efter år bidrar till att vi
aldrig glömmer. Men också på mötet med de här niondeklassarna –
varma, empatiska och engagerade. Det stärkte mitt hopp.

På 80 år har vi kommit en lång väg. Men mycket ligger ännu framför
oss. Den här dagen handlar om att minnas. Men den handlar också om
framtiden. Och om vår skyldighet att fortsätta värna det fria och öppna
samhället.