Tal av statsminister Ulf Kristersson på Fannys Förebilder – Gala version
Publicerad
Stockholm, fredag den 15 november 2024.
Det talade ordet gäller.
Tack för att jag får vara med i kväll i år igen – och uppmärksamma alla er, och alla andra, som gör stora insatser. Ni gör skillnad för andra människor. Men ni gör också skillnad för Sverige som land. Stort tack.
Ni gör ju jobbet som egentligen inte borde behöva göras, men som är helt nödvändigt. För trots att vi ofta säger att jämställdheten har kommit långt i Sverige, så fortsätter kvinnor att utsättas för våld och övergrepp. Ofta i sitt eget hem.
En av alla dessa kvinnor är Saga i Örebro. Hon hittades död förra året, bara 20 år gammal. I sin lägenhet under en marmorskiva. Hennes liv blev alldeles för kort. Hon var dessutom höggravid. Och barnet överlevde inte heller. Det gör ont att läsa om hennes fruktansvärda öde. Det fyller mig – och många med mig – med vrede men också med beslutsamhet att göra mer.
Vi vet att den vanligaste brottsplatsen för våld mot kvinnor är hemmet. Den plats som de flesta av oss förknippar med trygghet, blir för andra en plats för skräck. Och varje år mördas 14 kvinnor av en nuvarande eller före detta partner.
”Varför lämnar de inte bara?” är som vi vet en rätt vanlig fråga. Men de som ställer den frågan ser inte den långa psykologiska nedbrytningsprocess som ofta föregår det första slaget. Och förstår inte den befogade rädsla som många känner också för att lämna. Risken för dödligt våld är som störst just i samband med separationen.
Så istället för att ifrågasätta kvinnan ska vi punktmarkera männen som slår. Här har flera polisregioner nu gått före och introducerat ett helt nytt sätt att arbeta.
En polis uttryckte det väl: ”Vi kommer hantera de här männen på samma sätt som vi jobbar med personer som driver grovt våld i kriminella nätverk”. Jag håller med – precis så ska vi jobba.
Jag pratar ofta om regeringens paradigmskifte i kriminalpolititiken. Det som uppmärksammas mest av media handlar om de kriminella gängen. Men det paradigmskiftet gäller också mäns våld mot kvinnor. Och det ska bekämpas med samma kraft.
Det är de våldsamma männens frihet som ska begränsas, inte kvinnornas. Vi håller på att skärpa kontaktförbuden, så att inte bara hemmet utan även vägen till jobbet eller med barnen till skolan ska bli trygg. Vi skärper straffen och vi stramar upp reglerna för villkorlig frigivning. Och en del måste sitta inne på obestämd tid.
Vi tar dessutom sikte på att bryta hedersförtryckets tyranni. Oskuldskontroller kommer att förbjudas. Det gäller även kusinäktenskap. Vi går fram med ett lämna-program, för att hjälpa fler att bryta med en våldsam partner.
Det här handlar också om ekonomi. Det ekonomiska våldet är inte bara en påminnelse om en tid som vi borde ha lagt bakom oss. Det är också en vanlig form av eftervåld.
I måndags presenterade jämställdhetsminister Paulina Brandberg och justitieminister Gunnar Strömmer den utredning vi tillsatt för att stärka skyddet för den som vill separera. Inte minst för att den som slår inte ska kunna förhala bodelningsprocessen.
Vi stärker också möjligheterna att bygga upp en ekonomisk buffert. Det är en trygghet i sig att ha sina egna pengar att falla tillbaka på. Så att ekonomin inte blir ett hinder för den som vill lämna.
Politiken har en viktig roll, men politiken kan inte göra allt. Ansvaret ligger hos hela samhället. Hos mammor och pappor. Hos syskon och kompisar. Hos arbetsgivare och kollegor. Att aldrig tveka att säga ifrån.
Och det är bra att mammor berättar för sina döttrar vad de aldrig ska acceptera. Det är hög tid för pappor att berätta för sina söner vad de aldrig får göra. Vi har ett personligt ansvar att våga ställa frågor och att finnas där för den som behöver det när livet är som svårast. Och jag vet att ni här inne tar det ansvaret.
Vi ser det, vi uppskattar det. Fortsätt så.
Tack.
X