Tal av Ulf Kristersson

Statsminister Ulf Kristerssons tal på minnesceremoni den 7 oktober 2024

Publicerad 07 oktober 2024

Tal av statsminister Ulf Kristersson vid minnesceremoni i Stora synagogan i Stockholm på årsdagen för terrordådet mot Israel 7 oktober 2023.

Stockholm, 7 oktober 2024. Det talade ordet gäller.

Statsminister Ulf Kristersson i samtal vid minnesceremoni i Stora synagogan i Stockholm på årsdagen för terrordådet mot Israel 7 oktober 2023. Foto: Tom Samuelsson/Regeringskansliet

För exakt ett år sedan begicks det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen. 1 200 människor mördades av Hamas-terrorister. 251 kidnappades. 101 av dem saknas fortfarande av sina familjer och vi vet inte hur många som faktiskt är vid liv.

***

Det är svårt att ta in vidden av det som hände idag för ett år sedan. Ett hav av dansande ungdomar blev ett dödens fält. Fredliga kibbutzer längs gränsen mot Gaza blev måltavlor för besinningslöst våld. Kvinnor blev våldtagna, sedan skjutna. Gisslan fördes bort på flak och motorcyklar.

Den 7 oktober 2023 är för alltid inristat i vårt kollektiva minne. Idag hedrar vi dem som dödades. Vi kräver omedelbar och villkorslös frigivning av gisslan. Och vi tänker på alla dem som överlevde men som har sår för livet.

***

Terrordådet den 7 oktober är ett trauma för många fler än de närmast drabbade och sörjande. För den 7 oktober var inte bara en attack mot Israel och israeler, utan en attack mot själva idén om en säker tillflyktsort för världens judar.

Jag vet att många här ikväll har en djupt personlig koppling till detta, som jag aldrig fullt ut kan sätta ord på. Men jag vill att ni ska veta att vi tänker på er, att vi känner er smärta. Att våra böner också är för er.  

Över hela världen tvingas nu judar leva med konsekvenserna av terrorattacken i form av växande antisemitism. Hatbrotten har ökat lavinartat. Judiska barn möter det i skolan och på nätet. På gatorna skanderar demonstranter budskap som osar av terrorromantik.

Det sker inte bara här, men det sker också här. Och det är en skam för vårt land. Som statsminister står jag upp för den självklara rätten att i ett fritt land tycka olika, även om långvariga och komplicerade konflikter långt ifrån Sverige.

Men jag står också upp för att oenighet om konflikter där inte får bli antisemitism här. I ett demokratiskt samhälle diskuterar vi med varandra, även om svåra frågor. Vi hotar inte, vi hatar inte, vi skränar inte och förstör inte varandras möten. Vi visar respekt för vår demokratiska tradition. Och den kommer jag fortsätta försvara.

***

Många judar i vårt land vittnar nu om ökad otrygghet. Upplever oro och rädsla och känner sig övergivna av omgivningen, inte minst av civilsamhället.

Det judiska livet drar sig tillbaka och många gömmer sin identitet. Eller som Christer Mattsson vid Segerstedt-institutet så träffande beskrev det på ett symposium förra veckan:

”Antisemitism är inte bara det som sägs och det som görs, utan antisemitismen gör att vissa saker inte sägs och inte kan göras.”

Jag kommer hit ikväll med ett tydligt budskap: ni står inte ensamma.

Vi är många som värnar ett tryggt och starkt judiskt liv i Sverige. Vi är många som är besjälade av att bekämpa antisemitismen, alldeles oavsett vilken flagga den draperar sig i.

De som hatar och hotar är i grunden så mycket färre än de som älskar och respekterar. Hatet är bara så mycket mer högljutt än toleransen.

Därför måste vi andra höja rösten. Elie Wiesel sade: ”Vi måste ta ställning. Neutralitet hjälper förtryckaren, aldrig offret. Tystnad uppmuntrar plågoanden, aldrig den plågade.”

Vi har alla ett ansvar att visa vardagligt motstånd mot antisemitism – politiska ledare, religiösa samfund, företag, skolor och civilsamhälle.

Och ett särskilt ansvar vilar alltid på regeringen.

För ett år sedan sa jag just här i Stora synagogan att ”vi ska bekämpa hatet var det än visar sig. Och vi ska stå upp för alla judars rätt att leva i fred och frihet.” Ingen svensk jude ska behöva fråga sig själv om han eller hon vågar bo kvar i sitt eget land.

Vi accepterar inte antisemitismen, inga ursäkter och ingen relativisering. Regeringen står bakom Sveriges judar och där kommer vi stå kvar.

***

Nästa år firar Sverige 250 år av etablerat judiskt liv. Och svenska judars bidrag till vårt samhälle är många och stora.

Som Georg Riedels musik – för så många själva synonymen med svensk barndom. Eller Pride-veckans shabbatgudstjänst, som följdes av klezmer-konserten på Mälarpaviljongen. En fantastisk kväll med glädje och gemenskap!

Det här är en 250-årig historia värd att fira, men framför allt att bygga vidare på. Den judiska kulturen är en viktig del av svensk kultur. Den judiska historien är en viktig del av svensk historia. Och den judiska framtiden ska vara en omistlig del av Sveriges framtid.

Låt oss ikväll lämna ett mörkt år bakom oss. För det kommer ljusare dagar. Inte av sig själv, utan för att vi är många som tänder ljuset.

Låt oss göra det idag, men inte bara idag – utan alla kommande dagar.

Tack!