Statsministerns tal vid symposium om antisemitismen i Sverige
Publicerad
Inledningstal av statsminister Ulf Kristersson vid Symposium – Samling mot antisemitism.
Stockholm, 30 september 2024. Det talade ordet gäller.
Välkomna hit – och tack för att ni tar er tid att diskutera de här viktiga frågorna tillsammans med oss.
I min allra första regeringsförklaring för två år sedan sa jag att arbetet mot antisemitism är en viktig fråga för den här regeringen. Att regeringen står bakom Sveriges judar och att där kommer vi stå kvar.
Antisemitismen var redan då och sedan väldigt länge omfattande på sina håll, men sedan dess har läget blivit så mycket värre.
Den 7 oktober 2023 begicks det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen. Och attacken fördömdes också brett i stora delar av världen. Samtidigt firades våldet på gator och torg – både i Sverige och i andra länder, med fyrverkerier, sång och dans. Det blev en tydlig kontrast mot löftet om”aldrig igen”. Och det blev tydligt att vi har mycket kvar att göra.
Bara ett par veckor efter den 7 oktober samlades EU:s alla stats- och regeringschefer till toppmöte i Bryssel. Jag kommer aldrig glömma det mötet.
Det började med en diskussion om attacken och om allt det stora som EU:s länder faktiskt är helt eniga om:
Israels rätt att existera som stat. Israels rätt att försvara sig – inom folkrätten och den humanitära rättens ramar. Vikten av att minimera skada för civila. Krav på att ovillkorligt släppa gisslan. Krav också på omedelbart humanitärt tillträde. Ytterst att det bara är en förhandlad tvåstatslösning, med två demokratiska länder som kan leva sida vid sida, som kan ge varaktig fred och frihet för både israeler och palestinier.
Därefter en diskussion, där olika EU-länders sedan länge olika historiska relation till Palestina och till staten Israel på nytt kom i dagen. Inget nytt där.
Men sedan övergick diskussionen sakta till något helt annat: Premiärminister efter premiärminister började vittna om den våg av antisemitism som plötsligt grasserade i deras egna hemländer. Berlin, Köpenhamn, Paris, Stockholm. Wien.
För mig blev det väldigt tydligt: vi har som fredligt land ett delansvar att göra vad vi kan för fred också i Mellanöstern. Men – vi har själva hela ansvaret för vad som händer här hemma. Och det ansvaret kan vi aldrig överlåta till någon annan.
***
Ansatsen här idag är bred, just för att problemet är så utbrett och komplext.
Efter attacken den 7 oktober såg vi hur antalet brott med antisemitiska motiv ökade. Fem gånger så många brott anmäldes förra året jämfört med samma period 2022.
När jag besökte Judiska församlingen i Malmö och Hillelskolan här i Stockholm fick jag höra från lärare, föräldrar och elever, att många svenska judar fruktar för sin familjs säkerhet.
Man får inte blunda för alla de exempel vi sett i närtid. Krossade rutor, klottrade hakkors och dödshot. Elever som möter ogenerad antisemitism i skolan. Politiker som sprider uppenbart antisemitiska bilder på sociala medier.
Antisemitismen får inte relativiseras eller skämtas bort. Hatet tigs alltså inte ihjäl – snarare frodas det i tystnaden.
Det räcker inte heller med vackra ord om nolltolerans. Sverige är ett av världens mest toleranta länder, men toleransens gräns måste dras vid intoleransen.
Eller för att citera professor Yehuda Bauer:
“Jag kommer från ett folk som gav världen de tio budorden. Nu har tiden kommit att förstärka dem med ytterligare tre, som vi borde anamma och åta oss att följa: Du skall inte vara en förövare, du skall inte vara ett offer, och du skall aldrig, aldrig vara en passiv åskådare.”
*****
Varför ska man engagera sig för judiskt liv i Sverige.
Det riktigt korta svaret är detta: för att det är rätt.
Men det finns förstås ett längre svar också.
För det första: rasism och intolerans är naturligtvis förkastligt oavsett mot vem eller vilka den riktas, men antisemitismen har en särställning. Det är min, och inte bara min, bestämda uppfattning.
Ingen annan grupp möter hat och hot från så många håll samtidigt – från nynazism, högerextremism och autonom våldsbejakande vänster. De senaste decennierna har också den intoleranta islamismen och antisemitism med sina rötter i Mellanösternkonflikten tillkommit. Även i vårt land.
För det andra: ingen annan minoritet eller grupp i Sverige har sett en sådan akut, och kraftig försämring av sina möjligheter att leva öppet och fritt, på så kort tid. Det är självklart att det motiverar både särskilda insatser och glasklara ställningstaganden från min och regeringens sida, när medborgare i vårt land drabbas av detta. Som dessutom ofta drivs på av händelser och beslut som svenska judar överhuvudtaget inte har haft någon del av.
Det är fullt legitimt att tycka olika i Sverige, även om komplexa konflikter långt härifrån. Men det är inte legitimt att sprida antisemitism här.
Hat, hot och våld mot svenska judar kan inte rättfärdigas och får aldrig accepteras. Det ska bemötas och bekämpas med samhällets samlade kraft.
Och där har vi alla ett ansvar. Staten, kommunerna, företag, civilsamhället och inte minst våra skolor. Vi har många lärare här idag och er roll är avgörande för att judiska barn och deras föräldrar ska känna sig trygga i vårt land.
*****
I stuprörens förlovade land, så tror jag mer på att jobba i hängrännor. Det gäller även i kampen mot antisemitism. Många behöver jobba gemensamt för att arbetet ska ge effekt. Ett exempel är regeringens statssekreterargrupp, som spänner över sex departement så att vi kan ta ett samlat grepp kring frågan. Ett annat exempel är att vi har fem statsråd på plats här idag.
Vi har gjort satsningar för att stärka tryggheten. Judiska centralrådet har fått ökat stöd för trygghetshöjande åtgärder.
Från och med nästa år tillför vi ytterligare 10 miljoner kronor, årligen, öronmärkta för judiska organisationer. På så sätt kan medlemspengarna gå till den faktiska verksamheten, istället för medlemmarnas säkerhet.
Vi satsar på det kunskapsfrämjande arbetet. Barn och unga ska inte ärva sina föräldrars fördomar. Därför fortsätter vi finansiera hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser. Därför skjuter vi till mer pengar till Forum för levande historia, för att genomföra en folkbildande insats utifrån budskapen i ”…om detta må ni berätta…”.
Sveriges museum om Förintelsen spelar också en viktig roll i att levandegöra offrens berättelser. Varje generation måste vinnas för demokratin – men också för denna fråga.
Arbetet mot antisemitism måste gå hand i hand med arbetet för att stärka judiskt liv i Sverige. Därför skjuter vi nu till pengar för att säkerställa en långsiktig och trovärdig strategi.
Vi ger ytterligare resurser till institutet Paideia för att de ska fortsätta sitt arbete med utbildning och forskning om judiskt liv. Det stärker inte bara kunskaper – det underlättar också för yngre generationer att ta del av judiskt liv.
*****
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sa för fem år sen att det inte skulle finnas någon europeisk kultur utan judisk kultur. Att det inte skulle finnas något Europa utan det judiska folket.
Och det är likadant med Sverige. Judisk kultur är en del av svensk kultur. Judisk historia är en del av vår gemensamma historia. Och den judiska framtiden är en del av Sveriges framtid. Vi har ett ansvar att vårda både historien och framtiden. Det är vår gemensamma förpliktelse.
Nästa år firar vi 250 år av etablerat judiskt liv i Sverige. Vi står som land inför uppgiften att säkerställa att det blir en vändpunkt. Vi får aldrig acceptera hat, hot och våld.
Vi ska gemensamt se till att alla judar i Sverige ska kunna uttrycka sin tro och sin judiska identitet. När man besöker synagogan, lämnar barnen på skolan eller bär Davidsstjärnan runt halsen ska man göra det med stolthet. Inte med rädsla och en klump i magen.
*****
Rätten att uttrycka sin tro, sin identitet och sin kultur är fundamental i ett land som vårt. Hotas den hotas inte bara den enskilde, utan något större och djupare i vårt fria och öppna samhälle.
Idag kommer vi få lyssna till beskrivningar om hur det ser ut i Sverige. Jag vet att ni kommer vara brutalt ärliga i den beskrivningen – men låt oss också fokusera på lösningar.
För det vi gör nu avgör vilket land vi kommer vara i framtiden.
Tack.
X