Frågor och svar om WHO:s pandemifördrag och internationella hälsoreglemente
Publicerad Uppdaterad
Här finner du vanliga frågor och svar om WHO:s pandemifördrag och om det internationella hälsoreglementet (IHR).
Världshälsoorganisationen (WHO) har en central roll som samordnare vid bekämpningen av pandemier och andra stora hälsokriser. WHO kan också bistå ett medlemsland som begär hjälp i en hälsokris. Medlemsländerna kan ingå internationella avtal med stöd av WHO. Ett sådant avtal är till exempel WHO:s internationella hälsoreglemente som är ett legalt bindande ramverk vars syfte är att förebygga, förhindra och hantera gränsöverskridande hälsohot. IHR omfattar samtliga allvarliga hälsohot, såväl kemiska, biologiska som radionukleära hot, oavsett om dessa sprids avsiktligt eller oavsiktligt.
Vid Världshälsoförsamlingens 77:e möte, WHA77, den 1 juni 2024 avslutades förhandlingarna om IHR och ett paket med ändringsförslag kunde antas.
Ändringarna i IHR innebär bland annat
- en definition av pandemiskt nödläge,
- inrättande av en kommitté för att underlätta ett effektivt genomförande av IHR,
- bestämmelser för mer jämlik tillgång till hälsoprodukter
- samt inrättande av nationella IHR-myndigheter för att förbättra samordningen av genomförandet av IHR inom och mellan länder.
Regeringen kommer ta ställning till ändringarna i IHR i vanlig ordning.
Syftet med ett kommande pandemifördrag är att effektivisera medlemsländernas samarbete med varandra och med WHO samt att stärka medlemsländernas beredskap. Idag kan WHO till exempel utlysa internationellt hälsonödläge baserat på experters bedömning i syfte att varna medlemsländerna. Ingen annan organisation har den befogenheten. WHO ger råd och rekommendationer åt medlemsländerna.
Syftet med ett globalt pandemifördrag är inte att frånta stater deras förmåga eller skyldighet att agera i händelse av en pandemi. Däremot finns en samsyn bland WHO:s 194 medlemsländer om att Covid-19-pandemin visade på stora brister i den globala beredskapen vid omfattande hälsokriser och att det fick långtgående konsekvenser. Ett globalt pandemifördrag ska syfta till att åtgärda dessa brister och stärka världens förmåga att förebygga och hantera hälsokriser så att de inte utvecklas till pandemier i framtiden.
Covid-19-pandemin visade på stora brister i den globala beredskapen vid omfattande hälsokriser. Det fick långtgående konsekvenser, exempelvis att det tog för lång tid innan länder larmades och vidtog lämpliga åtgärder vilket ledde inte bara till sjuklighet och död utan stora kostnader för samhället. Avsaknaden av en gemensam vägkarta och bristande beredskap i länder onekligen till att krisen förvärrades samtidigt som effekterna på ekonomi och handel påverkade samhällen i stort. Det visade sig med all tydlighet att pandemier kan lamslå hela samhällen.
Vi vet att risken för an ny pandemi är överhängande och att det kan undvikas genom prevention och stärkt beredskap. Regeringen anser därför att det viktigt att stärka det globala arbetet mot pandemier, genom tydliga rekommendationer kring vad länder kan och bör göra för att förebygga och ha beredskap för pandemier. Utbrott uppstår på olika sätt och i alla delar av världen, och det är viktigt att identifiera och hantera dem för att kunna stoppa eller begränsa spridningen av smittsamma sjukdomar och att de utvecklar sig till globala pandemier.
Regeringen håller riksdagen informerad löpande genom socialutskottet och EU-nämnden. När det väl finns ett färdigförhandlat förslag till fördrag kommer regeringen att ta ställning och inhämta riksdagens godkännande om det krävs för att Sverige ska kunna ingå fördraget.
Vid WHA77 som avslutades den 1 juni 2024 enades WHO:s medlemsstater om att fortsätta förhandlingarna om ett pandemifördrag med målet att nå samsyn till Värdshälsoförsamlingens 78:e möte 2025, eller tidigare, i vilket fall en särskild session av WHA skulle sammankallas under 2024.
X