Kulturminister Parisa Liljestrands invigningstal vid Göteborg Film Festival 2025
Publicerad
Invigningstal av kulturminister Parisa Liljestrand vid Göteborg Film Festival 24 januari 2025 i Göteborg.
Det talade ordet gäller.
Sedan jag tillträdde som kulturminister så har jag fått vänja mig vid att början av året är en filmperiod, både på vita duken och rent politiskt.
Den inleds med ett evenemang som heter Guldbaggegalan.
Jag vet inte om ni har sett den?
Manuset ser i alla fall ungefär likadant ut varje år.
Det är röd matta, galaklänningar och skämt om kulturbudgetar.
Och så tar man tydligt avstånd från kommersiell film.
För dem som tittar på galan kan det nog uppfattas som lite märkligt.
Filmbranschen ÄR ju faktiskt kommersiell. Det vet alla.
Men, ja, manus är till för att följas.
Till manuset hör också – trots att man är på Cirkus – att undvika den gigantiska elefanten i rummet:
Att svensk film tvingas kämpa hårt därför att alltför få är intresserade av att se och betala för den. Alltså, ironiskt nog, att den inte är tillräckligt kommersiell…
Nästa stopp på filmåret är Göteborgs filmfestival, där vi är nu.
Och även här har vi faktiskt börjat följa lite av ett manus.
I fjol presenterade jag direktiven till den nya filmutredningen, och utredaren
Eva Bergquist, i just den här salongen.
Då hade det sedan länge varit uppenbart att det inte blev så lyckat med en
helstatlig filmpolitik. Ja, det brukar bli så när det offentliga ska ta över och styra allt.
Men nu tar vi tag i det.
Och i dag kan jag alltså återigen berätta om ytterligare en pusselbit i
regeringens filmpolitik.
Nämligen tilläggsdirektiv till filmutredningen.
Regeringen ger utredningen i uppdrag att titta på konsekvenserna av illegal IPTV och vad som skulle kunna lösa problemen.
En åtgärd viktigare än någonsin. En avgörande framtidsfråga för film- och tvbranschen.
För precis som att tittarnas konsumtionsmönster ändras, så ändras tyvärr också piraternas sätt att stjäla film- och tv-skapares produkter.
Det kan vi inte acceptera.
I en kommersiell bransch måste man kunna skapa långsiktiga och hållbara
affärsmodeller.
I en kommersiell bransch måste man kunna lita på att det finns lagar och
tydliga spelregler att följa.
Och för att svensk film ska överleva, för att svensk film ska utvecklas, för att
svensk film ska blomstra.
Då krävs det att politiken gör sitt.
Men låt mig vara tydlig med vad det innebär. För ibland kan man få intrycket
att det enda politiken ska göra är att räkna upp anslag, och i övrigt inte ställa
några frågor.
Men det är verkligen inte politikens uppgift.
Jag vet att många kulturministrar före mig har velat framställa sig som de olika branschernas bästa kompisar och främsta företrädare i regeringen.
Man kanske får jättemycket uppskattning för det, inte minst på galor och
festivaler som den här? Vad vet jag?
Men jag vet i alla fall att det inte är politikens uppgift.
Det är heller inte politikens uppgift att kräva medborgarna på mer och mer
skattepengar för att man inte orkar stå upp för sina prioriteringar. Att till
exempel glatt acceptera att statliga medel fördelas enligt först till kvarnprincipen.
Det har andra gjort.
Men det gör inte jag.
För det är och har aldrig varit min uppgift.
Politikens uppgift – och min uppgift som kulturminister – är att genomföra den politik som en majoritet av svenska folket har röstat för.
På filmens område innebär det bland annat följande:
Att se till att den konstnärliga friheten värnas.
Att de stöd som staten ger till svensk film, av medborgarnas pengar, gör största möjliga nytta.
Och att se till att intäkterna från svensk film går till upphovspersonerna, inte till kriminella personer och nätverk.
Det är den här regeringens politik. Det är vad vi har fått medborgarnas mandat att driva.
Och jag är övertygad om att det kommer att göra svensk film friare, starkare
och mer intressant för fler.
Det kommer förhoppningsvis också att bidra till att fler väljer att betala för den, både på bio och i TV-soffan.
Filmutredningen kommer att presentera sina förslag om en dryg månad, och
efter sommaren kommer förslagen rörande illegal IP-TV.
Så nästa år den här tiden, då hoppas jag att manuset till både galor, festivaler och politikers tal handlar om hur vi omsätter förslagen i praktiken.
Så att vi kan förbättra förutsättningarna för en fri, självständig och livskraftig
filmbransch som kan och vill stå på egna ben.
Med detta förklarar jag Göteborg Film festival 2025 för invigd, och önskar er
alla en underbar kväll.
X