Särskilt skydd för individer som tillhör vissa grupper

FN:s konvention om avskaffandet av rasdiskriminering

En av de första konventionerna av detta slag var konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD) som antogs av FN:s generalförsamling 1965.

Alla handlingar som har till syfte eller verkan att inskränka någon persons mänskliga rättigheter på grund av ras, hudfärg, härkomst, eller nationellt eller etniskt ursprung omfattas av konventionen. En kränkning av konventionen kan alltså ske också om handlingen inte syftade till diskriminering.

FN:s konvention om avskaffande av diskriminering av kvinnor

Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) från 1979 ger ett ramverk för att säkerställa lika rättigheter för kvinnor och män.

FN:s konvention om barnets rättigheter

Konventionen om barnets rättigheter (CRC) antogs 1989 och innehåller såväl medborgerliga och politiska som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag.

De grundläggande principerna innebär

• att varje barn inom en stats jurisdiktion utan åtskillnad av något slag ska tillförsäkras de rättigheter som anges i konventionen,
• att barnets bästa skall beaktas vid alla åtgärder som berör barn,
• att inte bara barnets överlevnad utan också hens utveckling skall säkerställas till det yttersta av samhällets förmåga samt
• att barnet har rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet och att åsikterna ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) antogs av FN:s generalförsamling 2006 och Sverige är sedan 2009 juridiskt bunden av konventionen.

Konventionens syfte är att stärka skyddet av de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Den fokuserar på icke-diskriminering och listar nödvändiga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska kunna åtnjuta såväl medborgerliga och politiska som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Individer som tillhör minoriteter

Staterna har ett ansvar för att utan diskriminering ge individer som tillhör minoriteter samma rättigheter som landets övriga befolkning, till exempel till socialt skydd, utbildning, hälsovård eller kommunikation med domstolarna.

Europarådets ramkonvention till skydd för nationella minoriteter

Europarådets ramkonvention till skydd för nationella minoriteter trädde i kraft 1998.

Konventionens syfte är bland annat att tillförsäkra minoriteters lika rätt och möjlighet att bevara väsentliga delar av deras identitet så som språk och kulturarv. Konventionen innehåller bestämmelser som garanterar minoriteter en rad grundläggande mänskliga rättigheter och friheter: bland annat skydd från diskriminering, fientlighet och våld, mötes-, förenings-, yttrande-, tanke-, samvets- och religionsfrihet samt åsikts- och yttrandefrihet på det egna språket.

Sverige ratificerade konventionen år 2000. De nationella minoriteterna i Sverige är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar.

Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk

Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk trädde i kraft år 1998.

Huvudsyftet med stadgan är att värna om de historiska minoritetsspråken i Europa. Stadgan föreskriver en rätt att få använda landsdels- eller minoritetsspråk i det privata och offentliga livet.

Sverige ratificerade stadgan år 2000. I Sverige utgör samiska, finska, meänkieli, jiddisch och romani chib minoritetsspråk.

Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga

Även Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna innehåller skydd mot diskriminering. 

Läs mer om Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna på sidan för medborgerliga och politiska rättigheter

FN:s deklaration om urfolks rättigheter

FN:s deklaration om urfolks rättigheter (urfolksdeklarationen) antogs av FN:s generalförsamling 2007.

Urfolksdeklarationen är inte juridiskt bindande men är ändå ett viktigt dokument för att tydliggöra att urfolk ska tillförsäkras skydd för sina rättigheter, bland annat rätten till självbestämmande.