Statens offentliga utredningar från Justitiedepartementet

Nya regler om nödlidande kreditavtal och inkassoverksamhet SOU 2023:3

Publicerad

Betänkande av Utredningen om hantering och köp av vissa krediter.

Ladda ner:

Regeringen beslutade den 23 juni 2021 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda vissa frågor kring hantering och köp av krediter som har lämnats av ett kredit­institut. Utredaren skulle föreslå de författ­nings­änd­ringar och andra åtgärder som behövs för att anpassa svensk rätt till ett nytt EU-direktiv med regler för verk­samhet med han­tering och köp av krediter.

Bakgrund

Direktivet

I november 2021 antogs Europa­parla­mentets och rådets direktiv (EU) 2021/2167 av den 24 november 2021 om kredit­förvaltare och kredit­förvärvare och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU. Direktivet ska vara genomfört i medlems­staterna senast den 29 december 2023.

Genom direktivet införs gräns­över­skridande bestäm­melser om bland annat informa­tion och utökad tillsyn av förvärv och förvalt­ning av nöd­lidande krediter som beviljats av ett kredit­institut. Direk­tivet reglerar i huvud­sak kredit­förval­tares och kredit­förvärvares verk­samhet. Förvalt­ning betyder i samman­hanget indriv­ning av betal­ning, omförhand­ling av låne­villkor, hantering av en lån­tagares klago­mål eller informa­tion till en lån­tagare om föränd­ring av ränta, avgift eller förfallen betalning. Med nöd­lidande krediter avses ett kredit­avtal med ett betalnings­dröjsmål på minst 90 dagar eller att det bedöms som osanno­likt att kredit­avtalet kommer att åter­betalas.

Innebörden är att det är den så kallade sekundär­mark­naden som regleras, medan kredit­instituts verk­samhet som redan är regle­rad faller utanför. Syftet är att skapa ett gemen­samt regel­verk för försälj­ning av bankers ford­ringar och för hur lånen ska hanteras efter en försälj­ning för att minska andelen nöd­lidande lån i bank­sektorn. Bak­grunden är den höga andelen nödlidande lån som belastade bank­sektorerna under den globala finans­krisen 2008.

Inkassolagen

Inkasso­verksamhet avser indrivning av egen eller annans fordran. Ett bolag som driver in ford­ringar för annans räkning kan vara kredit­förval­tare enligt direk­tivet. Den som övertar en fordran för indriv­ning kan vara kredit­för­värvare. Det finns dock flera förut­sätt­ningar som behöver vara upp­fyllda för att direk­tivets krav ska gälla. En förut­sätt­ning är att fordran behöver vara en nöd­lidande kredit som utfärdats av ett kredit­institut inom EES. Direk­tivet upp­ställer heller inga krav om kredit­förval­taren eller kredit­förvärvaren är ett kredit­institut, kredit­givare eller kredit­för­medlare av konsument­krediter eller vissa redan reglerade förvaltnings- och investerings­bolag, eftersom direk­tivet endast reglerar sekundär­marknaden. Endast juridiska personer kan vara kredit­förvaltare.

Samman­taget innebär dessa förut­sättningar att endast en liten del av inkasso­verk­sam­heten berörs av direktivet. Utred­ningen har också upp­skattat att endast cirka 10–20 större inkasso­bolag kommer att ägna sig åt kredit­förvalt­ning i direktivets mening.

Ansvaret för till­stånds­pröv­ningen och tillsynen över inkasso­lagen är delad, vilket har kritise­rats under lång tid. Integritets­skydds­myndig­heten är ansvarig för till­stånds­prövningen och tillsynen, men Finans­inspek­tionen ansvarar om verk­samheten bedrivs av ett kredit­institut eller före­tag som kan jäm­ställas med kredit­institut. För när­varande är tillsynen också begränsad.

Utredningens uppdrag

Utredningen har två skilda uppdrag. Det första är att lämna förslag till lag­ändringar och andra åtgärder som krävs för att genom­föra direktivet. Det andra är att utreda om till­stånds­pröv­ningen och tillsynen av kraven i inkasso­lagen kan samlas och i så fall lämna förslag om det.

Lagstiftningskedjan

Kommittédirektiv (3 st)

Departementsserien

Statens offentliga utredningar (1 st)

Lagrådsremiss

Proposition