Statens offentliga utredningar från Socialdepartementet
Ett nationellt register över yrkesutövare av alternativ- och komplementärmedicin SOU 2004:123
Publicerad
Ladda ner:
Utgångspunkter för hur ett register ska inrättas
· Direktiven för utredningen anger att det är ett nationellt register som ska skapas.
· AKM-registret införs inom ramen för den befintliga lagstiftningen, bl.a. lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS). Det har inte legat inom uppdragets ram att föreslå några förändringar av denna lagstiftning.
· Med alternativ- eller komplementärmedicin avses sådana hälso- och sjukvårdande åtgärder som anges i 4 kap. 1 § LYHS. Uttalanden i förarbetena till LYHS ligger bl.a. till grund för denna bedömning.
· Den som utövar sådana hälso- och sjukvårdande åtgärder yrkesmässigt anses vara en yrkesutövare av alternativ- eller komplementärmedicin.
· Som en följd av bestämmelserna i LYHS (bl.a. 2 kap. 1 §) kommer den legitimerade hälso- och sjukvårdspersonalen inte att omfattas av lagen.
· Det övergripande ändamålet med inrättandet av AKM-registret bör vara att öka patientsäkerheten inom alternativ- eller komplementärmedicin. Det är en naturlig följd av att definitionen av alternativ- eller komplementärmedicin kopplas till 4 kap. 1 § LYHS.
· Patientsäkerheten bör kunna öka inom ramen för registret genom att
- krav på s.k. medicinsk basutbildning gäller för registrering,
- yrkesorganisationerna på området efter vissa villkor deltar i registret och att deras kunnande och interna regelverk på så sätt tas till vara,
- medlemskap i en sådan yrkesorganisation, som utgångspunkt, gäller för registrering,
- innehållet i registret, dvs. uppgifter om de som registrerats, offentliggörs och publiceras på Internet,
- de som registreras ges en skyddad beteckning och möjlighet att marknadsföra sig som registrerad i AKM-registret.
· Registreringen i AKM-registret bör vara frivillig. Det innebär att registreringen, och även organisationernas deltagande, sker när detta begärs, dvs. efter ansökan. Registreringen är inte en förutsättning för att få utöva närings- och yrkesverksamhet på området.
· De ovan angivna utgångspunkterna har i huvudsak formulerats efter förebild från regleringen i de nordiska länderna. Norge och Danmark har infört en lagstiftning och register över personer som utövar alternativ- eller komplementärmedicin. I Island kommer sannolikt en sådan lag och register att träda i kraft under våren 2005.
· Mot bakgrund av registrets konstruktion, vilken bl.a. innehåller flera inslag av myndighetsutövning, bör ansvaret för registret och de ärenden som kopplas till detta läggas på en statlig myndighet.