Rapport från Utrikesdepartementet

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Indonesien

Publicerad 22 juni 2022

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Indonesien samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

• Indonesien - Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer 2021 (pdf 311 kB)

Indonesien är en republik som under de senaste årtiondena genomgått en omfattande demokratisering, en trend som dock utmanats under senare tid. Fria, rättvisa och välorganiserade val genomförs regelbundet på såväl nationell som regional nivå. Det finns ett lagstadgat skydd för mänskliga rättigheter, vilket till övervägande del respekteras och upprätthålls. Samtidigt finns utmaningar inom ett antal områden, inte minst kapacitets- och kunskapsbrist hos myndigheter och diskriminerande lokala föreskrifter. Staten uppvisar återkommande en oförmåga att säkerställa att underliggande myndigheter och icke-statliga aktörer efterlever lagstiftning gällande mänskliga rättigheter när denna konflikt med religiösa uppfattningar eller affärsintressen.

Press- och yttrandefriheten respekteras överlag och politiska frågor kan debatteras öppet. Samtidigt används lagstiftning mot förtal, hädelse och separatism i ökande utsträckning för att begränsa yttrandefriheten. Även mötes- och föreningsfriheten inskränks på olika sätt. Det finns ett aktivt civilsamhälle, men dess utrymme att verka krymper.

Regeringen har vidtagit åtgärder för att främja ekonomiska och sociala rättigheter, bland annat genom investeringar i infrastruktur och införandet av ett nationellt sjukförsäkringssystem. Den ekonomiska utvecklingen och tillgången till samhällstjänster är dock ojämnt fördelad inom landet. Arbetstagares rättigheter anses inte vara garanterade.

Tvångsarbete under slaveriliknande förhållanden förekommer inom jordbruks-, fiskeri- och byggnadsnäringarna.

Korruptionen är utbredd, såväl inom rättsväsendet som i samhället i stort. Rättssäkerheten är stundtals bristande. Tortyr och godtyckliga frihetsberövanden förekommer. Indonesien har fortfarande dödsstraff i straffskalan, även om ett informellt moratorium för verkställighet gäller sedan 2016.

Indonesien har länge karaktäriserats av en multikulturell och fredlig samexistens, men en växande konservatism bland delar av landets muslimska befolkning hotar denna. Diskriminering av kvinnor, hbtqi-personer och personer som tillhör vissa religiösa samfund, som Ahmadiyya, förekommer, inte minst på lokal nivå. Situationen för hbtqi-personer har gradvis försämrats som en konsekvens av en ständigt hårdare retorik från vissa politiska och religiösa företrädare.

Situationen för barn varierar stort beroende på socioekonomiska faktorer och bostadsort. Över 90 procent av alla barn går i skolan, men stora utmaningar kvarstår vad gäller barns hälsa och rättigheter. Barnarbete förekommer och kroppsbestraffning är tillåtet.

Situationen i Papua (provinserna Papua och Västpapua) skiljer sig på många sätt avsevärt från andra delar av landet. I Papua sker en kontinuerlig våldsupptrappning och militarisering, som bland annat inkluderar utomrättsliga avrättningar. Pressfriheten begränsas och Indonesien har kritiserats för att inte upprätthålla skyddet av urfolks landrättigheter. I Aceh förekommer spöstraff och de sharialagar som tillämpas där drabbar kvinnor och hbtqi-personer särskilt hårt. Många lokala föreskrifter diskriminerar mot kvinnor och flickor.

Covid-19-pandemin har vänt landets långvariga trend av fattigdomsminskning, ytterligare vidgat utbildningsklyftan och gett upphov till andra sekundäreffekter som framför allt drabbat kvinnor och barn. Under pandemin har våld mot kvinnor liksom antalet utdömda dödsstraff ökat.