Rapport från Utrikesdepartementet

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Uganda

Publicerad 18 december 2019

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Uganda samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

• Uganda - Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer 2019 (pdf 251 kB)

Ugandas konstitution ger ett principiellt skydd för de mänskliga rättigheterna, men det finns i realiteten betydande brister vad gäller efterlevnad och genomförande. Detta gäller inte minst de politiska och medborgerliga rättigheterna men även de ekonomiska och sociala rättigheterna, givet utmaningarna vad gäller tillgång till social service, utbildning och sjukvård. Restriktioner av mötes-, förenings- och yttrandefriheterna drabbar såväl den politiska oppositionen som det civila samhället. Flera oppositionsföreträdare har arresterats på grunder som framstår som politiskt motiverade. Tortyr och godtyckliga frihetsberövanden förekommer liksom våld mot och diskriminering av personer med funktionsnedsättning och hbtq-personer. Det rapporteras om att våld, inklusive sexuellt våld, mot hbtq-personer ökar och politiker har öppet uttalat sig negativt om hbtq-personer.

Korruption samt resurs- och kapacitetsbrist genomsyrar de flesta myndigheter och påverkar myndigheternas tillämpning av lagstiftning. Uganda rankades år 2018 på plats 149 av 180 i Transparency Internationals index över upplevd korruption. Straffriheten är fortfarande utbredd för personal i säkerhetsorganen (polis, underrättelsetjänst och försvar) som kränker de mänskliga rättigheterna.

Möjligheterna för frihetsberövade att åtnjuta de mänskliga rättigheterna är på flera sätt begränsade. Trängsel och missförhållanden i fängelser, långa häktningstider och svårigheter att säkerställa rättvisa rättegångar är andra problem.

Oklarheter i lagstiftning, bristande kunskaper hos marginaliserade grupper och korruption bidrar till allt fler konflikter kring markrättigheter. Det faktum att många människor inte har någon dokumenterad rätt till marken de bor på och lever av gör dem i många fall till offer för så kallad land grabbing (förlust av land), vilket leder till att dessa personer tvingas flytta.

Lagen för icke-statliga organisationer från 2016 föregicks av intensiv debatt, i synnerhet gällande registrering av organisationer som arbetar med de mänskliga rättigheterna, såsom hbtq-organisationer. Lagen innehåller ett relativt stort tolkningsutrymme, vilket väckt farhågor om att dess tillämpning kan påverkas för politiska ändamål. Det finns exempel på detta.

Kvinnor har alltjämt en låg social, politisk och ekonomisk status och det förekommer utbredd diskriminering. Kvinnor utför regelmässigt den största delen av jordbruks- och hushållsarbetet, men äger sällan marken och kontrollerar därmed inte inkomsterna. Våld, inklusive sexuellt våld, mot kvinnor och flickor är vanligt förekommande.

Ugandas progressiva flyktinglagstiftning ger alla nyanlända rätt att röra sig fritt, arbeta och starta affärsverksamhet samt en rätt till utbildning och sjukvård. Alla nyanlända tilldelas även en egen bit mark för bosättning och för att bedriva småskaligt jordbruk. Det stora inflödet av flyktingar från Demokratiska republiken Kongo (DRK) och Sydsudan har tärt på de redan begränsade resurserna för bland annat sjukvård och utbildning samt på miljön.

Antagandet av den övergripande lagen om respekten för mänskliga rättigheter, Human Rights Enforcement Act 2019 syftar till bättre efterlevnad av Ugandas åtaganden vad gäller de mänskliga rättigheterna, men än är det för tidigt att utvärdera dess effekt.