Rapport från Utrikesdepartementet

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Sydsudan

Publicerad 18 december 2019

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Sydsudan samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

• Sydsudan - Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer 2019 (pdf 203 kB)

Efter att konflikten bröt ut i det nyligen självständiga Sydsudan i december 2013, och därefter återigen 2016, har utvecklingen mot en demokratisk och rättssäker stat med välfungerande institutioner och respekt för de mänskliga rättigheterna i princip avstannat och i flera avseenden gått i negativ riktning.

Det första fredsavtalet mellan de sydsudanesiska parterna i augusti 2015 hann ej genomföras förrän nya våldsamma strider inleddes sommaren 2016. En vapenvila undertecknades i december 2017, vilken endast delvis respekterats av de stridande parterna. Trots fortsatt kraftig intern polarisering ingicks i september 2018 ett så kallat revitaliserat fredsavtal med hjälp av grannländerna Uganda och Sudan. Striderna mellan fredsavtalets parter har därefter i huvudsak avstannat. Strider fortsätter dock mellan regeringen och de parter som valt att inte underteckna fredsavtalet. Lokala strider förekommer även fortsatt mellan olika grupper runt om i landet.

Omkring 382 000 civila sydsudaneser tros ha dött sedan konflikten bröt ut i slutet av 2013, av väpnat våld och svält. Den totala befolkningsmängden uppgår till cirka tolv miljoner, varav en betydande andel dock tvingats fly till grannländer. Även om Sydsudans övergångskonstitution i flera avseenden formellt föreskriver skydd för de mänskliga fri- och rättigheterna, är skyddet för dessa i praktiken begränsat. Den främsta orsaken är den pågående konflikten. Andra orsaker är den sedan självständigheten kraftigt försämrade ekonomiska situationen, bristfälligt fungerande institutioner, sköra samhälls- och rättssystem, etniska motsättningar, samt brist på nationell enighet och identitet.

Det finns många rapporter om urskillningslöst våld mot civila i alla åldrar och om utomrättsliga avrättningar utförda av regeringsstyrkor, säkerhetsstyrkor, oppositionsstyrkorna och av olika milisgrupper på både regeringens och oppositionens sida. Det finns även rapporter om tortyr, godtyckliga frihetsberövanden, samt om omfattande, systematiskt och återkommande våld mot kvinnor och flickor. Bland annat vittnar flera FN-rapporter om att sexuellt och könsbaserat våld används systematiskt och i stor utsträckning av båda sidor som ett vapen i konflikten. Straffriheten är omfattande och lagföring utgör undantag, särskilt vad avser kränkningar begångna av regeringsstyrkorna, den nationella säkerhetstjänsten (NSS), polisen och till statsledningen närstående väpnade grupper.

Utrymmet för civilsamhället, journalister och människorättsförsvarare är begränsat. Civilsamhällesorganisationer utsätts ofta för hot och trakasserier och deras medlemmar för godtyckliga frihetsberövanden. Aktivister har periodvis tvingats fly landet. Rätten till utbildning respekteras inte fullt ut; landets skolor lider av betydande resursbrist.

Den humanitära situationen är mycket svår. Antalet internflyktingar i Sydsudan beräknades sommaren 2019 vara omkring 1,78 miljoner och 2,3 miljoner sydsudaneser är flyktingar i regionen. Totalt motsvarar detta omkring en tredjedel av hela befolkningen. Omkring sju miljoner människor i landet beräknades sommaren 2019 leva i matosäkerhet. Andelen människor som lever i multidimensionell fattigdom är drygt 92 procent. Hälsostatistiken är fortsatt bland de sämsta i världen.

FN:s fredsbevarande insats i Sydsudan (UNMISS) samt humanitära och andra hjälporganisationer nekas ofta tillträde till behövande befolkningsgrupper trots intensiv dialog med berörda myndigheter. Även trakasserier och övergrepp mot internationella och humanitära hjälparbetare runt om i landet förekommer och deras verksamhet avgiftsbeläggs kraftigt.