Rapport från Utrikesdepartementet

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Liberia

Publicerad 18 december 2019

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Liberia samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

• Liberia – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, situationen per den 30 juni 2019 (pdf 236 kB)

Liberia är ett av världens tio fattigaste länder. Drygt 50 procent av befolkningen lever under den nationella fattigdomsgränsen. Betydande brister finns i fråga om respekten för de mänskliga rättigheterna inom många områden. Det är svårt att få en fullständig bild av situationen då det saknas aktuell statistik på många områden. En nationell folkräkning skulle ha utförts men har skjutits upp till 2021.

Konsekvenserna av Liberias inbördeskrig, som utkämpades mellan 1989 och 2003, samt ebolaepidemin 2014 är påtagliga. Detta gäller både fysiska realiteter, såsom infrastruktur och omfattande och multidimensionell fattigdom, som för samhället grundläggande frågor såsom tilliten mellan medborgare och stat.

Korruptionen är ännu en stor utmaning som tillsammans med den dåliga ekonomin bidrar till befolkningens missnöje. Detta visar sig genom återkommande protester och strejker. Den känsla av nytändning som infann sig 2018 genom en ny president och regering efter valet 2017 har avtagit eftersom många inte upplever någon konkret förändring. Obetalda löner och annan resursbrist inom den offentliga sektorn påverkar institutioner som sjukvård och polis negativt.

Straffrihet, framför allt för brott begångna under Liberias inbördeskrig, är ett betydande problem. Kända krigsherrar har inte ställt till svars och flera av dem innehar idag offentliga ämbeten. Tio år efter att slutrapporten från sannings- och försoningskommissionen presenterades har inga konkreta åtgärder vidtagits för att genomföra rapportens rekommendationer. Frågan om inrättandet av en krigsbrottsdomstol har åter aktualiserats i den offentliga debatten.

Rättsväsendet har låg kapacitet och saknar ofta tillräckliga resurser, särskilt på landsbygden. Det är vanligt att personer som misstänks för brott får vänta länge i häkten, i avvaktan på att få sin sak prövad. Fängelserna har ingen rehabiliterande funktion och förhållandena är undermåliga.

Liberia har stora utmaningar vad gäller ekonomiska och sociala rättigheter,inte minst på utbildnings- och hälsoområdet. Fattigdomen är utbredd. Undernäringen, framför allt vad gäller barn yngre än fem år, minskar inte trots att freden nu varat i mer än 15 år. Våldtäkt är det näst mest rapporterade våldsbrottet, ofta även med barn som offer. Många mål som handlar om sexuellt och könsrelaterat våld läggs ned, bland annat på grund av bristande kapacitet hos polis och åklagare. Endast fyra procent av alla rapporterade sexualbrott leder till fällande domar. Detta bidrar till en samlad bild av att det råder utbredd straffrihet för denna typ av brott. Kvinnlig könsstympning är inte uttryckligen förbjudet i lag och ett stort problem; det uppskattas att cirka hälften av alla flickor och kvinnor utsatts.

Hbtq-personer diskrimineras på många plan. På grund av stigmatisering rapporteras sådana brott i låg utsträckning. Sexuell hälsa och reproduktiva rättigheter är generellt ännu tabubelagt men framsteg inom detta området görs.