Rapport från Utrikesdepartementet

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Irak

Publicerad 18 december 2019

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Irak samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

• Irak – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, situationen per den 30 juni 2019 (pdf 240 kB)

Situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatens principer i Irak är allvarlig. Landet präglas av många år av konflikt och står inför flera utmaningar kopplade till post-konfliktskedet. Därtill har landet långsiktiga strukturella problem. Till dessa utmaningar hör en fortsatt hög förekomst av våld i samhället, en svag rättsstat, ojämlikhet och korruption.

Irak utropade militär seger över terroristorganisationen Daesh i december 2017. Tiotusentals irakier miste livet och över sex miljoner fördrevs från sina hem. Sedan dess har antalet civila dödsoffer till följd av terroristhandlingar och konfliktrelaterat våld minskat kraftigt. Lågintensiva strider pågår fortsatt med återstående Daesh-element.

Konflikten mot Daesh har aktualiserat komplexa frågor om straffrihet, ansvarsutkrävande och försoning mellan olika grupper. Detta inkluderar den fortsatta hanteringen av tidigare Daesh-stridande och deras familjer. Internationella organisationer för mänskliga rättigheter har dokumenterat brister i rättsprocesserna mot misstänkta Daesh-medlemmar, inklusive framtvingade erkännanden. Ett stort antal Daesh-stridande har dömts till dödsstraff och avrättats. Familjer som identifierats som associerade med Daesh har frihetsberövats i särskilda läger under svåra humanitära förhållanden.

Enligt FN har 1,6 miljoner internflyktingar ännu inte kunnat återvända till sina hem. Många av dessa tillhör minoritetsgrupper såsom yazidierna. Utöver arvet från många år av konflikt står Irak inför en rad utmaningar av strukturell natur som påverkar befolkningens åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Korruptionen är utbredd och förtroendet för statliga institutioner lågt.

Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har urholkats som en följd av konflikten. Tillgången till grundläggande samhällstjänster såsom elektricitet och vatten är ojämn, vilket ger upphov till återkommande folkliga protester. Situationen för folkhälsan är dålig. Indikatorer för sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa visar negativa tendenser.

Många barn har gått miste om sin skolgång, särskilt de som tvingats på flykt inom landet. FN pekar på att läs- och skrivkunnigheten minskat stadigt sedan år 2000.

Kvinnor, minoriteter, funktionshindrade och hbtq-personer vittnar om systematisk och strukturell diskriminering, i vissa fall med lagstöd. Det saknas adekvat skydd mot sexuellt och könsbaserat våld, liksom hedersrelaterade- och hatbrott.