Rapport från Utrikesdepartementet

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Angola

Publicerad 18 december 2019

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Angola samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

• Angola – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, situationen per den 30 juni 2019 (pdf 238 kB)

Angola har ratificerat de flesta centrala FN-konventioner om de mänskliga rättigheterna. De mänskliga rättigheterna garanteras också i många fall i konstitutionen och i den nationella lagstiftningen. Det brister emellertid i tillämpningen, bland annat på grund av otillräckliga resurser och ett bristfälligt institutionellt ramverk.

João Manuel Gonçalves Lourenço efterträdde i september 2017 José Eduardo dos Santos som president i Angola. Dos Santos hade då suttit vid makten i 38 år. Ledarskiftet innebar en ny fas i landets demokratiska utveckling. Utmaningarna för Lourenço under de första två åren har varit stora; arbetslösheten har ökat och inflation är hög. Regeringen har utlovat och påbörjat ett arbete med att genomföra kommunala val med början 2020.

En nationell strategi för de mänskliga rättigheterna lanserades under 2018. I januari 2019 revideras den 133 år gamla strafflagen vilket bland annat har inneburit att samkönade relationer har avkriminaliserats, abort har – under vissa omständigheter – blivit lagligt och skyddet för barns rättigheter har stärkts. Dessutom har könsstympning, sexuella övergrepp – inklusive våldtäkt och sexuella övergrepp mot barn – kriminaliserats, liksom avsiktligt spridande av hiv.

Myndigheter och domstolar prioriterar kampen mot korruption. En nationell strategi mot korruption antogs i början av mandatperioden. Korruptionen är utbredd på alla nivåer i såväl privat som offentlig sektor. Flera högt uppsatta politiker och tjänstemän från den förra regeringen har fått lämna sina poster.

Yttrande- och pressfriheten har långsamt förbättrats och det demokratiska utrymmet för människorättsförsvarare, politiska aktivister och andra viktiga aktörer, som exempelvis advokater, har ökat. Det förekommer dock att journalister som täcker oppositionens verksamhet utsätts för trakasserier, hot och gripanden. Civilsamhällesorganisationer tillåts verka i Angola och har under senare tid fått större utrymme.

Godtyckliga frihetsberövanden förekommer fortsatt, liksom övervåld av polis och säkerhetsstyrkor i samband med demonstrationer och gripanden. Det har dock skett en förbättring i detta avseende sedan 2017. Straffriheten är fortfarande utbredd. Rättssystemet är ineffektivt och underdimensionerat och politiskt inflytande påverkar rättsväsendets oberoende. Tillgången till hälso- och sjukvård är begränsad för en stor andel av befolkningen och barnadödligheten är hög. Utbildning är gratis och obligatorisk till och med sjätte klass. Förbättringar i skolundervisningen har skett, även om problemen med brist på skolor och lärare fortgår. Kvinnor diskrimineras, till exempel avseende tillgång till utbildning och arbete. Våld mot kvinnor är vanligt förekommande.

En ekonomisk kris har pågått i landet sedan 2015, vilket inneburit åtstramningar som – åtminstone på kort sikt – försämrat de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Personer som lever i fattigdom har utsatts för hårda prövningar, vilket bland annat varit tydligt i södra Angola som drabbats av torka och undernäring.