Debattartikel från Utrikesdepartementet

Bistånd ska gå till färre länder

Publicerad 05 augusti 2024

Debattartikel av bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell, Svenska Dagbladet, 3 augusti 2024.

Svensk biståndspolitik genomgår just nu de viktigaste förändringarna på flera decennier. En av de främsta är att bistånd, främjande och handel knyts närmare varandra än någonsin tidigare. Genom att hitta nya samarbeten med näringslivet finns också möjligheter att mobilisera långt större ekonomiska resurser i arbetet för en bättre värld.

Utvecklingssamarbetet är ett av de viktigaste utrikespolitiska verktygen för att värna svenska intressen samt möta de utmaningar som världen står inför. Jag är stolt över att regeringen har gjort Ukraina till den största mottagaren av bilateralt svenskt bistånd. Vi kommer också säkerställa att svenskt bistånd inte stödjer stater som är icke-demokratiska, men inte heller sådana som motverkar den regelbaserade världsordningen och därmed underminerar svenska intressen.

Svenskt bistånd är fortsatt generöst men långt ifrån oändligt. Som en stor givare har vi också ett omfattande och dubbelt ansvar. Dels mot svenska skattebetalare som alltid ska vara trygga med att deras resurser används på bästa sätt. Dels mot mottagarna och deras behov av insatser som långsiktigt gör skillnad. Vi har lämnat det tidigare enprocentsmålet och fokuserar i stället på tydligare mål för vilka resultat biståndet ska uppnå.

Ett avgörande problem i sammanhanget är att antalet strategier har ökat under senare år, vilket leder till att målstyrningen har blivit alltför omfattande och svåröverskådlig. Det stora antalet strategier gör det problematiskt att på ett ändamålsenligt sätt styra och följa upp verksamheten. Till exempel har såväl Riksrevisionen som Expertgruppen för biståndsanalys pekat på att resultatredovisningen idag brister.

Häromveckan fattade regeringen beslut om att fasa ut Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med Irak. Det är ett medelinkomstland med stark ekonomisk tillväxt. Irak har världens femte största oljetillgångar och enbart ifjol oljeinkomster på mer än tusen miljarder kronor. Det finns fortfarande olika utmaningar i landet, men det är uppenbart att problemet inte ligger i brist på ekonomiska resurser utan snarare i hur dessa används.

Det kommer fortsatt att finnas möjlighet för biståndsaktörer i Irak att söka medel via de tematiska strategierna eller den regionala biståndsstrategin för Mellanöstern och Nordafrika. Jag är också övertygad om att det finns goda möjligheter till fortsatt utbyte genom ökat handelssamarbete i viktiga sektorer som infrastruktur, kommunikationer och hälsovård.

Utfasningen av utvecklingssamarbetet med Irak är inte en engångshändelse utan ett led i en strategisk ambition från regeringens sida att successivt minska antalet länder där Sverige verkar med bilateralt utvecklings­samarbete. Det är en konsekvens av att också våra generösa biståndsmedel är en ändlig resurs och att vi behöver prioritera bättre. Färre länder underlättar också både styrning och redovisning, gör det enklare att säkerställa att resurserna används som tänkt och ökar Sveriges möjligheter till specialisering och effektivisering.

Regeringen kommer därför besluta om ytterligare utfasningar av länder framöver. Antalet bilaterala samarbetsländer kommer att begränsas till 30 stycken, att jämföra med 37 vid regeringstillträdet. De ekonomiska medel som frigörs kommer i stället att användas för att förstärka våra samarbeten med andra länder, inte minst Ukraina och vårt övriga närområde.

Under hösten och nästa år kommer även ett antal multilaterala organisationssamarbeten fasas ut. Svenskt stöd kommer att koncentreras till de organisationer som arbetar med de tematiska prioriteringarna, samt med humanitär flyktinghjälp och barns rättigheter. Precis som tidigare kommer det humanitära biståndet – ibland kallat katastrofbistånd – att fortsätta fördelas uteslutande efter där behoven är som störst.

Därtill kommer de traditionella biståndsstrategierna att utgå och ersättas av nya landsstrategier där Sveriges biståndsengagemang sätts i ett bredare sammanhang. En viktig förändring är att dessa ska präglas av tydligare målsättningar, både för vad Sverige vill uppnå och kan bidra med i det enskilda landet. Att länder själva har huvudansvaret för sin utveckling är en central utgångspunkt i den pågående omställningen. Vi ökar därför förväntningarna och kraven på våra samarbetsländer vad gäller till exempel arbete med nödvändiga reformer.

De nya landsstrategierna ska även innehålla en möjlighet till utfasning av biståndet om inte tillräckliga framsteg görs eller om förutsättningarna för samarbetet förändras. Det kan till exempel röra sig om uteblivna resultat eller bristande reformvilja. En hörnsten i sammanhanget är naturligtvis att länder verkligen vill bekämpa den korruption som fortfarande håller många utvecklingsländer i ett järngrepp och omintetgör efterlängtade förändringar trots mycket stora internationella ansträngningar. Regeringen kommer därför att skärpa kraven på att inga biståndsmedel ska försvinna i korruption.

Svensk biståndspolitik läggs nu om med fokus på effektivitet och kvalitet. Vi tar tag i de väldokumenterade problemen med bristande redovisning, gör biståndet mindre spretigt och tydliggör att med svenskt utvecklingsbistånd kommer tydliga förväntningar på mottagarländerna att genomföra politiska reformer.

Med denna nya inriktning vill vi skapa förutsättningar för fler människor att ta sig från fattigdom till välstånd och att främja bredare relationer med Sveriges partnerländer bortom biståndet.

Johan Forssell, bistånds- och utrikeshandelsminister