Långt kvar till ett globalt avtal mot plastföroreningar
Publicerad
FN:s medlemsländer står fortfarande långt ifrån varandra i fråga om hur plastföroreningar ska minskas globalt, hur kemikalier ska regleras och hur åtgärderna ska finansieras. Det visade sig vid det fjärde förhandlingsmötet om ett nytt globalt avtal mot plastföroreningar som avslutades i Ottawa den 29 april.
FN:s miljöförsamling UNEA beslutade 2022 om en resolution som ligger till grund för förhandlingarna och för det kommande avtalets omfattning och inriktning. Delegationerna tolkar resolutionen på olika sätt, framför allt det som rör minskning av plastråvara och kemikalier i plast.
- Flera svåra knäckfrågor återstår inför slutförhandlingarna i höst. För Sverige och EU är det centralt att fortsätta driva på för ett avtal som omfattar hela livscykeln, från produktion av plastråvara till återvinning av plasten, säger klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari.
De åtgärder som redan görs i EU och på svensk nivå för att både minska användningen och öka återvinningen ligger i linje med vad som för närvarande föreslås i utkastet till avtalet.
Ett antal länder, främst oljeproducerande länder och en grupp utvecklingsländer, vill dock inte inkludera primär plastråvara i avtalet. De menar att plastens livscykel och problem med plastföroreningar börjar med avfallshantering och att resolutionen inte omfattar produktionen.
Även förslaget om hur farliga kemikalier och polymerer ska regleras ledde till meningskiljaktigheter. Från svensk sida är det viktigt att farliga kemikalier regleras i avtalet, eftersom dessa påverkar möjligheten till en säker återvinning av plasten.
- Ett positivt initiativ var att länderna från Small Island Developing states, SIDS, lade fram en deklaration som gör en koppling till 1,5 gradersmålet i Parisavtalet och betydelsen av ett globalt mål för en hållbar produktion av plast. Sverige skrev under den tillsammans med flera av EU:s medlemsstater, säger Romina Pourmokhtari.
Andra viktiga frågor som ännu inte är lösta gäller producentansvar (EPR), finansiering och vilka plastprodukter som ska omfattas. EU menar att det bör vara tvingande att införa EPR för utvalda produktgrupper men försöker samtidigt hitta en lösning som innebär att införandet blir mer flexibelt.
Ifråga om finansiering av åtgärder vill en rad länder se att en ny fond för avtalet inrättas, medan EU och andra givarländer vill använda befintliga fonder som Global Environment Facility (GEF) och även säkerställa finansiering från industrin.
I utkastet till avtalstext finns också förslag om reglering av plastprodukter som kan kategoriseras som problematiska, t.ex. engångsplast och produkter som innehåller mikroplast. EU och likasinnade länder vill se regler på global nivå som baseras på produktlistor och designkriterier, medan andra vill se regler på nationell nivå som utgår från vägledningar eller nationella listor.
Mötet i Ottawa i Kanada den 23–29 april var det fjärde förhandlingsmötet, INC-4 (The fourth session of the Intergovernmental Negotiating Committee to develop an international legally binding instrument on plastic pollution), av planerade fem möten. Den svenska delegationen leddes av Johanna Lissinger-Peitz på Klimat- och näringslivsdepartementet. Delegationen bestod även handläggare från Klimat- och näringslivsdepartementet, samt representanter från Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.
X