Artikel

Regeländringar beslutade den 30 juni 2022

Publicerad 23 november 2022

Ändring gällande rätt till ersättning vid nekat avverkningstillstånd i fjällnära skog

Regeringen har efter riksdagens beslut om propositionen Tydligare bestämmelser om ersättning vid avslag på ansökningar om tillstånd till avverkning i fjällnära skog beslutat att utfärda lag om ändring i miljöbalken. Ändringarna i miljöbalken syftar tillsammans med ändringarna i skogsvårdslagen (1979:429) till att tydliggöra bestämmelserna om rätt till ersättning vid avslag på ansökningar om tillstånd till avverkning i fjällnära skog eller vid tillståndsbeslut med långtgående villkor. Bland annat införs en presumtion i skogsvårdslagen om att skogsbruk på produktiv skogsmark i fjällnära skog är pågående markanvändning vid prövning av rätten till ersättning. För att ersättning ska lämnas krävs att den pågående markanvändningen inom den berörda delen av en fastighet avsevärt försvåras. Förutsättningarna för detta anges främst genom ändringar i skogsvårdslagen som beslutats på Näringsdepartementets område och som hänvisar till miljöbalkens ersättningsbestämmelser, som därför också ändras.

Lagändringarna träder i kraft den 1 september 2022.

Referenser:

• regeringens proposition Tydligare bestämmelser om ersättning vid avslag på ansökningar om tillstånd till avverkning i fjällnära skog (prop. 2021/22:207)
• miljö- och jordbruksutskottets betänkande Tydligare bestämmelser om ersättning vid avslag på ansökningar om tillstånd till avverkning i fjällnära skog (bet. 2021/22:MJU30)
• riksdagsskrivelse 2021/22:453
• lag (2002:1272) om ändring i miljöbalken

Utfärdande av lagar om ändring i miljöbalken respektive vattentjänstlagen

Regeringen har efter riksdagens beslut om propositionen Vägar till hållbara vattentjänster beslutat att utfärda lag om ändring i miljöbalken och i vattentjänstlagen. Ändringarna syftar till att kommunens bedömning av behovet av en allmän vattentjänst ska bli mer flexibel och varje kommun ska ha en aktuell vattentjänstplan om kommunens långsiktiga planering av allmänna vattentjänster. Planen ska innehålla en bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtas för att de allmänna va-anläggningarna ska fungera vid skyfall.

Det har även gjorts några redaktionella ändringar.

Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2023. Bestämmelsen om krav på att varje kommun ska ha en vattentjänstplan ska tillämpas första gången för tid efter den 31 december 2023.

Referenser:

• regeringens proposition Vägar till hållbara vattentjänster (prop. 2021/22:208)
• civilutskottets betänkande Vägar till hållbara vattentjänster (bet. 2021/22:CU29)
• riksdagsskrivelse 2021/22:446
• lag (2022:1248) om ändring i miljöbalken
• lag (2022:1249) om ändring i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster

Ny förordning om producentansvar för elutrustning m.m.

Regeringen har beslutat om en ny förordning om producentansvar för elutrustning samt följdändringar i förordningen om producentansvar för fiskeredskap, förordningen om producentansvar för batterier och förordningen om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter.

Förordningen om producentansvar för elutrustning ersätter den hittillsvarande förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning och genomför EU:s direktiv om insamling och återvinning av elektriska och elektroniska produkter. I förhållande till den hittillsvarande förordningen innehåller den nya bestämmelser som utökar producentansvaret, bl.a. genom att producenterna ska vidta olika typer av avfallsförebyggande åtgärder och att de genom olika typer av incitament ska bidra till ökad utsortering och insamling av elavfall. Förordningen innehåller även bestämmelser som genomför de minimikrav för producentansvar som finns i EU:s avfallsdirektiv. Bestämmelserna innehåller bl.a. krav på producenter att ha tillräckliga ekonomiska och organisatoriska resurser för att ta hand om insamlat avfall. Det ställs också krav på att en producentansvarsorganisation ska behandla alla producenter lika, att deras avgifter ska vara differentierade och att de ska publicera viss information på sin webbplats. Ändringarna i de övriga förordningarna är följdändringar.

Ändringarna träder i kraft den 1 januari 2023.

Referenser:

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/849
• Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2018/851
• förordning (2022:1276) om producentansvar för elutrustning
• förordning (2022:1277) om ändring i förordningen (2021:1001) om producentansvar för fiskeredskap
• förordning (2022:1278) om ändring i förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier
• förordning (2022:1279) om ändring i förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter
• förordning (2022:1302) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
• förordning (2022:1305) om ändring i förordningen (2012:258) om miljösanktionsavgifter
• förordning (2022:1307) om ändring i avfallsförordningen (2020:614)
• förordning (2022:1308) om ändring i förordningen (2021:1008) om ändring i avfallsförordningen (2020:614)

Ny förordning om producentansvar för förpackningar m.m.

Regeringen har beslutat om en ny förordning om producentansvar för förpackningar samt ändringar i samma förordning. Den nya förordningen ersätter den hittillsvarande förordningen om producentansvar för förpackningar. Ändringarna görs i syfte att genomföra avfallsdirektivets s.k. minimikrav och förbättra insamlingen av förpackningsavfall.

Den största förändringen i förhållande till dagens insamling av förpackningar är att kommunerna tar över det operativa ansvaret för insamlingen av förpackningsavfall från hushåll. Insamlingen ska ske fastighetsnära. Ansvarsövergången från producenterna, som i dag sköter insamlingen, till kommunerna, ska ske den 1 januari 2024. Kommunerna ska få ersättning för insamlingsverksamheten från producenterna genom godkända producentansvarsorganisationer. Ersättningen kommer att bestämmas utifrån föreskrifter som Naturvårdsverket kommer att meddela. Fastighetsnära insamling ska vara införd i hela landet senast den 1 januari 2027. Särskilda bestämmelser införs för insamling av förpackningsavfall på allmän plats och från verksamheter.

De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 2023. Flera bestämmelser i förordningen ska dock börja tillämpas vid senare tillfälle. Ändringsförordningen beslutas med anledning av att vissa bestämmelser i den hittillsvarande förordningen som genomför EU:s engångsplastdirektiv ska träda i kraft senare.

Kompletteringar och följdändringar görs i flera andra förordningar. I avfallsförordningen införs tydligare utsorteringskrav för den som har förpackningsavfall. Det förtydligas också att en förpackning ska skiljas från sitt innehåll om det inte är fråga om en förpackning som innehåller farligt avfall eller läkemedelsavfall. Det införs vidare ett utsorteringskrav för farligt avfall. Skyldigheter för den som driver ett serveringsställe och den som anordnar en offentlig tillställning att ge besökare möjlighet att sortera ut införs. Det införs möjligheter för Naturvårdsverket att meddela föreskrifter och dispenser i anledning av vissa av de nya kraven.

I miljötillsynsförordningen görs ändringar som innebär att tillsynsansvaret och ansvaret för prövningen av ett retursystem flyttas från Jordbruksverket till Naturvårdsverket.

I förordningen om miljösanktionsavgifter införs en ny miljösanktionsavgift för producenter som inte tillhandahåller eller anlitar en producentansvarsorganisation för förpackningar. I den förordningen görs även följdändringar med anledning av att en ny förpackningsförordning införs.

I förordningen om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken görs en ny uppdelning med avseende på tillsyns- och prövningsavgifter för Naturvårdsverkets prövning av producentansvarsorganisationer. En uppdatering görs också avseende de avgifter som betalas av producenter av plastflaskor och metallburkar som ingår i retursystemet. För producenter av förpackningar som inte är sådana att de ingår i retursystemet görs dels en höjning av tillsynsavgiften, dels en lättnad för producenter som släpper ut mindre än 1 000 kg förpackningar på marknaden varje år.

Referenser:

• Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/852
• Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851
• Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/904 av den 5 juni 2019 om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön
• förordning (2022:1274) om producentansvar för förpackningar
• förordning (2022:1275) om ändring i förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar
• förordning (2022:1304) om ändring i miljötillsynsförordningen (2011:13)
• förordning (2022:1305) om ändring i förordningen (2012:258) om miljösanktionsavgifter
• förordning (2022:1307) om ändring i avfallsförordningen (2020:614)
• förordning (2022:1309) om ändring i förordningen (2021:1009) om ändring i förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter
• förordning (2022:1302) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
• förordning (2022:1310) om ändring i förordningen (2021:1012) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken

Ny förordning om fartygsåtervinning m.m.

Regeringen har beslutat om en ny förordning om fartygsåtervinning. Förordningen ersätter förordningen (2015:18) om fartygsåtervinning. Ändringar i förhållande till den hittillsvarande förordningen görs i syfte att komplettera EU:s förordning om fartygsåtervinning och innebär främst förtydliganden och justeringar av Naturvårdsverkets och Transportstyrelsens ansvar i fråga om Sveriges skyldigheter enligt EU-förordningen.

I förordningen om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken införs en avgift för ett ärende om godkännande av ett fartygs återvinningsplan enligt EU:s fartygsåtervinningsförordning.

I miljötillsynsförordningen görs en ändring som innebär att Naturvårdsverkets tillsynsansvar i fråga om EU:s fartygsåtervinningsförordning utökas på så sätt att Naturvårdsverket kommer att ansvara för tillsynen i fråga om vissa skyldigheter som den driftsansvariga på en fartygsåtervinningsanläggning har enligt EU-förordningen.

I förordningen om miljösanktionsavgifter införs nya miljösanktionsavgifter för överträdelser mot EU:s förordning om fartygsåtervinning. Miljösanktionsavgifterna riktar sig främst mot ägare av stora fartyg. En sådan fartygsägare kan t.ex. få betala en miljösanktionsavgift om han eller hon bryter mot EU-förordningens bestämmelser om förbud mot att ombord på sitt fartyg installera eller använda vissa farliga material, krav på att medföra en förteckning över farliga material eller krav på att inom en bestämd tidsfrist skriftligen till Transportstyrelsen anmäla sin avsikt att lämna ett fartyg för återvinning på en fartygåtervinningsanläggning på EU-förteckningen över fartygsåtervinningsanläggningar.

De nya bestämmelserna träder i kraft den 8 augusti 2022.

Referenser:

• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 om återvinning av fartyg och om ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG
• förordning (2022:1300) om fartygsåtervinning
• förordning (2022:1302) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
• förordning (2022:1304) om ändring i miljötillsynsförordningen (2011:13)
• förordning (2022:1305) om ändring i förordningen (2012:258) om miljösanktionsavgifter

Förordningsändringar för att förbättra avfallshanteringen och genomförandet av MKB-direktivet

Regeringen har beslutat om förordningsändringar som baseras på förslag i promemorian Ordning och reda på avfallet och några av de förslag till ändringar i avfallsbestämmelserna som fanns i promemorian Ett förbättrat genomförande av MKB-direktivet.

I förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd införs bestämmelser som innebär att en anmälan och ett beslut med anledning av anmälan ska innehålla uppgifter om de största mängderna avfall som vid något tillfälle ska lagras inför och efter behandlingen. Det införs också bestämmelser som innebär att en kommun får besluta om att en anmälningspliktig verksamhet som behandlar eller lagrar avfall som en del av insamling endast får bedrivas om länsstyrelsen har bedömt behovet av säkerhet. Om länsstyrelsen bedömer att det behövs en säkerhet för kostnaderna för de återställningsåtgärder som verksamheten kan leda till ska länsstyrelsen besluta att verksamheten endast får bedrivas om verksamhetsutövaren ställer säkerhet.

I miljöprövningsförordningen görs ändringar som innebär att vissa verksamheter som behandlar avfall och som i dag varken är anmälnings- eller tillståndspliktiga (s.k. U-verksamheter) blir anmälningspliktiga. Ändringarna görs för att uppfylla kraven i EU:s direktiv om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (MKB-direktivet) och EU:s avfallsdirektiv. Det görs även vissa ändringar för att alla avfallsverksamheter som omfattas av bilaga 1 till MKB-direktivet ska vara tillståndspliktiga. Koderna för Återvinning eller bortskaffande av avfall som uppkommit i egen verksamhet tas bort. Dessa verksamheter ska i stället prövas enligt andra bestämmelser i samma kapitel i förordningen. I deponiförordningen görs en följdändring till en av ändringarna i miljöprövningsförordningen. Ändringen innebär att även viss deponering av icke-farliga rensningsmassor på land i anslutning till det vatten som har rensats undantas från förordningens tillämpningsområde.

I förordningen om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken införs en avgift för den nya kod som tillkommer i 29 kap. miljöprövningsförordningen för att behandla icke-farligt avfall genom kemisk behandling om den tillförda mängden avfall är mer än 100 ton per dygn.

I avfallsförordningen införs en bestämmelse som innebär att den som ansvarar för avfall som lagras som en del av att samla in det (mellanlagring) ska se till att avfallet blir behandlat om det inte är motiverat att fortsätta lagra det. Det görs även förtydliganden av bestämmelsen om vilket ansvar den som i yrkesmässig verksamhet hanterar avfall har för att se till att avfallet lämnas till någon som har de tillstånd eller har gjort de anmälningar som krävs för hanteringen.

Ändringarna träder huvudsakligen i kraft den 1 januari 2023.

Referenser:

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt
• Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851
• förordning (2022:1301) om ändring i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
• förordning (2022:1302) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
• förordning (2022:1303) om ändring i förordningen (2001:512) om deponering av avfall 
• förordning (2022:1306) om ändring i miljöprövningsförordningen (2013:251)
• förordning (2022:1307) om ändring i avfallsförordningen (2020:614)

Kontaktpersoner:

Fjällnära skog: Angelica Hage 08-405 29 08

Vattentjänstlagen: Sara Kymenvaara 08-405 44 25

Producentansvar elutrustning: Johan Fallenius 08-405 13 49

Producentansvar förpackningar: Frida Rudsander 08-405 46 61

Fartygsåtervinning: Lina Oskarsson 08-405 53 72

Avfallshantering: Linn Åkesson 08-405 84 59