Utrikesministerns tal vid Folk och Försvar 2026
Publicerad
Utrikesministerns tal på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, den 12 januari 2026.
Det talade ordet gäller.
Ers Majestät, Ers Kungliga Höghet, Kära åhörare,
Jag vill tala om Europa.
Ett Europa som tryggar sin egen säkerhet.
Ett Europa som kan sätta agendan – snarare än att bara reagera på händelser i vår omvärld.
Ett Europa som kan försvara sina intressen i en värld som präglas av konkurrens, konflikt och konfrontation.
När andra försöker splittra Europa – både utifrån och inifrån – ska Sverige och Norden vara en stärkande och samlande kraft.
Jag ser framför mig fem uppgifter för att Europa ska kunna möta omfattningen av de säkerhetspolitiska utmaningar som vi nu står inför.
För det första: Varje diskussion om europeisk säkerhet börjar och slutar i Ukraina. Därför måste stödet till Ukraina öka.
JD Vance skakade bokstavligt talat om Europa genom sitt tal i München för snart ett år sedan. Men det jag bar med mig från München var inte det talet. Det jag bar med mig var mötet med den enarmade ukrainske unge man, som kommit från fronten i Ukraina.
Han ville inte tala om armen, som han förlorat i kriget, utan om sin bäste vän, som han förlorat i kriget. Han hade en uppmaning till oss: se till så att min vän inte dog förgäves.
Det skakade om mig.
***
Vi vet vad Ukraina behöver – oavsett utfallet i de förhandlingar som nu pågår: mer pengar och fler vapen.
Sverige och våra nordiska grannar gör vår del, och mer därtill. Listan över de länder i världen som ger allra mest till Ukraina i relation till sin egen BNP toppades förra året av Sverige, Danmark och Norge.
De nordiska länderna stod tillsammans för en tredjedel av Natoländernas samlade militära stöd till Ukraina.
Vad som kommer krävas framöver är ett bredare, mer långsiktigt, gemensamt europeiskt ansvarstagande.
Vi har kommit en bit på vägen: EU-lånet på 90 miljarder euro som Europeiska rådet beslutade om i december, kommer att täcka två tredjedelar av Ukrainas finansieringsbehov de kommande två åren.
Det är bra, och Sverige har varit pådrivande. Ukrainska soldater, brandmän och sjuksköterskor kommer att fortsätta få sina löner. Ukraina kommer att fortsätta kunna försvara sin frihet – och vår. Men det räcker inte. Samtliga länder i Europa måste fortsätta att bidra, också nationellt. Och över tid.
Det är stora belopp som kommer krävas. Men de är inte omöjliga jämfört med vad Europa spenderade på till exempel pandemistöd.
Dessutom måste kostnaden ställas mot konsekvenserna av att inte hjälpa Ukraina.
Den ryska statsledningen har hela tiden varit tydlig: Det slutliga målet för krigföringen i Ukraina är inte militär kontroll över begränsade områden i Donbass. Det är politisk kontroll över hela Ukraina, och en ny säkerhetspolitisk karta över Europa.
För det andra: Pressen på Ryssland måste öka.
Därför har min finska kollega Elina och jag presenterat tre förslag inför kommande sanktionspaket.
Vi vill se ett totalt förbud för alla europeiska företag att erbjuda några som helst tjänster till fartyg som fraktar rysk olja, gas och kol.
Inga transporter. Inga överföringar av last mellan fartyg. Inga försäkringar. Inga reparationer i hamn.
Vi vill se åtgärder mot rysk gödsel, som är den tredje största ryska exportvaran till EU.
Och vi vill sätta stopp för exporten av lyxvaror från EU till Ryssland. Det är inte avgörande för den ryska krigsekonomin, men det är moraliskt rätt.
Det provocerar mig att rika ryska konsumenter kan klä sig i dyra italienska märkeskläder och dricka fina franska viner.
Ett land ska inte kunna bryta mot europeiska värderingar och ändå kunna få ta del av exklusiva europeiska produkter.
Trots 19 sanktionspaket finns alltså mycket kvar att göra för att öka trycket på Ryssland.
För det tredje: Den transatlantiska relationen behöver en ny balans.
Det är logiskt att Europa tar ett större ansvar i Nato när USA:s strategiska prioriteringar viktas om.
Vi tog ett stort steg vid toppmötet i Haag, med ett nytt gemensamt utgiftsmål. Nu måste det snabbt omsättas i reella förmågor, som kan stärka vår kollektiva avskräckning och vårt försvar.
Sverige tar sitt ansvar nationellt. Och vi siktar på att göra det i ett högre tempo än Haagbeslutet kräver.
Vi tar också ansvar som alliansmedlem. Svensk militär närvaro i Lettland har påtaglig betydelse. Liksom vårt ledarskap för Natos framskjutna närvaro i Finland, som också är ett uttryck för den ökade betydelsen av Arktis och nordområdena.
Svenska fartyg stärker Natos närvaro i Östersjön, och vi bidrar till att förstärka avskräckningen längs hela Natos östra flank.
Precis som våra närmaste grannar har vi lärt oss en sak genom historien: Ryssland stannar inte – Ryssland stoppas.
Och när det gäller stabiliteten mellan Europa och Ryssland, som nämns i den nyligen publicerade amerikanska säkerhetsstrategin, förutsätter den en sak: Ett Ryssland som håller sig – och hålls – inom sina internationellt erkända gränser.
För det fjärde: Vi behöver bejaka ett geopolitiskt EU.
Det europeiska samarbetet skapades i första hand för att hantera interna europeiska utmaningar.
Men steg för steg har vi lärt oss hur viktigt EU är, också i relation till världen utanför unionen.
Genom handelspolitiken, genom utvidgningspolitiken och genom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Denna externa dimension behöver nu stärkas ytterligare.
Utrikespolitiskt – där EU skulle bli mer handlingskraftigt om fler beslut kunde fattas med kvalificerad majoritet.
Förvarspolitiskt – där Sverige bejakar den framväxande försvarsdimensionen inom EU, som ett komplement och ett stöd till Nato.
Och inte minst ekonomiskt.
Med den inre marknaden som hjärta är EU på riktigt en ekonomisk stormakt.
Av världens tio mest innovativa länder är sex europeiska, och fyra – Sverige, Finland, Nederländerna och Danmark – är EU-länder.
***
Ibland tror jag att vi underskattar vår egen betydelse.
***
Att man från Latinamerika till Indien vill fördjupa sin handel och sitt samarbete med EU visar att vi är en relevant, strategisk och pålitlig partner. Just pålitligheten har visat sig vara en stark valuta i dessa stormiga tider.
Det är också genom EU – och genom de partnerskap som unionen kan bygga – som vi har vår bästa chans att påverka den globala utvecklingen, att värna folkrätten, och att verka för fortsatt internationellt samarbete enligt den regelbaserade världsordning som har gjort världen säkrare, rikare och friare sedan andra världskriget.
För det femte: Vi ska stärka samarbetet med våra närmaste grannar och vänner.
Nato är vår viktigaste försvarspolitiska arena, och EU den viktigaste för utrikespolitiken.
Vi kompletterar det med ett nätverk av närmare samarbeten med partner och allierade i vårt närområde. Med dem som står oss närmast. Med våra vänner.
Vi driver på det nordiska och nordisk-baltiska samarbetet, som i dag är tätare än någonsin.
Vi stärker den säkerhetspolitiska dialogen mellan länderna i Östersjöstaternas råd (CBSS) – där även Polen och Tyskland ingår. Den kretsen kommer att bli ännu viktigare framöver.
Att Polen valde Sverige som partner för att bygga upp sin ubåtsförmåga öppnar nya möjligheter till förstärkt samarbete, också på andra områden, mellan Stockholm och Warszawa.
Vi vänner i norr och runt Östersjön utgör nu – tillsammans med strategiska partners som Storbritannien och Frankrike – en säkerhetspolitisk motor för hela Europa.
***
Att öka stödet till Ukraina. Att öka pressen på Ryssland. Att stärka Europas roll i Nato. Att verka för ett starkare EU. Och att bygga ännu starkare band med våra närmaste vänner och grannar.
Detta är våra uppgifter.
Hotet i öster, och signalerna från väster, är av helt olika natur. Men svaret är detsamma: att stärka Europa.
Mer än någonsin är nu ett starkt europeiskt samarbete ett svenskt kärnintresse.
När Europa står starkt, står Sverige ännu starkare. När Europa rustar blir svenskarna säkrare. När Europa blir mer konkurrenskraftigt blir Sverige rikare.
Europa är inte bara en kontinent på en karta.
Europa innebär ett löfte om att samarbete och gemensamma demokratiska institutioner kan övervinna historiska konflikter, och göra forna fiender till vänner.
Europa innebär lag och ordning – inom stater, och mellan stater.
Europa innebär mänskliga rättigheter – inte bara i ord. Det är vårt Europa, och det är ett Europa som är värt att försvara.
