Tal av Gunnar Strömmer

Anförande av justitieminister Gunnar Strömmer vid Folk och försvars rikskonferens 2025

Publicerad 14 januari 2025

Justitieminister Gunnar Strömmers tal på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, den 14 januari 2025.

Det talade ordet gäller.

Förändring är möjlig 

Ers majestät. 

Mina damer och herrar. 

***

I höstas stod jag i självscanningen på Ikea i Kungens kurva i Stockholm. Jag skulle precis blippa in mina varor när jag mötte en blick på andra sidan disken. Ett par ögon som jag hade sett förut, och som jag visste hade sett alldeles för mycket av vad våldet i vårt samhälle har för pris. 

Det var systern till Mikael, pappan som sköts ihjäl i Skärholmen förra våren när han var på väg till simhallen med sin 12-åring.

Jag hade träffat henne tidigare. Först ute i Skärholmen något dygn efter mordet. Senare hemma hos hennes familj där de berättade om sin förtvivlan, men också om sin ilska över att det fått gå så här långt i vårt samhälle. 

Den här erfarenheten av våldets förödande konsekvenser återspeglas i en rapport av den amerikanska organisationen Freedom House. De rankar varje år världens demokratier utifrån kategorier som pressens frihet, skyddet för fri-och rättigheter, domstolars oberoende och så vidare. 

Förra året fick Sverige 99 poäng av hundra möjliga. Det är ett starkt betyg för vår demokrati.

Men vi tappade alltså en poäng. Och det motiverades med – och nu citerar jag – ”en signifikant ökning av gängrelaterat våld under senare år, inklusive en ökning av skjutningar och bombningar som saknar motstycke”.

Statens förmåga att skydda sina medborgare mot våld är alltså en kritisk demokratifråga. Det handlar om att värna enskilda människors rättigheter och därmed vårt fria och öppna samhälle.

***

När vi nu blickar in i ett nytt år, hanterar vi fortsatt tre parallella hot mot Sveriges inre säkerhet: terrorism och våldsbejakande extremism, statliga aktörer och den organiserade brottsligheten. 

Säkerhetspolisen bedömer att det höga terrorhotet kvarstår. Sverige står inte längre i samma fokus för våldsbejakande extremisters propaganda som för ett år sedan. Samtidigt har konflikterna i Mellanöstern ökat polariseringen och risken för radikalisering också i vårt land. Islamister, höger- och vänsterextremister möts i den ökade antisemitismen. 

Även de statliga aktörerna flyttar fram sina positioner. Ryssland ägnar sig åt påverkansoperationer och sabotage. Kina försöker komma över svensk innovation och spetskompetens. 

Iran rekryterar utförare i de svenska gängen, och skickar SMS till tusentals svenskar med en uppmaning om hämnddåd mot personer som bränner koraner. 

Alla de här hoten representerar en ny verklighet – och vi måste möta dem innovativt, kraftfullt och tillsammans.

***

I förra veckan presenterade polisen sin statistik över skjutvapenvåldet från förra året. Och den visar att förändring trots allt är möjlig. 

Skjutningarna – också de med dödlig utgång – har minskat med 30 procent jämfört med 2022. Samtidigt har antalet skadade halverats. 

Polisen har ökat sin förmåga att förhindra och avvärja våldsdåd. Reformer som preventiva tvångsmedel och dubbla minimistraff för grova vapenbrott spelar roll. 

Också uppklarningen av dödsskjutningarna har ökat väsentligt, till över 70 procent.

Igår berättade polisen även att vinsterna från telefonbedrägerier förra året gick ned med 40 procent. Inte minst på grund av offensivt samspel med bankerna.

Att nya resurser, verktyg och arbetssätt börjar bita är viktiga framsteg att bygga vidare på. 

Men samtidigt har Sverige fortfarande våld på nivåer som vi aldrig kan acceptera. Gängens cyniska rekrytering av barn har förvärrats. Den kriminella ekonomin omsätter 100–150 miljarder kronor, och advokater, revisorer och banktjänstemän agerar möjliggörare. Våra myndigheter utsätts för infiltration och otillbörlig påverkan. 

Till bilden hör också att ungefär 600 svenska kriminella gömmer sig i utlandet. Från 57 olika länder, på säkert avstånd från det svenska rättsväsendet, orkestrerar de skjutningar och sprängningar på våra gator och torg. 

I New York och Danmark tog det ungefär tio år att ta tillbaka kontrollen från gängen. Sverige är nu lite mer än två år in på sin tioårsresa, och vi kommer inte slå av på takten.

***

Vi befinner oss alltså i en verklighet där de inre och yttre hoten flätas samman och förstärker varandra. Där konflikter i utlandet utspelar sig på svensk mark. 

Det här kräver mycket av oss alla – och det kräver nya lösningar.

Förra året beslutade vi om nya nationella strategier mot terrorism, våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet. Det ger riktning, och gör att vi kan mobilisera hela samhället. 

Jag vill här lyfta fram tre områden där regeringen kommer att lägga mycket kraft under det kommande året. 

För det första måste vi intensifiera samarbetet med våra utländska partners. 

Det gäller förstås inom EU och inom Nato i fråga om hybridhotet. Jag ser också ett stort behov av att stärka det nordisk-baltiska samarbetet kring våra länders inre säkerhet.

Och vi kommer i alla våra kontakter utomlands öka trycket för att kriminella med kopplingar till Sverige ska utlämnas, lagföras och berövas sina brottsvinster. 

I november var jag i Abu Dhabi och skrev under avtal om rättsligt samarbete med Förenade Arabemiraten. Vi stärker samarbetet med Turkiet mot terrorism och organiserad brottslighet inom ramen för den security compact som blev ett resultat av Nato-processen. Inom kort undertecknar vi ett nytt avtal om polissamarbete med Colombia. Och vi ska göra mycket mer.

Så budskapet till Sveriges grovt kriminella är följande: ni kan inte gömma er eller era brottsvinster i andra länder. Vi kommer hitta er, gripa er och lagföra er. Och vi kommer ta era tillgångar. 

Det andra jag vill lyfta är behovet av att stärka vår motståndskraft genom att fortsätta utveckla vår lagstiftning på olika områden.

Vi kommer att fortsätta utrusta brottsbekämpningen med effektivare verktyg. Men det krävs även annat.

Vi har fått ny lagstiftning på plats för att hindra utländska direktinvesteringar som kan skada Sveriges säkerhet. Och vi ser nu över reglerna om säkerhetsprövningar vid anställningar. 

Vi förstärker skyddet mot korruption och otillåten påverkan. Och vi rustar vår konstitutionella beredskap: under våren kommer regeringen att lägga fram förslag om grundlagsändringar som säkerställer att Sverige kan styras på ett demokratiskt, effektivt och rättsenligt sätt även vid allvarliga fredstida krissituationer. 

Det tredje jag vill lyfta fram är betydelsen av att göra digitaliseringen till en större möjlighet än vad det är en sårbarhet.

Det går inte att överskatta onlinemiljöns betydelse för hotaktörernas verksamhet. Och det här oavsett om vi talar om radikalisering och rekrytering av extremister, eller om krypterad kommunikation inom kriminella nätverk.  

Vi måste förstås fortsätta reducera sårbarheter. Alltifrån att stärka cybersäkerheten, till att kräva mer självsanering av de sociala medieplattformarna. 

Samtidigt behöver vår brottsbekämpning rustas för att inte tappa mark och få stora blinda fläckar i den digitala miljön.

Vi gör nu mycket för att riva hinder för informationsdelning – både här hemma och över landsgränser. Men våra myndigheter måste också få bättre möjligheter att lagra och behandla information. 

Vi har därför satt i gång en utredning för att ge Säkerhetspolisen utrymme att samla in och analysera stora datamängder med hjälp av ny teknik – och Polismyndigheten har liknande behov.

AI innebär utan tvivel möjligheter för de kriminella. Men det ger också oss på den goda sidan nya möjligheter att möta olika hot. Ett konkret exempel är att vi nu ska se till att polisen får möjlighet att använda ansiktsigenkänning i vissa fall.

***

Jag vill gärna avsluta där jag började, i kön till självscanningen på Ikea. Och tankarna på alla offer för våld och extremism i vårt samhälle.

Den svenska demokratin står stark. Men våra sårbarheter utnyttjas målmedvetet av olika krafter som hotar Sverige. 

Vi har en skyldighet att göra allt vi kan för att värna enskilda människors trygghet och vårt fria och öppna samhälle. 

Det finns skäl för optimistisk realism. Vi ser en växande insikt om problemens allvar, och en bred mobilisering i hela samhället för att möta och lösa dem. Nya resurser, verktyg och arbetssätt börjar bita, och visar att förändring är möjlig. 

Det ska vi ta fasta och bygga vidare på. 

Tack.