Statsministerns tal på manifestationen för Ukraina
Publicerad
Statsministerns tal den 24 februari 2024. Det talade ordet gäller.
Tack till alla er som har samlats här i dag – igen. Jag minns den här dagen för ett år sedan. Och vi minns alla den här dagen för två år sedan.
När vi sågs här förra gången skickade vi en viktig signal – till både vänner och fiender: att vi står på frihetens och demokratins sida. Att vi står upp mot dem som vill att makt går före rätt. Att vi står på det ukrainska folkets sida i kampen för sin frihet – och för vår frihet.
Idag – två år efter den fullskaliga invasionen – ger vi ett ännu viktigare besked: Att där står vi kvar. Vid Ukrainas sida, på frihetens sida - och så länge det krävs.
***
Det ukrainska folkets lidande fortsätter. Bilderna och berättelserna väcker inte bara sympati, de väcker beundran. För vad soldaterna gör förstås, men också för vad alla andra gör för sitt land.
Man vinner inte ett krig och sedan freden utan soldater, men inte heller bara med soldater. Man behöver sammanhållning, lojalitet, osjälviskhet och en vilja att stå upp för något som är större än man själv.
Från studenterna jag träffade på Kiev School of Economics till de militärläkare i Bachmut, som fångas i ett foto som jag har hemma hos mig, taget av den svenska fotograf som vann årets bild. Den ukrainska medborgarandan imponerar.
Och som min kloka danska kollega Mette Frederiksen brukar säga, så har ingen av oss rätt att vara krigstrött, så länge Ukraina inte är det.
Europas länder har nu enats igen. Både om Ukrainas framtid som EU-medlem och om vårt långsiktiga ekonomiska stöd. Som President Zelenskyj skrev omedelbart efter beskedet ”det här är en seger för Ukraina. En seger för hela Europa. En seger som motiverar, inspirerar och stärker.”
***
Sverige enas också. I riksdagen är vi inte eniga om allt – men vi enas om Ukraina. Stödet för Ukrainas frihet genomsyrar hela vårt land. Från riksdag och regering, via kyrkor, föreningar och företag – till alla enskilda människors insatser.
Rent militärt så bidrar Sverige med stridsvagnar, stridsfordon och artillerisystem. I tisdags kom vårt femtonde, rekordstora, stödpaket med ammunition, luftvärn, stridsbåtar och utbildningsinsatser.
Många svenskar skänker pengar till humanitär hjälp. Vi har Operation Aid, som bistår med transport och vård av sårade, och aktiviteter för krigsdrabbade barn och ungdomar. Vi har Blågula bilen som har levererat hundratals välfyllda lastbilar. Vi har den svenske läkaren Jonas Zimmerman, som på plats hjälper sårade från fronten.
Och i två års tid har människor under Gunnar Hökmarks och Fredrik Malms ledning träffats bara några hundra meter härifrån, varje måndag, för att visa sitt stöd för Ukraina. Många rörs till tårar när 14-årige Tymur sjunger den ukrainska nationalsången.
Den samlade svenska insatsen är ingenting mot Ukrainas, men samtidigt så stor att jag inte kan räkna upp allt som görs. Det gör mig stolt som svensk och det gör mig stolt som statsminister. Tack för att ni står upp för det som är rätt och sant.
***
Den fullskaliga invasionen inleddes 2022, men det ryska kriget mot Ukraina inleddes 2014. Och Rysslands aggressioner redan 2008. Många har sedan dess lärt sig att det inte går att förhandla med en regim som vill utplåna sin granne. Och man ska inte ens försöka.
Det finns bara ett acceptabelt slut på det här kriget: Ryssland ska förlora, och Ukraina ska bli fritt och helt. Putins ryska regim ska ställas till svars för sina brott.
När Ryssland tror att tiden är på deras sida måste världens demokratier visa att framtiden tvärtom tillhör oss som tror på fred och frihet, inte på krig och förtryck.
***
Låt därför vårt samlade budskap vara: Kriget är inte över förrän den sista ryska soldaten lämnar Ukraina. Vi kommer stå kvar vid Ukrainas sida. På frihetens och demokratins sida. Så länge som det krävs.
Tack.