Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Rättigheterna har vuxit fram under 1900-talet

Under den första delen av 1900-talet växte tanken fram att staten hade vissa skyldigheter gentemot befolkningen när det gällde arbete, hälsa och hälsovård, social trygghet och utbildning.

Arbetet för att utveckla rättigheter kopplade till rätten till arbete och rimliga arbetsförhållande påbörjades inom den internationella arbetsorgansationen ILO redan 1919. I ILO har sedan dess ett flertal konventioner om arbetares rättigheter arbetats fram.

De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna som koncept återfinns första gången i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från år 1948 och utvecklades sedan bland annat i 1966 års FN-konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR-konventionen).

Den Europeiska sociala stadgan har arbetats fram inom Europarådet och antogs år 1961. En reviderad version av stadgan antogs år 1996.

Även Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna innehåller bestämmelser om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Läs mer om Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna på sidan om medborgerliga och politiska rättigheter

Rätten till en tillräcklig eller tillfredsställande levnadsstandard

Alla människor har, enligt artikel 25 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, rätt till en levnadsstandard som är tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande.

I ICESCR-konventionen används istället begreppet tillfredsställande levnadsstandard. En sådan omfattar rätten till arbete, rätten till social trygghet, rätten till fysisk och psykisk hälsa, rätten till utbildning och rätten till trygghet vid förlust av försörjning under omständigheter som man själv inte har kunnat råda över.

Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard är specificerad till sitt innehåll, men inte till omfattning. Varje land ska, utifrån sina förutsättningar och de omständigheter som råder i landet, gradvis trygga varje människas rätt till en tillfredsställande levnadsstandard.

Rätten till hälsa

För att en människa ska kunna leva ett drägligt och värdigt liv måste rätten till hälsa vara tillgodosedd. De åtgärder som ska vidtas av staterna innehåller fundamentala insatser som att minska spädbarnsdödligheten, främja barnets sunda utveckling, förbättra samhällets hälsovård, förhindra och kontrollera epidemier samt skapa villkor för att garantera alla människor läkar- och sjukhusvård i händelse av sjukdom.

Tillgång till sjukvård är en del av rätten till hälsa, men inte den enda delen. Staterna har en skyldighet att också bedriva en politik som förebygger sjukdomar och som därmed leder till bästa uppnåeliga hälsa för alla människor.

Rätten till arbete

Rätten till arbete innebär inte en ovillkorlig rätt till ett arbete, utan en skyldighet för staterna att vidta åtgärder som syftar till att avskaffa arbetslösheten. Alla människor har också rätt till gynnsamma och rättvisa arbetsvillkor, bland annat en ersättning som är skälig och tillräcklig för att ge familjen en godtagbar tillvaro, samt lika lön för lika arbete. Dessutom ska alla ha trygga och sunda arbetsförhållanden och möjlighet till befordran.

Rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar är av avgörande betydelse för rätten till arbete.

Rätten till utbildning

Skolan är ofta avgörande för en människa att känna till och kunna tillgodose sig sina mänskliga rättigheter. Den som kan läsa, skriva och räkna kan ta till sig olika typer av information och själv bilda sig en uppfattning.

Skolan ska ge kunskap om och främja respekt för de mänskliga rättigheterna. Den ska främja förståelse, tolerans och vänskap mellan och inom nationer, stater och grupper av personer och leda till förståelse för FN:s verksamhet och fred.