Normgivningen inom åklagarväsendet m.m. Ds 2016:15
Publicerad
Ladda ner:
I promemorian behandlas normgivningen inom åklagarväsendet. Det föreslås att vissa äldre bemyndiganden, som i nuvarande lagstiftning ger riksåklagaren rätt att besluta bindande föreskrifter, ändras så att delegationen utformas på samma sätt som gäller för förvaltningsmyndigheter i övrigt dvs. att bemyndigandet riktas till Åklagarmyndigheten. Samma beslutsordning som i dag kan upprätthållas genom en föreskrift som anger att endast riksåklagaren får besluta om föreskrifter.
Bemyndigandet i 48 kap. 14 § rättegångsbalken för riksåklagaren att närmare bestämma detaljerna i förfarandet med ordningsbot föreslås förändras, så att uppgiften delegeras till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Dessutom anges i bemyndigandet riktlinjer för urvalet av brott för vilka ordningsbot ska bestämmas, hur botens belopp bör bestämmas för de enskilda brotten och vid gemensam ordningsbot för flera brott. Någon ändring i sak av riksåklagarens roll är inte avsedd. Det är endast inom åklagarväsendet som det finns den överblick över straffmätningen som är nödvändig för att kunna skapa och vidmakthålla ett sammanhållet system för de närmare reglerna om ordningsbot. Regeringen föreslås därför, i samma utsträckning som i dag, vidaredelegera ansvaret för detaljerna i ordningsbotssystemet till Åklagarmyndigheten och samtidigt föreskriva att riksåklagaren beslutar i sådana frågor. Urvalet av brott för vilka ordningsbot ska bestämmas föreslås liksom i dag göras i nära samarbete mellan Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten eller annan berörd myndighet.
I promemorian föreslås också att uppgiften att avgöra om åklagare får vara rättegångsombud delegeras till Åklagarmyndigheten och att riksåklagaren ska besluta i sådana frågor.