Internationella MR-granskningar av Sverige från Utrikesdepartementet

Europadomstolens dom (2012-02-09) i målet Vejdeland m.fl. mot Sverige

Publicerad 09 februari 2012

Europadomstolen har i en dom prövat Sveriges efterlevnad av Europakonventionen. Regeringen publicerar en länk till domen i fulltext samt en sammanfattning av domen.

Länk till domen i fulltext

• Vejdeland m.fl. mot Sverige i Europadomstolens databas HUDOC (engelska)

Sammanfattning av domen

Bakgrunden till målet var i korthet följande. I december 2004 distribuerade klagandena flygblad på en gymnasieskola genom att lämna dem i elevernas skåp. Flygbladen var från organisationen Nationell Ungdom och innehöll bl.a. propaganda mot homosexuella. Klagandena fälldes för hets mot folkgrupp av Högsta domstolen i juli 2006.

Inför Europadomstolen gjorde klagandena gällande att Högsta domstolens dom för hets mot folkgrupp innebar en kränkning av deras yttrandefrihet enligt artikel 10 i Europakonventionen. Klagandena anförde vidare att de hade dömts för ett brott som inte föreskrivits i lag och att detta stred mot artikel 7 i konventionen.

Domstolen fann enhälligt att någon kränkning av konventionen inte ägt rum. Domstolen noterade inledningsvis att klagandena hade dömts för hets mot folkgrupp enligt en bestämmelse i brottsbalken som omfattar uttalanden som hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på sexuell läggning. Domstolen fann att det ifrågasatta intrånget därmed var tillräckligt klart och förutsebart och således föreskrivet i lag enligt konventionen. Vidare uttalade domstolen att intrånget hade ett legitimt syfte, nämligen att skydda annans goda namn och rykte eller rättigheter. Därefter gick domstolen över till frågan om intrånget var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Inledningsvis konstaterade domstolen att även om syftet med klagandenas handlingar, att starta en debatt om undervisningens objektivitet i svenska skolor, var acceptabelt, så måste hänsyn tas till hur texten i flygbladen var formulerad. Domstolen fann att de uttalande om homosexuella som fanns i flygbladen var allvarliga och skadliga, även om dessa inte direkt uppmanade individer att begå hatfulla handlingar. Domstolen uttalade att diskriminering på grundval av sexuell läggning är lika allvarligt som diskriminering på grundval av ras, ursprung eller hudfärg. Vidare beaktade domstolen att flygbladen hade delats ut till unga personer som var i en påverkbar och känslig ålder och som inte hade möjlighet att avböja flygbladen samt att de delades ut på en skola som klagandena inte var elever på och där de inte hade rätt att vistas.

Domstolen noterade att Högsta domstolen i sin dom hade beaktat klagandenas yttrandefrihet och konstaterat att denna rättighet också innebar skyldigheter. En sådan skyldighet var att undvika uttalanden som var onödigt kränkande. Slutligen beaktade domstolen de utdömda straffens stränghet och noterade att ingen av klagandena hade dömts till fängelse utan att tre klagande fått villkorlig dom och böter och en klagande fått skyddstillsyn. Domstolen ansåg inte att dessa straff var för stränga i sammanhanget. Sammantaget fann domstolen att den fällande domen mot klagandena och de utdömda straffen inte var oproportionerliga i förhållande till de ändamål som skulle skyddas och att de skäl som Högsta domstolen hade angett för de vidtagna åtgärderna var relevanta och tillräckliga. Intrånget i klagandenas yttrandefrihet kunde därför anses som nödvändigt i ett demokratiskt samhälle för att skydda annans goda namn och rykte eller rättigheter. Domstolen fann mot denna bakgrund att det inte förelåg en kränkning av artikel 10 i konventionen.