Dödsfall och arv

Uppdaterad

Denna sida handlar om bouppteckning, arv och testamente och beskriver huvudreglerna i ärvdabalken.

Innehåll på denna sida:

Bouppteckning och dödsboanmälan

När en person dör måste en förteckning över den avlidnes tillgångar och skulder göras, en så kallad bouppteckning.

Om den avlidne var gift, ska i allmänhet också den efterlevande makens tillgångar och skulder antecknas. Om den avlidne var sambo, och det ska göras en bodelning mellan samborna med anledning av dödsfallet, ska i viss utsträckning även den efterlevande sambons tillgångar och skulder antecknas.

Bouppteckningen fungerar som ett underlag för bodelning och arvskifte och måste vara klar inom tre månader från dödsfallet. Inom en månad efter det att bouppteckningen har upprättats, ska den lämnas till Skatteverket för registrering.

När tillgångarna efter den avlidne, inklusive eventuell andel i efterlevande makes eller sambos egendom, inte räcker till annat än begravningskostnaderna och andra utgifter med anledning av dödsfallet, kan bouppteckningen ersättas av en dödsboanmälan.

Om en förälder dör och lämnar efter sig make och barn under 18 år, ska i regel överförmyndaren utse en god man som ska representera barnet vid bouppteckningen.

Advokatbyråer, banker och även en del begravningsbyråer kan ge mer information.

Om bouppteckningar, på Skatteverkets webbplats

Dödsbo

I regel är efterlevande make, sambo, arvingar och universella testamentstagare delägare i dödsboet. Universella testamentstagare är personer som enligt ett testamente ska få hela eller en viss andel av boet. Delägarna ska gemensamt förvalta den avlidnes egendom under boets utredning.

Är delägarna oense kan en boutredningsman förvalta dödsboet och lösa eventuella förvaltningssvårigheter.

Delägarna i dödsboet har inte något personligt ansvar för den dödes skulder, men en bodelning eller ett arvskifte som görs innan den dödes skulder har betalats är ogiltig.

Bodelning och arvskifte

Om den avlidne var gift och makarna hade giftorättsgemenskap, det vill säga att någon av dem hade giftorättsgods, måste bodelningen ske innan den avlidnes tillgångar kan delas upp. Giftorättsgods är all egendom som inte är enskild egendom. Bodelning måste också ske om den avlidne var sambo och den efterlevande sambon har begärt det.

När bodelningen är klar och den avlidnes skulder har betalats kan arvskifte ske, det vill säga arvet kan delas upp. Det finns ingen bestämmelse om när ett skifte senast måste göras. En handling ska upprättas om arvskiftet och den ska skrivas under av delägarna. Några vittnen behövs inte.

Varje delägare i boet kan begära hos tingsrätten att en särskild skiftesman förordnas för att genomföra arvskiftet. 

Delägarna i dödsboet är inte tvungna att göra ett arvskifte. De kan i stället komma överens om att låta dödsboet fortsätta att inneha den dödes tillgångar. Detta kallas sammanlevnad i oskiftat bo och kan få vissa konsekvenser ur skattesynvinkel. 

Om dödsbon, på Skatteverkets webbplats

Foto: Bill Nilsson/Regeringskansliet

Vem ärver?

Arvsordningen anger hur arv efter en död person ska fördelas i olika fall. Det finns tre så kallade arvsklasser. En person som lämnar ett arv efter sig kan dock ha bestämt en annan fördelning genom ett testamente. 

Om den avlidne inte var gift

I första hand är det den avlidnes bröstarvingar (barn, barnbarn och så vidare) som ärver. Om något av barnen har dött tidigare, eller avstår från sin rätt att ärva, ärver hans eller hennes barn. Varje gren får lika stor andel. Till exempel: En person dör och efterlämnar en son och en avliden dotters två barn (den avlidnes barnbarn). Arvet uppgår till 100 000 kronor. Sonen får då 50 000 kronor och dotterns barn (barnbarnen) får 25 000 kronor var.

Om det inte finns några bröstarvingar ärver den avlidnes föräldrar. Om de är döda ärver den avlidnes syskon. Om någon av syskonen har dött tidigare ärver deras barn (den avlidnes syskonbarn). Också här får grenarna lika stora delar. Till exempel: En person dör och efterlämnar sin mor och två helsyskon. Modern får då halva arvet, medan den döde faderns halva delas mellan syskonen.

Finns det inga föräldrar, syskon eller syskonbarn ärver den avlidnes farföräldrar och morföräldrar. Om de är döda ärver den avlidnes fastrar, farbröder, mostrar och morbröder. Deras barn (den avlidnes kusiner) har dock ingen rätt till arvet även om de är den avlidnes enda släktingar.

Om det inte finns några släktarvingar eller något giltigt testamente, tillfaller arvet Allmänna arvsfonden. Avkastningen av fonden används för nyskapande och utvecklande projekt för barn, ungdomar och personer med funktionsnedsättning.

Om den avlidne var gift

Om den avlidne var gift är huvudregeln att den efterlevande maken ärver före bröstarvingarna om de är makarnas gemensamma barn. Det gäller dock inte om det pågår en skilsmässa mellan makarna. Om en make avlider under den betänketid som i vissa fall ska föregå en skilsmässa, har den andra maken inte någon arvsrätt efter den döde.

Makarnas gemensamma barn har rätt till arv om de överlever den efterlevande föräldern. Den efterlevande maken får då de tillgångar som den döde lämnar efter sig, den så kallade kvarlåtenskapen, med fri förfoganderätt. Det betyder att maken får göra vad han eller hon vill med egendomen under sin livstid – även förbruka den helt och hållet – men kan inte ta med den i sitt testamente.

Det är bara de gemensamma bröstarvingarna som måste vänta på sitt arv tills båda makarna är döda. Barn till den avlidne som den efterlevande maken inte är förälder till, så kallade särkullbarn, har rätt att få ut sitt arv direkt. Barnet kan dock avstå från sin rätt till förmån för den efterlevande maken. I så fall får barnet rätt till efterarv vid den efterlevande makens död på samma sätt som gemensamma bröstarvingar.

Det finns en särskild så kallad basbeloppsregel som innebär att den efterlevande maken efter bodelning och arvskifte alltid ska ha minst fyra basbelopp. Man utgår från makens andel i bodelningen, så kallade giftorättsgodset och den enskilda egendom som maken kan ha. Om denna egendom inte uppgår till fyra basbelopp, har maken rätt att få det som fattas ur den avlidnes kvarlåtenskap.

Aktuellt prisbasbelopp, på Statistiska central­byråns webbplats

Barns rätt till arv efter fadern när föräldrarna inte har varit gifta

För barn födda före den 1 januari 1970 vars föräldrar inte har varit gifta med varandra gäller särskilda bestämmelser.

Från och med 1968 antecknas alla barn automatiskt i sin faders personakt och från 1991 i folkbokföringsregistret, under förutsättning att faderskapet är rättsligt klarlagt.

Under åren 1947–1967 antecknades endast de barn som var trolovningsbarn, dvs. barn som avlats under trolovningen eller vars föräldrar efter avlelsen ingått trolovning med varandra, och barn för vilka mannen lämnat en särskild arvsrättsförklaring i sin personakt. De barn som inte finns antecknade i sin faders personakt eller registrerade i folkbokföringen för fadern, får själva ta initiativ till att registrering sker. Det är viktigt för att barnet inte ska förlora sin arvsrätt. Kontakta Skatteverket för mer information.

Laglott

Hälften av en bröstarvinges arvslott enligt arvsordningen kallas laglott. Laglott är den del av en arvinges arvslott som inte kan tas ifrån honom eller henne genom testamente.

En bröstarvinge har rätt att få ut sin laglott, även om den avlidne genom ett testamente har bestämt att kvarlåtenskapen helt eller delvis ska gå till någon annan. För att få ut sin laglott måste bröstarvingen begära jämkning av testamentet. Det måste göras inom ett halvår efter det att han eller hon har fått ta del av testamentet. Till exempel: En person som efterlämnar make och ett gemensamt barn har testamenterat sin kvarlåtenskap till en god vän. Barnet har då rätt att kräva ut sin laglott.

På samma sätt kan särkullbarn, den avlidnes barn som inte är barn också till den efterlevande maken, kräva ut sin laglott om föräldern har testamenterat kvarlåtenskapen till den efterlevande maken. Gemensamma barn kan inte kräva någon form av laglott vid den första förälderns död.

För att få ut sin laglott måste bröstarvingen begära justering av testamentet. Det sker antingen genom att laglottsanspråket anmäls till testamentstagaren eller genom en begäran vid domstol. Justeringen måste begäras inom sex månader från det att bröstarvingen fick del av testamentet.

    Hälften av en bröstarvinges arvslott kallas laglott.

Testamente

Testamente är en rättshandling. Den som upprättar ett testamente kan själv bestämma vem som ska ärva och vad den personen ska ärva. Det finns dock ett undantag och det är att en bröstarvinge alltid har rätt att kräva sin laglott. Men barnet kan naturligtvis också godta testamentet och avstå från laglotten.

Man behöver endast skriva ett testamente om man vill ha en annan arvsordning än den som följer enligt lag. Till exempel: två makar som har barn tillsammans och vill att barnen ska få ut en del av sitt arv redan vid den första makens död måste skriva ett testamente.

Om den avlidne var gift eller sambo, måste oftast en bodelning göras. Ett testamente kan bara omfatta den egendom som den avlidne har efter bodelningen.

I regel ska ett testamente vara skriftligt och bevittnas av två personer. Både vittnena och testamentet måste också uppfylla vissa krav. Det är viktigt att testamentet uppfyller de formella kraven och att avsikten med testamentet framgår. Det är därför lämpligt att rådfråga en jurist innan testamentet skrivs.

Arvingarna ska få ta del av testamentet och har sedan ett halvår på sig att lämna synpunkter på det. Om inga synpunkter lämnas inom denna tid, kan arvingarna senare inte hävda att testamentet är ogiltigt. Ett testamente kan förklaras ogiltigt bland annat om det inte har upprättats i föreskriven form eller om det har upprättats under inflytande av psykisk störning.

Arv i internationella förhållanden

För arv med internationell anknytning gäller särskilda regler. En internationell anknytning kan finnas till exempel om den avlidne bodde utomlands när personen dog. Det finns en EU-förordning (arvsförordningen) och en lag från 2015 om arv i internationella situationer.

EU:s arvsförordning, på EU-rättens webbplats

Lag (2015:417) om arv i inter­nationella situa­tioner, på riksdagens webbplats

Gåva eller förskott på arv

Om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett ska det som den avlidne har gett till en bröstarvinge i livet avräknas som förskott på hans eller hennes arv. Avräkning ska ske efter hur mycket egendomen var värd vid mottagandet. Det finns inte någon särskild beloppsgräns eller procentsats som avgör om en viss gåva ska anses utgöra förskott på arv. Kostnader som föräldrar har haft för ett barns utbildning och uppehälle ska dock inte avräknas. Inte heller ska sedvanliga gåvor avräknas.

Dödförklaring

En försvunnen persons make, sambo, arvinge eller andra personer med rättsliga intressen kan ansöka om dödförklaring hos Skatteverket. Ett beslut om dödförklaring innebär att en person anses död trots att hans eller hennes kropp inte har påträffats och att man därför inte har kunnat fastställa att personen är död på vanligt sätt. Beslutet om dödförklaring leder till att exempelvis arv och utbetalning av försäkringar kan ske.

En fråga om dödförklaring får vanligen tas upp tidigast fem år efter försvinnandet. Undantaget är om det finns en hög grad av sannolikhet för att personen är död, då får frågan om dödförklaring tas upp tidigast ett år efter försvinnandet.

Sidan är uppmärkt med följande kategorier:

Laddar...