Artikel från Justitiedepartementet

Yttrande- och demonstrationsfrihet i Sverige

Publicerad 26 januari 2023

I Sverige råder grundlagsskyddad yttrande- och demonstrationsfrihet. Den fria åsiktsbildningen utgör en av det svenska statsskickets grundvalar. Rätten till yttrande- och informationsfrihet, demonstrationsfrihet och mötesfrihet är därför centrala för vår demokrati. Även den enskildes rätt till religionsfrihet har ett starkt skydd i grundlag.

Yttrandefriheten i Sverige

Den grundlagsskyddade rätten till yttrandefriheten innefattar en rätt för var och en att utan ingripanden från myndigheternas sida genom tal, skrift eller bild förmedla tankar, åsikter och känslor. Denna frihet kan begränsas bara om det är nödvändigt för att tillgodose vissa i grundlagen särskilt angivna ändamål och en begränsning får aldrig gå längre än vad som är nödvändigt för att tillgodose dessa ändamål. Yttrandefriheten i vissa medier, till exempel i tidningar, radio och tv, har ett särskilt starkt grundlagsskydd. Straff för brott mot tryck- och yttrandefriheten för budskap som förmedlas genom sådana medier regleras direkt i grundlag.

Yttrandefriheten innebär i Sverige en mycket långtgående rätt för enskilda att uttrycka tankar och idéer i vilket ämne som helst. Den innebär dock inte en frihet att alltid säga precis vad som helst. Det är till exempel inte tillåtet att förtala någon eller att begå en gärning som innefattar hot eller hets mot folkgrupp. Däremot skyddas inte religioner som sådana mot åsiktsyttringar som ifrågasätter religiösa budskap eller som kan uppfattas som sårande för den som är troende.

Demonstrationsfrihet i Sverige

Demonstrationsfriheten har ett starkt skydd i Sveriges grundlag och innebär en frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats. Polismyndigheten har som uppgift att säkerställa att allmänna sammankomster ska kunna genomföras.

Polismyndigheten får enligt 2 kap. 10 § ordningslagen (1993:1617) vägra tillstånd till en allmän sammankomst endast om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning. Det krävs mycket starka skäl för att vägra tillstånd till en allmän sammankomst på grund av ordningsläget. En utgångspunkt för att vägra tillstånd är att övriga möjligheter att förebygga hinder mot sammankomsten är uttömda.

Om det bedöms finnas en risk för ordningsstörningar vid sammankomsten får Polismyndig­heten därför i första hand meddela de villkor som behövs för att upprätthålla ordningen och säkerheten vid sammankomsten. Sådana villkor kan till exempel avse plats och tidpunkt för genom­förandet av sammankomsten. Under en demonstration kan också områden spärras av och en folksamling kan anvisas att följa en viss väg.

Demonstrationer – frågor och svar, på Polismyndighetens webbplats (polisen.se)

Att en organisation eller en person framför ett budskap som kan uppfattas som hotfullt mot andra grupper innebär inte att tillstånd till en demonstration kan nekas med hänsyn till ordningen och säkerheten vid sammankomsten. Innehållet i sådana budskap får i stället hanteras med stöd av annan reglering, exempelvis bestämmelsen om hets mot folkgrupp.

För hets mot folkgrupp döms den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på till exempel nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Straffansvaret för hets mot folkgrupp innebär inte ett förbud mot religionskritik.