Lättläst text: FN:s konvention om rättigheter för personer med funktions-nedsättning och Sveriges rapportering
Publicerad
FN:s konvention om rättigheter för
för personer med funktionsnedsättning
är från år 2006.
I konventionen står det att
personer med funktionsnedsättning
är lika mycket värda som alla andra.
De har samma rättigheter som andra.
Det här är inget nytt.
Det handlar om mänskliga rättigheter.
Men i den här konventionen är det tydligare.
Här står det vad som krävs
för att personer med funktionsnedsättning
ska få det som de har rätt till.
Och det ska vara på jämlika villkor.
Sverige skrev under konventionen år 2007.
År 2008 ratificerade Sverige den.
Det betyder att staten har godkänt konventionen
och lovat att följa den.
Sverige måste alltså se till att
göra som det står i konventionen.
Det är inte bara fina ord på ett papper.
Konventionen började gälla i Sverige i början av år 2009.
Sverige arbetar enligt konventionen sedan dess.
Både staten, kommuner och regioner jobbar med det.
Men det är regeringen som har det yttersta ansvaret.
Det är regeringen som måste se till att
det blir som det står i konventionen..
Det här menar vi med konventions-stater
En konventionsstat är en stat som
har ratificerat en konvention.
I den här texten handlar det om
konventionen om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning.
Sverige är en av konventionsstaterna.
FN:s kommitté om rättigheter
för personer med funktionsnedsättning
Konventionsstaterna ska följa konventionen.
De ska göra förbättringar.
För att granska hur de här staterna sköter sig
finns det en övervaknings-kommitté.
Den heter FN:s kommitté för rättigheter
för personer med funktionsnedsättning.
Kommittén finns i Genève i Schweiz.
Den brukar träffas två gånger per år.
18 experter är med i kommittén.
De är experter på mänskliga rättigheter.
Experterna kommer från olika länder.
Men de representerar inte sina länder,
de är oberoende.
För att få vara med i kommittén måste man bli vald.
Konventionsstaterna väljer ut ett antal personer.
Sen röstar de fram experter.
Det gör de på Konventionsstats-konferensen.
Varje medlem sitter i kommittén i fyra år.
De kan bara bli omvalda en gång.
Vartannat år väljer man hälften av kommittén.
Det är för att inte alla ska vara nya på samma gång.
Då skulle det bli svårt att arbeta.
Konventionsstaterna skickar rapporter till kommittén.
Kommittén har i uppdrag att läsa dem.
De ska skriva kommentarer och tydliga rikt-linjer.
Kommittén tar också emot klagomål.
Det kan vara klagomål från en privat-person
eller från hela grupper.
Kommittén utreder sedan klagomålen.
Staterna rapporterar till kommittén
Varje konventionsstat ska regelbundet lämna in
en rapport till kommittén.
I rapporten beskriver de hur de följer konventionen
och hur de arbetar med den.
De ska berätta hur de gör för att
genomföra allt det som står konventionen.
De kan ta upp positiva saker eller
sådant som gör att de inte lyckas så bra.
Den första rapporten ska en stat lämna in
senast två år efter att konventionen
har börjat gälla i det landet.
Varje land lämnar sedan in en rapport vart fjärde år.
Det står i konventionen hur det ska gå till.
Innan en stat ska skicka in en rapport
får den staten en lista med frågor att svara på.
Staten ska svara på frågorna
innan den ska ha sin dialog med kommittén.
Personer med funktionsnedsättning och andra
kan ge förslag till kommittén
när kommittén ska skriva sin lista med frågor.
Det är organisationer som ger förslag,
inte privat-personer.
Nationella rapporter
Det är alltid ett lands regering som skriver
den nationella rapporten till kommittén.
Men det står i konventionen att regeringarna uppmanas
samarbeta med personer med funktionsnedsättning.
Parallell-rapporter
Organisationer kan också skriva en egen rapport.
Det kan vara personer med funktionsnedsättning.
Det kan också vara andra organisationer som inte är statliga.
Det kan vara nationella människo-rätts-institutioner.
I rapporterna kan de berätta hur de tycker
att regeringen i deras land följer konventionen.
Den här typen av rapport kallas parallell-rapport.
Ibland kallas den alternativ-rapport,
eller skugg-rapport.
En organisation kan lämna in en egen rapport.
Det går också bra att skriva
tillsammans med andra organisationer.
Det är ett komplement till statens rapport.
Kommittén granskar rapporterna
Kommittén granskar både den
nationella rapporten och parallellrapporterna
Alla rapporter är viktiga.
Kommittén behöver dem för att kunna förstå
hur det verkligen är i landet.
Kommittén bjuder in till dialog
Efter att kommittén har fått rapporterna
bjuder de in staten till en konstruktiv dialog.
Samtalet hålls hos FN i Genève.
Det brukar ta sex timmar ungefär.
Ibland delar man upp det på två dagar.
Under dialogen ska staten svara på frågor.
Det handlar om hur staten har genomfört konventionen.
Det är landets regering som företräder staten vid dialogen.
Frågorna är oftast detaljerade.
Ibland är kommittén inte nöjd med svaren.
Då ställer de följd-frågor.
Kommittén kan inför dialogen ha kontakt med organisationer också.
Då får kommittén tips på viktiga frågor.
Frågorna kan de sedan ta upp på dialogen med staten.
Kommittén ger rekommendationer
Efter dialogen sammanfattar kommittén
vad de har kommit fram till.
De ger också rekommendationer.
De föreslår vad staten ska förbättra.
Rekommendationerna hjälper staten
att se vilka brister det finns.
Kommittén kan också ge beröm.
Det gör de om staten har gjort framsteg.
Rekommendationerna är goda råd.
Staten måste inte följa dem.
Det är regeringen som bestämmer
om de ska följa rekommendationerna
eller inte.
Sveriges rapportering till kommittén
och hur civilsamhället är med i arbetet
Civilsamhället är organisationer, föreningar och andra
som inte är statliga eller kommunala.
Ett exempel är organisationer av
personer med funktionsnedsättning.
Civilsamhället bidrar till Sveriges nationella rapport
Sveriges regering lämnade in sin första rapport
till kommittén i januari 2011.
I oktober 2019 lämnade regeringen in
en ny nationell rapport.
Det var en samman-slagen
andra och tredje rapport.
Den sammanslagna rapporten utgår från
kommitténs lista med frågor från år 2018.
Den utgår också ifrån rekommendationer
som Sverige fick år 2014.
Sveriges civilsamhälle hade gett förslag på frågor.
Organisationen Funktions-rätt Sverige
hade satt ihop texten till kommittén.
Funktionsrätt Sverige hade stöd av
elva andra organisationer.
Social-departementet höll ihop
arbetet med Sveriges nationella rapport.
Andra departement var med och bidrog till rapporten.
Regeringen tog med civilsamhället.
Möten med representanter för civilsamhället
Den 16 januari 2018 hölls ett så kallat
sak-råd med civilsamhället.
Det var för att få synpunkter på
kommitténs rekommendationer från år 2014.
Socialdepartementet hade också ett
möte med civilsamhället den 10 maj 2019.
Nu ville departementet ha synpunkter på
kommitténs lista med frågor.
Departementet ville också informera om
vad som skulle hända sen.
Den 24 september 2019 hade Socialdepartementet
ännu ett möte med civilsamhället.
Departementet ville informera om
arbetet med rapporten.
Deltagarna fick också svar på frågor
om innehållet i rapporten.
Departementet informerade även om arbetet
vid möten i regeringens funktions-hinders-delegation.
Så blev rapporten
Rapporten är 108 sidor lång.
Den är uppdelad i olika delar.
Rapporten börjar med
kort bakgrunds-information.
Sen svarar regeringen på kommitténs frågor.
Frågorna handlar om vad staten gör.
En längre del handlar om
rättigheter i konventionen.
Regeringen ser en positiv utveckling
för personer med funktionsnedsättning.
Fler har fått jobb efter att de har varit
inskrivna på Arbets-förmedlingen.
Fler har gått vidare till andra anställningar
efter jobb med löne-bidrag.
Det är bra.
Men det finns utmaningar kvar.
Personer med nedsatt arbets-förmåga är
fortfarande arbets-lösa oftare än andra.
Det skriver regeringen i rapporten.
Och det finns fler exempel
där det visserligen går bättre
men inte tillräckligt bra.
Sveriges civilsamhälle planerar just nu
en parallellrapport till kommittén
Sverige ska ha en ny dialog med kommittén.
Innan dess vill den svenska funktions-hinders-rörelsen
skicka en egen rapport till kommittén.
De utgår ifrån en rapport som
Funktionsrätt Sverige har skrivit.
Där finns fakta de kan använda
när de skriver parallellrapporten.
Rapporten de använder heter Respekt för rättigheter?
Den är från år 2019.
Rapporten handlar om hur Sverige
lever upp till konventionen.
Många organisationer var med och granskade det.
Organisationerna hittade
mycket som kan bli bättre.
De skriver om det i rapporten.
Personer med funktionsnedsättning
har samma rättigheter som andra,
men det glöms ofta bort.
Många personer med funktionsnedsättning
har inget stöd och ingen bostad.
De har ingen utbildning och inget jobb.
Det finns brister i lag-stiftningen.
Myndigheter och domstolar
använder inte heller konventionen
för att tolka rättigheter.
I rapporten ger organisationerna rekommendationer.
De ger förslag på vad Sverige kan göra
för att bättre leva upp till konventionen.
Sveriges dialog med kommittén och
vad kommittén rekommenderade Sverige
Sverige hade sin dialog med kommittén år 2014, i Genève.
Då var tjänste-personer med på mötet.
De kom från olika departement på Regerings-kansliet.
Kommittén skrev en sammanfattning om
vad de kom fram till.
Sverige fick rekommendationer
Efter dialogen fick Sverige flera rekommendationer.
Kommittén rekommenderade bland annat att
Sverige ser över sin lagstiftning.
Hur fördelar vi våra resurser i Sverige?
Kommittén sa också att vi behöver se till att
personer med funktionsnedsättning
får det bättre i hela landet,
inte bara i vissa delar.
Det måste vara likvärdigt.
Kommittén säger att tillgänglighet är viktigt.
Offentligt material ska vara i tillgängliga format.
Du ska alltså till exempel kunna ta del av en text
även om du är blind eller har svårt att läsa.
Staten, kommuner och regioner måste ha
mer material som alla kan ta del av.
Det rekommenderar kommittén.
Sverige fick beröm
Kommittén berömde Sverige också.
De tyckte att vår nya diskriminerings-lag är bra.
I den står det att samhället ska vara tillgängligt.
Om det inte är tillgängligt är det diskriminering.
Det är bra att granska
Kommittén tyckte alltså
att nya diskriminerings-lagen var bra.
Men de såg också brister.
Företag med mindre än tio anställda
behövde inte följa lagen.
Det hade organisationerna i Sverige också kritiserat.
Sverige tog därför bort undantaget i lagen.
Det var år 2018.
Nu måste även små företag se till att
personer med funktionsnedsättning
inte har sämre möjligheter än andra.
Det lönar sig alltså att granska.
Det här är ett bra exempel på det.
Sverige berättade för kommittén
i den senaste nationella rapporten
att undantaget nu är borta.
Vi arbetar vidare
Sverige har ännu inte haft sin nya dialog med kommittén.
Vi har precis lämnat in den senaste nationella rapporten.
Det kan ta något år innan det blir dialog.
Så vi väntar på dialogen.
Sen får vi nya slutsatser och
rekommendationer från kommittén.
Så fortsätter arbetet.
X