Försvarsministerns tal på Folk och Försvars rikskonferens 2025
Publicerad
Tal av försvarsminister Pål Jonson på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen den 13 januari 2025.
Det talade ordet gäller.
Ers Majestät,
Mina damer och herrar,
Vi lever i allvarstider.
Det ryska kriget mot Ukraina är mer intensivt än någonsin. Detta oprovocerade och olagliga krig har nu skördat över en miljon allvarligt sårade och döda människor.
Ryssland fortsätter sin brutala offensiv på slagfältet trots enorma förluster och attackerar urskillningslöst civila mål i hela Ukraina.
Den ryska försvarsindustriella förmågan ökar och landet fortsätter att investera mycket stora resurser i sin krigsmakt. Samtidigt riktar Ryssland hybridattacker mot Sverige och en lång rad andra länder.
Vi måste utgå från att Ryssland kommer att utgöra ett mycket allvarligt hot mot oss och våra allierade under överskådlig tid.
Kina, Iran och Nordkorea stödjer den ryska krigföringen. Det visar att detta är ett krig med genomgripande globala konsekvenser som ytterligare försvagar den regelbaserade världsordningen.
Att nordkoreanska soldater nu för första gången strider på den europeiska kontinenten gör detta helt uppenbart.
USA spelar en avgörande roll för Europa säkerhet men fokuserar alltmer på Ostasien samtidigt som allt fler amerikaner ifrågasätter sitt lands stora engagemang utomlands.
Allt tyder på att denna trend kommer att förstärkas med den inkommande Trump-administrationen.
Den ofrånkomliga slutsatsen är att vi i Europa måste ta ett mycket större ansvar för säkerheten på den europeiska kontinenten.
Försvarsansträngningarna måste öka och tempot i upprustningen behöver höjas.
Men tyvärr underpresterar Europa på flera områden.
För lite resurser läggs på försvaret och det finns stora brister i de europeiska ländernas krigsföringsförmåga.
Produktionen av försvarsmateriel är för låg och leveranstiderna är för långa.
Det som tidigare mest uppfattades som teoretiska problem om procentsatser och bördefördelning kan, i dessa allvarstider, utgöra ett existentiellt hot mot Europas säkerhet.
Sverige måste nu göra sin del i detta arbete - med ett ökat europeiskt ansvarstagande - genom att fortsätta stärka Nato, stödja Ukraina och kraftfullt upprusta försvaret.
***
Sverige har levererat säkerhet inom Nato sedan dag ett.
Tio månader efter att Sverige blev allierade deltar vi med en mekaniserad bataljon till Natos framskjutna närvaro i Lettland.
Dessutom ger vi betydande bidrag till Natos stående marina styrkor och luftövervaktningsinsatser.
Sverige kommer också att ha huvudansvaret för Natos framskjutna närvaro i Finland.
Det är ett stort och viktigt ansvar utmed Natos längsta gräns mot Ryssland.
Finland är Sveriges närmaste samarbetspartner – och vi är nu också allierade. Det var därför självklart att axla detta ansvar när Finland frågade oss.
***
Att stödja Ukraina är inte ett val. Det är en plikt.
Framtiden för den europeiska säkerhetsordningen avgörs nu på slagfälten i och kring Ukraina.
Där avgörs om kommande generationer ska få växa upp i ett Europa där det är folkrätt eller den starkes rätt som ska råda.
Att stödja Ukraina är därför en investering i vår egen säkerhet och vår egen framtid.
Sverige har valt att öka stödet till Ukraina för varje år som kriget pågått.
I oktober 2022 hade Sverige beslutat ett stöd på tre miljarder kronor. Nu ligger den siffran på 48 miljarder.
Under förra året lämnade Sverige det sjätte största militära stödet i världen till Ukraina.
Vi ställer nu också om stödet från donation av Försvarsmaktens krigsmateriel till produktion med direktleveranser från den svenska försvarsindustrin
Under de kommande tre åren finns det möjlighet att skicka nyproducerad försvarsmateriel till Ukraina för flera 10-tals miljarder.
Det öppnar stora möjligheter för oss och andra länder som vill stödja Ukraina.
Och det visar att en stark försvarsindustri utgör en viktig del av vår samlade försvarsförmåga.
Utan den skulle vi aldrig kunna lämna ett så starkt och långsiktigt stöd till Ukraina.
Vi bör alla också inspireras av hur snabbt och effektivt Sverige har lämnat det omfattande stödet.
Det vi gör för att bygga upp det ukrainska försvaret det gör vi inom veckor och månader. Men det som vi gör här hemma för att bygga upp försvaret har allt för ofta tagit år eller årtionden.
***
Men i allvarstider är det fara i dröjsmål.
Det var därför som totalförsvarsbeslutet tidigarelades med ett år. För att snabbare kunna bemöta det försämrade säkerhetsläget.
Försvarsanslaget är numera 63 miljarder kronor högre än när vi tillträdde.
Under förra året bemyndigade regeringen Försvarsmakten att anskaffa materiel för 128 miljarder.
Det är närmare en tredubbling jämfört med de senaste åren.
Och Sverige tillhör en handfull av länder inom Nato som ökar försvarsinvesteringarna allra mest.
Men det sker efter årtionden av lättsinne och underinvesteringar.
Nu är det hög tid att omvandla de ökade resurserna till militär förmåga.
Krigsförbanden utgör kärnan i vår försvarsförmåga och de är vårt viktigaste bidrag som Nato-allierad.
Därför måste allt nu göras för att producera och stärka förbanden.
Dom måste vara utrustade, bemannade och samövade.
Kort sagt dom måste vara fullt ut krigsdugliga.
Ingenting i uppbygganden av försvaret, - jag säger det igen - ingenting, är viktigare än just detta.
Det som hindrar uppbygganden av krigsförbanden hotar vår säkerhet och våra förutsättningar för att leva i fred.
Det kräver bland annat att tillståndsprocesser förkortas och beslut effektiviseras.
Regeringen beslutade till exempel i höstas om förenklingar av försvarets miljöprövningar. Det innebär att beslutsprocesser kan kortas från år till veckor.
Men mycket mer återstår att göra från oss alla om vi ska lyckas med den upprustning som omvärldsläget kräver.
Trenden med de långa ledtiderna på försvarsmateriel måste brytas.
Under våren kommer regeringen därför att presentera en försvarsindustristrategi för ett starkare och säkrare Sverige.
Ledorden i den kommer att vara ökad innovation, ökad produktion och ökat samarbete.
Sverige är ett av världens mest innovativa länder, men samtidigt har kriget i Ukraina drivit upp hastigheten på teknikutvecklingen.
Därför måste innovationskraften i den svenska civila och militära industrin mycket snabbare komma till nytta för våra krigsförband. Det krävs för att vara relevant på det moderna slagfältet.
För att åstadkomma det behövs nya och effektivare samarbeten mellan myndigheter och företag här i Sverige, men även med våra allierade.
De politiska förväntningarna inom dessa områden har tidigare varit ganska låga. Den tiden är nu förbi.
Tack!