Tal av Mats Persson

Arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Perssons tal under minnesdagen för 7 oktober

Publicerad 08 oktober 2024

Tal av arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Persson vid minnesmanifestationen i Malmö om terrordådet mot Israel den 7 oktober 2023.

Malmö, 6 oktober 2024. Det talade ordet gäller.

I dag för ett år sedan startade musikfestivalen Supernova i Negevöknen, under parollen ”Vänskap, kärlek och oändlig frihet”.

Det som skulle bli en vecka av just kärlek och glädje – blev i stället platsen för en massaker och inledningen till det största massmordet på judar sedan förintelsen.

Terroristerna Hamas hade och har fortfarande målet att utplåna Israel som stat och judarna som ett folk. De slåss inte för frihet – utan för förgörelse.

Sverige står bakom Israels rätt att existera som stat, sin rätt att försvara sig – inom folkrätten och den humanitära rättens ramar.

Vi vill samtidigt se fred i regionen och att de civila som fallit offer det senaste året på alla sidor inte blir fler. Men ska det bli möjligt måste omvärlden också ta sitt ansvara och garantera Israels säkerhet och fortsatta existens.

Vi är här i dag för att minnas de människor som mördats för att de var judar, de människor som kom i vägen för den ondska som drog fram och lämnade få levande i sin väg.

Kvinnor och barn, gamla som unga – lemlästades och utsattes för brutala övergrepp. Det får aldrig glömmas!

Vi tänker på de drygt hundra personer som fortfarande hålls gisslan i Gaza och vi kräver att de omedelbart och villkorslöst ska släppas. Hamas – låt dem få komma hem!

Jag tänker också på när jag hört Rita Lifshitz berätta om vad som hände för ett år sedan i kibbutzen Nir Oz. Hur hennes 85 åriga svärföräldrar kidnappades till Gaza och den totala förödelse som terroristerna lämna efter sig.

Familjen Lifshitz är som så många inom kibbutzrörelsen fredsaktivister och ser än i dag att vägen framåt är fredens väg. Detta trots att Oded Lifshitz fortfarande sitter som gisslan i Gaza.

Har familjen Lifshitz fortfarande hopp om framtiden måste även vi ha hopp!

I spåren av detta mörka år har också antisemitismen frodats, det gäller även här i Sverige. 

När vårt samhälle fördömde terrorattacken firades samtidigt samma attack med dans och fyrverkerier på gator och torg. Det blev en tydlig kontrast mot löftet ”aldrig igen”.

Hatet mot judar har uråldriga rötter och samtida uttryck, men oavsett form ska den bekämpas. Precis som de som sympatiserar med terrororganisationer ska bekämpas.

Vi alla i Sverige har ett ansvar för vad som händer i vårt samhälle, det kan inte överlåtas till någon annan. 

Sedan den 7 oktober har fem gånger så många brott med antisemitiska motiv anmälts till Polisen, jämfört med 2022. Det är helt oacceptabelt.

Hatet mot judar får aldrig relativiseras. Det kan inte heller tigas ihjäl – snarare frodas det i det tysta. Det behövs mer än fina ord om nolltolerans.

Detta oavsett om man är ett politiskt parti på vänsterkanten eller högerkanten, om man är en församling i en kyrka eller i en moské. Sverige är ett tolerant land, men toleransens gräns måste dras vid intolerans.

Trakasserier på etnisk eller religiös grund är något som inte hör Sverige till. 

När jag hör att kvinnor blir avdragna sin slöja på bussen eller att någon spottar efter en romsk familj – då blir jag illa berörd. Alla malmöbor har rätt att synas i vår stad, på den punkten får vi aldrig ge vika.

Mitt och regeringens budskap till den judiska minoriteten som funnits här i Sverige i 250 år är: Vi ser er, vi hör er.

Ni ska känna er trygga på väg till synagogan, när ni lämnar era barn i skolan och ni ska öppet och med stolthet kunna bära Davidsstjärnan runt halsen.

Allt annat än detta är ett misslyckande och ett svek från det samhälle som ni är en del av. Vi kan göra mer - Sverige måste göra mer!

Världen får aldrig glömma de fasanfulla illdåd som ägde rum den 7 oktober. Hur föräldrar och deras barn mördades i sina hem på kibbutzer och kidnappades till Gaza. Hur hundratals dansande ungdomar slaktades som djur i intifadans namn.

Jag vill avsluta med att citera rabbinen Jonathan Sacks: 

Det folk som kan känna historiens fulla mörker och ändå kunna känna glädje - är ett folk vars ande ingen makt på jorden någonsin kan bryta.