Statsminister Ulf Kristersson talade på Sergels Torg

Varmt tack!

Så här sa president Zelenskyj när han 2019 och helt nyvald talade till det ukrainska parlamentet:

”Vi har slagit in på vägen till Europa, men Europa är inte någonting som finns någonstans där borta. Europa sitter här (i huvudet). När det väl är på plats här, då kommer det snart att finnas överallt i Ukraina.”

Det vägvalet bestraffade Putin-regimen genom att stympa Ukraina. Vi minns alla vad som hände på Krim och i Donbas. Men det var fortfarande före den fullskaliga invasionen, för att utplåna Ukraina som självständig nation.

Idag har det kriget pågått i exakt ett år. Vi minns nog alla här vad vi gjorde tidigt den morgonen för ett år sedan. 

Och om det var oklart då, så råder nu inget tvivel om vad Zelenskyjs ord om ”vägen till Europa” egentligen betyder. För Ukraina är Europa ingen abstrakt idé, utan det är lika konkret som granaterna på slagfälten. Europa är rätten för varje nation – och varje människa – att själv avgöra sitt öde. Europa är insikten att folkstyre och yttrandefrihet inte är lyxvaror, utan lika livsavgörande som luften vi andas.

Putin och världens näst största armé har försökt kuva Ukraina i ett år, men dom har misslyckats. Ryssland får inte segra. Och därför är demokratiernas eniga besked så viktigt: Vi stöttar Ukraina!

***

Först såg det mörkt ut. När ryska trupper stod i Kievs förorter så fanns det de i Väst – och i Sverige – som trodde att Ukrainas dagar i frihet kunde räknas på ena handens fingrar.  Var realistiska! sa de. Men Ukraina har visat att det är vad vi gör, som skapar verkligheten!

En del ville inte ens skicka vapen för att hjälpa Ukraina. För att det ansågs ”olagligt”, eller i vart fall olämpligt. För att vapnen kunde hamna i fel händer. För att de inte stod ut med tanken på att vapnen också skulle användas.

Andra sa vid den här tiden fortfarande att försvarsindustri inte är en ”hållbar investering”. Just det har jag faktiskt inte hört sedan dess. Fråga Ukraina om deras soldater utan våra vapen hade varit hållbart mot Ryssland.

De senaste veckorna har Sverige varit i intensiv dialog med våra partners i EU och Nato. Regeringen kunde därför i dag meddela att vi tillsammans med Tyskland och andra länder i den internationella Leopard-familjen kommer skicka tio svenska Leopardstridsvagnar till Ukraina.

För att Vi stöttar Ukraina!

***

Under året som gått har Ukraina fått betala ett högt pris för sin frihet. Och som om de mänskliga förlusterna i soldater och civila inte vore nog, så har Ryssland påmint oss om att barbariet finns också nu: Butja. Izium.

Namn på platser som räcker för att framkalla bilder. Kroppar med bakbundna händer, på människor som ligger på marken. Kallblodigt mördade. Inte för något brott de begått, utan för sin blotta existens. För att de var ukrainare – och ville förbli ukrainare.

De ryska krigsförbrytelserna påminner oss om de allra värsta kapitlen i Europas historia. Men det ukrainska motståndet påminner oss också om de allra stoltaste ögonblicken.

Och de påminner oss om var vi själva står. Vi har samlats här idag för att visa att vi står på demokratins och frihetens sida.

Vi stöttar Ukraina!

Som generationer före oss, har vi nu ett val att göra. Står vi ytterst med dem som förtrycker friheten, eller med dem som förtrycks men som försvarar friheten?

Exemplen finns även i vår egen moderna historia. I den norska motståndsrörelsens kamp mot Nazityskland. Den finländska kampen för att försvara sitt land mot kommunismen under vinterkriget. Låt det inte råda något tvivel om att Sverige stöttar de ukrainare som nu följer i deras fotspår.

Vi gör det inte för att vi måste - utan för att vi vill. För att det är rätt. För att samma blågula värderingar som vägleder Ukraina till en framtid i frihet och trygghet också vägleder oss.

För att det finns en väg till frihet och demokrati, men också en väg som leder från frihet och demokrati. Och i det vägvalet finns inte längre någon neutralitet.

När jag som barn läste barnböcker, så stod det valet mellan Körsbärsdalen och Törnrosdalen i sagan om Bröderna Lejonhjärta.

När jag blev tonåring stod det valet längs Berlinmuren, mellan det fria Väst och det omringade Öst.

I dag står det valet mellan ukrainsk demokrati och rysk tyranni – 170 mil från Sergels torg. Var står världens demokratier i denna kamp? Låt det ljuda hela vägen till Kiev – och Moskva.

Vi stöttar Ukraina!

***

I förra veckan var jag i Ukrainas huvudstad Kiev. Jag träffade naturligtvis president Zelenskyj igen – och imponerades av hans ledarskap och uthållighet. Men det starkaste intrycket var inte att han klarar det – för det visste jag.

Utan att alla andra gör det. Det ord som mer än något annat sammanfattade alla mina möten – från presidenten och premiärministern, via riksåklagaren till tågpersonalen och de imponerande 20-åriga studenterna på Kiev School of Economics var detta: Beslutsamhet.

De säger: Vi gör det vi måste, vi gör det vi vill. Beslutsamhet. De säger: Vi kommer att vinna till slut. Och eftersom vi ännu inte har vunnit så är det heller ännu inte slut.

Låt oss – här ikväll – visa dem vår beslutsamhet. För att Ukraina ska vinna – både kriget och freden. Och för att vi stöttar Ukraina!

Tack.