Handel med Israel och Palestina

Handel med Israel

EU:s - och därmed Sveriges - överenskommelser med Israel på handelsområdet finns i associeringsavtalet från 1995. Utgångspunkten är WTO:s grundläggande regler och överenskommelser, men associeringsavtalet innehåller även ytterligare bestämmelser, till exempel om tullfrihet för vissa kategorier av varor.

Associeringsavtalet är inte bara ett handelsavtal. Det utgör den legala grunden för EU:s samarbete med Israel och omfattar även områden som politisk dialog, ekonomiska, sociala och rättsliga frågor, energi, miljö och vetenskap. I avtalets inledning slås fast att det grundar sig på respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratiska principer. EU har klargjort att avtalet gäller staten Israel inom 1967 års gränser. Avtalet stipulerar en tydlig differentiering mellan Israel och ockuperade områden i Palestina och på Golan och gäller därmed inte för Västbanken, inklusive Östra Jerusalem, Gaza eller Golanhöjderna.

Inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken (European Neighbourhood Policy, ENP) pågår ett arbete med att fördjupa relationerna med EU:s grannländer i syd. Processen för att uppgradera relationerna mellan EU och Israel inleddes 2008. EU har konstaterat att uppgraderingen måste ses i ett bredare sammanhang som omfattar framsteg i fredsprocessen. Den existerande handlingsplanen för samarbetet, som konkretiserar samarbetet inom ramen för associeringsavtalet, har förlängts i flera omgångar.

OECD-landet Israel har en högt utvecklad och starkt internationaliserad ekonomi. Israel är, liksom Sverige, ett av de länder i världen som satsar störst andel av BNP på forskning. Regeringen strävar efter att utveckla relationerna med Israel, inte minst genom ökad handel och näringslivsfrämjande verksamhet på områden som forskning och utveckling (R&D), innovation och miljöteknik.

Handel med Palestina

EU har sedan 1997 ett interimistiskt associeringsavtal med Palestina. Det motsvarar i princip avtalet med Israel, även om vissa begränsningar i praktiken följer av en lägre utvecklingsnivå samt att Palestina i avtalet inte utgör en självständig stat (därav uttrycket "interimistiskt"). Ockupationen av Palestina och inte minst Israels restriktioner för import, export samt intern och extern rörelsefrihet, utgör starkt begränsande faktorer för handeln med palestinska varor och för palestinsk ekonomisk utveckling.

Som en del i det omfattande svenska utvecklingssamarbetet till stöd för palestinskt statsbyggande verkar regeringen för ökade svenska investeringar i Palestina samt för att främja kontakter mellan palestinska och israeliska företag, inte minst genom stöd till Palestine International Business Forum (PIBF).

Produkter från israeliska bosättningar

EU och Sverige anser att de israeliska bosättningarna på Västbanken, inklusive i Östra Jerusalem, strider mot folkrätten. Därför ska produkter från israeliska bosättningar inte hanteras som om de vore från Israel.

Det finns inget förbud mot att handla med produkter från bosättningar. Men i enlighet med associeringsavtalet mellan EU och Israel har EU och Sverige en skyldighet att se till att bosättningsprodukter inte ges tullfrihet eller andra tullförmåner, vilket israeliska produkter får. En dom i EU-domstolen i februari 2010 (det så kallade Brita-fallet) bekräftar denna avgränsning av Israel till 1967 års gränser.

Enligt en teknisk överenskommelse mellan EU och Israel märks israeliska produkter med postnumret för tillverkningsorten. Vid införseln till ett EU-land kontrolleras postnumret, och produkter från bosättningar beläggs med den tull som generellt gäller för import till EU från tredje land. Såväl EU-kommissionen som de enskilda EU-länderna har gjort regelbundna kontroller av att dessa tullregler följs.

I Sverige är Tullverket ansvarig myndighet. På Tullverkets hemsida finns en förteckning över de israeliska postnummer som inte ger förmånsbehandling mot bakgrund av att de kommer från bosättningar. Tullverket uppmanar företag med import från Israel att regelbundet gå igenom förteckningen.

Ursprungsmärkning av varor från bosättningar i butiker i Sverige

Det finns gemensamma EU-regler om varors ursprung och märkning som säger att informationen till konsumenter inte får vara felaktig eller vilseledande. Hur livsmedel ska märkas regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, den s.k. livsmedelsinformationsförordningen. Förordningen är bindande och direkt tillämplig i Sverige. I fallet Israel och Palestina har det funnits en efterfrågan från olika aktörer, inklusive konsumenter, inom EU om tydligare vägledning för hur produkter kan och bör märkas för att inte vilseleda konsumenter. Efterfrågan om tydligare vägledning har specifikt gällt märkning av produkter från israeliska bosättningar.

2012 fastslog EU:s utrikesministrar Unionens och dess medlemsstaters åtagande att fullständigt och effektivt implementera den EU-lagstiftning som rör produkter från israeliska bosättningar. Det handlar i praktiken om att tillämpa principen om differentiering mellan Israel inom 1967 års internationellt erkända gränser och de illegala bosättningarna.

För många livsmedel och alla kosmetiska produkter är ursprungsmärkning obligatorisk. För övriga livsmedel är ursprungsmärkning obligatorisk om underlåtenhet att lämna sådana uppgifter kan vilseleda konsumenten. Dessutom har EU slagit fast att livsmedelslagstiftningens syfte är att skydda konsumenternas intressen och möjligheter att fatta välgrundade beslut om de livsmedel de konsumerar.

Den 12 november 2015 publicerade EU-kommissionen en vägledning, ”interpretative notice”, om ursprungsmärkning av produkter från områden ockuperade av Israel sedan juni 1967. Syftet är att klargöra och bidra till att EU:s medlemsstatser korrekt tillämpar existerande lagstiftning på konsumentområdet. Genom att tydliggöra när och hur en produkt kan eller måste märkas stärks konsumenternas möjlighet att göra välinformerade köp. Om produkter från israeliska bosättningar på ockuperat område marknadsförs som produkter från Israel är detta enligt EU:s regelverk vilseledande och därför inte acceptabelt. Handeln har en skyldighet att se till att aktuella bestämmelser följs. Tillsynen hanteras av berörda myndigheter.

Den 12 november 2019 slog EU-domstolen i en dom (C-363/18, Organisation juive européenne och Vignoble Psagot) fast att livsmedel från territorium som ockuperats av Israel sedan år 1967 ska, utöver märkning med uppgift om det geografiska territoriet, ursprungsmärkas som härrörande från israeliska bosättningar om så är fallet. Konsumenter riskerar annars att bli vilseledda om livsmedlens ursprung.

Sverige har redan tidigare tolkat livsmedelsinformationsförordningens bestämmelser om ursprungsmärkning av livsmedel på det sätt som EU-domstolen nu har fastslagit. Domen ligger alltså i linje med den svenska ståndpunkten och innebär att samtliga EU-medlemsstater nu är skyldiga att bevaka att livsmedel från israeliska bosättningar ursprungsmärks på detta sätt. Domen ligger även i linje med FN:s säkerhetsresolution 2334 (2016) om att skilja mellan Israel enligt 1967-års gränser och de ockuperade områdena. EU-kommissionen har möjlighet att inleda överträdelseärenden mot de medlemsstater som inte följer EU-domstolens dom.

Företags verksamhet och investeringar i bosättningar

EU:s medlemsstater har fattat beslut om att publicera gemensamma budskap som syftar till att öka medvetenheten hos medborgare och företag i EU om medverkan i finansiella och ekonomiska aktiviteter i bosättningarna. Den gemensamt överenskomna texten lyder enligt följande:

"Europeiska unionen och dess medlemsstater anser att israeliska bosättningar är olagliga enligt folkrätten, utgör ett hinder för fred och hotar att omöjliggöra en tvåstatslösning på den israelisk-palestinska konflikten. EU och dess medlemsstater kommer inte att erkänna några andra förändringar av 1967 års gränser än de förändringar som parterna kommit överens om. Detta gäller även Jerusalem. Västbanken, inklusive östra Jerusalem, Gaza och Golanhöjderna är områden som ockuperas av Israel sedan 1967.

Europeiska unionen och dess medlemsstater vill därför öka europeiska medborgares och företags medvetenhet om riskerna i samband med ekonomiska och finansiella aktiviteter i bosättningarna. Finansiella transaktioner, investeringar, köp, upphandlingar och andra ekonomiska aktiviteter (även inom turism och andra tjänster) i israeliska bosättningar eller som gynnar israeliska bosättningar, är förenade med rättsliga och ekonomiska risker eftersom de israeliska bosättningarna enligt folkrätten är uppförda på ockuperad mark och inte erkänns som en rättmätig del av Israels territorium. Detta kan resultera i att äganderätten till mark, vatten, mineraler och andra naturresurser som skulle kunna bli föremål för köp eller investeringar är oklar.

Det är också viktigt att beakta eventuella kränkningar av internationell humanitär rätt och de mänskliga rättigheterna.

Presumtiva köpare och investerare bör vara medvetna om att ett framtida fredsavtal mellan Israel och palestinierna, eller mellan Israel och Syrien, kan få konsekvenser för egendom de köper eller ekonomiska aktiviteter de stöder i dessa bosättningar. I händelse av tvist kan det bli mycket svårt för medlemsstaterna att säkerställa nationellt skydd för deras intressen.

Medborgare och företag i EU bör också vara medvetna om att deras anseende kan påverkas om de medverkar i ekonomiska och finansiella aktiviteter i bosättningar.

Medborgare och företag i EU som överväger att medverka ekonomiskt eller finansiellt i bosättningarna bör söka rättslig rådgivning innan de vidtar några åtgärder."

EU:s riktlinjer för samarbetsprogram med Israel

Från och med den 1 januari 2014 har EU särskilda riktlinjer för sina samarbetsprogram med Israel ("Guidelines on the eligibility of Israeli entities and their activities in the territories occupied by Israel since June 1967 for grants, prizes and financial instruments funded by the EU from 2014 onwards"). Riktlinjerna genomför EU:s långvariga politik för de israeliska bosättningarna och tillämpar principen om differentiering. Det innebär att endast israeliska entiteter som är etablerade eller bedriver sin verksamhet inom 1967 års gränser kan ansöka om EU-stöd.

Riktlinjerna omfattar regionala och lokala israeliska myndigheter, statliga och privata företag samt icke-statliga organisationer. Individer är undantagna och riktlinjerna gäller heller inte export eller offentlig upphandling. Några exempel på EU-program som berörs är Erasmus for All, Erasmus Mondus, Tempus, EU:s forskningsprogram Horisont 2020 samt European Instrument for Human Rights.

Dialog framför bojkott

Ibland höjs röster för bojkott av Israel och israeliska varor. Regeringens ståndpunkt är att restriktioner på handelsområdet inte är en lämplig väg för att lösa konflikten. Regeringen värnar om en god relation till såväl Israel som Palestina och arbetar för ett ökat utbyte inom en rad områden, inklusive handel, med båda länderna.