Ny lagstiftning om partnerskap och adoption - ett exempel ur verkligheten

1. Kommittén om barn i homosexuella familjer

Ska homosexuella par få adoptera barn? Frågan blev aktuell i och med att homosexuella par fick möjlighet att registrera sitt partnerskap och på så vis få samma rättsliga status som heterosexuella sambopar.

I februari 1999 tillsatte regeringen en utredning, Kommittén om barn i homosexuella familjer. Det var en parlamentariskt sammansatt kommitté som bestod av riksdagsledamöter från samtliga riksdagspartier och av sakkunniga, det vill säga experter från myndigheter och organisationer som arbetar med frågor som rör barn, adoptioner och människors sexuella läggning.

Kommittén arbetade under två år utifrån det kommittédirektiv, Dir. 1999:5, från regeringen. Kommittén hade två huvuduppgifter: att utreda förhållandena för barn i homosexuella förhållanden och att ta ställning till de rättsliga skillnaderna mellan homosexuella respektive heterosexuella par.

2. Kommitténs slutsatser redovisades i betänkandet Barn i homosexuella familjer

Kommittén sammanställde, analyserade och redovisade erfarenheter och forskning om barn i homosexuella familjer. Resultatet blev betänkandet Barn i homosexuella familjer, SOU 2001:10, som överlämnades till regeringen i januari 2001.

I betänkandet föreslog kommittén bland annat att:

• registrerade partners skulle få samma möjlighet som gifta par att gemensamt prövas som adoptivföräldrar
• en registrerad partner skulle kunna adoptera sin partners barn, på samma sätt som en gift partner kan adoptera sin partners barn
• lesbiska par som registrerat partnerskap eller som lever i samboförhållande, skulle kunna få så kallad assisterad befruktning på allmänna sjukhus, på samma sätt som heterosexuella makar och sambor.

3. Adoptionscentrum och RFSL, två remissinstanser

Samtidigt som kommittén överlämnade sitt betänkande till regeringen, skickades det ut på remiss till myndigheter, organisationer och föreningar som skulle komma att påverkas om kommitténs förslag blev verklighet.

Adoptionscentrum och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) var två av remissinstanserna. Av deras remissvar att döma framgår att de hade helt olika syn på utredningens förslag.

Adopitonscentrum skrev: "Adoption kan aldrig vara en rättighet för vuxna. Vårt svar utgår från Konventionen om barns rättigheter (Barnkonventionen) och Adoptionscentrums policy. Policyn fastslår klart: Barnets intresse skall alltid vara utgångspunkten vid en adoption. Ett föräldralöst barn skall i första hand ges en ny mamma och pappa."

Adoptionscentrum ansåg däremot att en registrerad partner skulle kunna prövas för adoption av den andra partnerns biologiska barn.

RFSL skrev: "Allmänt hälsar RFSL Kommittén om barn i homosexuella familjers betänkande med stor tillfredställelse. Det är i allt väsentligt i linje med de synpunkter förbundet innehaft och framfört under längre tid. Vi menar att dessa har en solid grund i utgångspunkter för barnets bästa och i en insikt om att homosexuellt föräldraskap är förenligt därmed. Detta bekräftar betänkandet tydligt."

Remissvaren är offentlig handling och tillhandahålls av Regeringskansliets arkiv- och dokumentcenter.

4. Regeringens proposition Partnerskap och adoption

Utifrån kommitténs betänkande och de synpunkter som remissinstanserna skickat in, skrev regeringen, med hjälp av tjänstemännen i Justitiedepartementet, sedan en proposition till riksdagen med förslag till ändringar i lagstiftningen.

Regeringen delade kommitténs uppfattning att registrerade partner skulle få möjlighet att prövas som adoptivföräldrar och att en registrerad partner skulle kunna adoptera sin partners barn. Men när det gällde möjligheterna för lesbiska par att få assisterad befruktning på allmänna sjukhus ville regeringen avvakta. Man ville först ta ställning till hur det rättsliga föräldraskapet för barnet i så fall skulle regleras. Propositionen innehöll dessutom ett förslag om en tillfällig föräldrapenning till homosexuella sambor.

Den 7 mars 2002, drygt ett år senare, överlämnade regeringen propositionen Partnerskap och adoption, Prop. 2001/02:123, till riksdagen.

5. Riksdagen behandlar propositionen

Först debatterades propositionen i riksdagens lagutskott. En majoritet i lagutskottet var för regeringens förslag och utskottet ansåg därför i sitt yttrande till riksdagens kammare att riksdagen skulle anta propositionen. De riksdagsledamöter som var emot la fram egna motioner i kammaren.

Kristdemokraten Rolf Åbjörnsson skrev till exempel så här i sin motion: "Kristdemokraterna välkomnar en seriös genomlysning av frågan. Vi beklagar därför att den utredning som föregått föreliggande proposition, Barn i homosexuella familjer (SOU 2001:10), inte på ett mer förutsättningslöst sätt behandlat frågan, framför allt med hänsyn till barnexpertisens utlåtanden. Vi är starkt kritiska till att barnperspektivet inte varit vägledande för kommitténs arbete. Hanteringen gör att förslagen i propositionen inte kan anses vila på tillräckligt god grund."

6. Lagändringarna beslutades i juni 2002 och trädde i kraft i februari 2003

Den 5 juni 2002 debatterades propositionen, lagutskottets yttrande och riksdagsledamöternas motmotioner i kammaren. De riksdagsledamöter som var för propositionen och de som var emot fick tillfälle att yttra sig en sista gång.

Efter en omröstning i kammaren antog riksdagen regeringens förslag om att homosexuella par ska kunna prövas som adoptivföräldrar. Det innebar att flera lagar ändrades: lagen om registrerat partnerskap, lagen om homosexuella sambor, lagen om allmänna barnbidrag, namnlagen, lagen om underhållsstöd och lagen om inkomstgrundad ålderspension.

Lagändringarna trädde i kraft den 1 februari 2003.