Frågor och svar om framtida vindkraft

Kravet på intäktsdelning omfattar landbaserade och kustnära vindkraftsanläggningar som är tillståndspliktiga enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken. 

Lagen gäller vindkraftsanläggningar vars tillstånd vinner laga kraft efter den 1 juli 2026, samt vindkraftsanläggningar som får kommunal tillstyrkan efter den 6 november 2025, även om tillståndet har beslutats tidigare. Kravet på intäktsdelning gäller alltså endast nya vindkraftsanläggningar.

Rätten till ersättning genom intäktsdelning kommer att omfatta ägare av bostadsbyggnader, där byggnaden ligger inom avstånd om högst nio verkshöjder från en vindkraftsanläggning. Man måste alltså inte äga både bostaden och marken utan det räcker att man äger bostadsbyggnaden. 

Med bostadsbyggnad avses småhus, ägarlägenheter och vissa hyreshus. Det krävs även att byggnaden redan var uppförd, höll på att byggas eller hade fått bygglov när verksamhetsutövaren ansökte om tillstånd enligt miljöbalken. Nybyggen därefter omfattas inte.

Ersättningen fastställs enligt en trappstegsmodell. Beräkningen grundas på vindkraftverkets intäkter samt bostadens avstånd till vindkraftverket.

Först beräknas vindkraftverkets intäkt. Den baseras på hur mycket el hela vindkraftsanläggningen (vindkraftsparken) producerar under året och marknadspriset på el i det elområde där elen matas in. Intäkten fördelas lika mellan de vindkraftverk som ingår i samma vindkraftsanläggning.

Därefter bestäms hur stor del av intäkten som respektive närboende ska ha rätt till. Det görs enligt en trappstegsmodell där ersättningen minskar med ökande avstånd mellan vindkraftverket och bostaden:

• 2,5 promille om bostaden ligger högst fem gånger vindkraftverkets höjd bort
• 2,0 promille vid mer än fem men högst sex gånger höjden
• 1,5 promille vid mer än sex men högst sju gånger höjden
• 1,0 promille vid mer än sju men högst åtta gånger höjden
• 0,5 promille vid mer än åtta men högst nio gånger höjden

Den högsta ersättningen ges alltså till bostäder som ligger närmast vindkraftverket, och ersättningen trappas ned stegvis med avståndet. Ersättning kan bara lämnas inom de angivna avståndsgränserna.

Ja, det är möjligt att få ersättning från upp till två vindkraftverk. Det ska baseras på de två verk som ger rätt till högst ersättning, det vill säga de verk som ligger närmast i avstånd till den närboendes bostadsbyggnad.

Ja, för att verksamhetsutövare inte ska belastas med allt för höga kostnader för vindkraftsersättning finns det ett tak på hur mycket av intäkterna som en verksamhetsutövare ska betala ut i ersättning.

Det taket ligger på 2 procent av en vindkraftsanläggnings totala årsintäkt. Om en vindkraftsanläggning slår i 2-procentstaket reduceras ersättningen proportionellt till de boende som har rätt till vindkraftsersättning.

Eftersom reglerna är nya avser regeringen att följa hur denna begränsning fungerar och vid behov återkomma med förslag till justeringar.

Regeringen bedömer att kompensationen till närboende leder till ökad lokal acceptans, och därmed att kommuner i större utsträckning kommer att lämna sitt medgivande (tillstyrkan) till ny vindkraft. Ett av de vanligast förekommande hinder som stoppat många projekt från att realiseras har under senare år varit att kommunen avstyrkt. 

Den nya lagen bedöms även kunna medföra en jämnare geografisk spridning av etablering av ny vindkraft, och därmed ökad elproduktion inom elområde SE3 och SE4.

Systemet med intäktsdelning bedöms bidra till att den lokala acceptansen för vindkraft kommer att öka och att kommunerna i större utsträckning kommer att tillstyrka nya vindkraftsprojekt. Därmed antas också tillståndsprocessen, inklusive samråd, kommunal tillstyrkan och miljöprövning, bli smidigare för verksamhetsutövarna. Förslaget bedöms också innebära att färre tillstånd överklagas, vilket är tids- och resurssparande för verksamhets­utövarna.

Samtidigt kommer den föreslagna regleringen att ge upphov till en del administrativt arbete med att ta ställning till vilka som ska omfattas av rätten till vindkraftsersättning samt med beräkning och betalning av ersätt­ningen. Skyldigheten för närboende att till verksamhetsutövaren årligen anmäla sina bostadsbyggnader för att ha rätt till vindkrafts­ersättning bedöms underlätta verksamhets­utövarnas admini­strativa börda. Det finns även en möjlighet för verksam­hetsutövaren och byggnadsägaren att avtala om hur anmälningsskyldigheten ska uppfyllas, vilket kan förenkla administrationen.

Förslaget innebär inga nya krav, åtaganden eller förpliktelser, eller ökade kostnader för kommunerna, och inte heller i övrigt någon påverkan på det kommunala självstyret. Däremot bedöms systemet med intäktsdelning öka den lokala nyttan och därmed bidra till att öka den lokala acceptansen för vindkraften. Minskat lokalt motstånd kan i sin tur underlätta kommunernas beslutsprocess vid ställningstaganden till vindkraft.

Det kommunala vetot berörs inte av systemet med intäktsdelning. 

Systemet med intäktsdelning uppmuntrar till en utbyggnad av vindkraft genom nya incitament och kompensation, snarare än genom att ändra befintlig lagstiftning. 

Kommunal tillstyrkan och avstyrkan påverkas ofta av lokal oro över miljöpåverkan, trots att det kommunala beslutet egentligen är avsett att pröva lämpligheten i den geografiska placeringen. Påverkan på miljön, inklusive boendemiljön, ska bedömas av staten (miljöprövningsdelegationerna) genom prövning av tillstånd enligt miljöbalken. Den ansvarsfördelningen ändras inte.

Därmed påverkas inte det kommunala självstyret. Däremot ökar incitamenten att tillstyrka i stället för att avstyrka nyetablering och utbyggnad.

I slutet av 2024 uppgick den totala installerade elproduktionskapaciteten i Sverige till 51,6 gigawatt, det vill säga hur mycket el som maximalt kan produceras samtidigt. Den installerade effekten av vindkraft i Sverige uppgår till drygt 18 000 megawatt, detta enligt Energimyndighetens beräkningar av vindkraftspengar till kommunerna. Med hänsyn till prognosen av tillkommande kapacitet närmsta åren innebär det att Sverige kommer nästan ha 20 gigawatt vindkraft i elsystemet. Vindkraften är Sveriges största energislag mätt i installerad effekt.

Av Energimyndighetens statistik framgår att den totala elproduktionen 2024 uppgick till 170 terawattimmar. Vindkraften producerade cirka 40 terawattimmar el under 2024, vilket motsvarar 20–25 procent av Sveriges totala elproduktion. Det är allt närmare i nivå med elproduktionen från kärnkraft, vilket är cirka 45 terawattimmar. Samtidigt är kärnkraftens installerade effekt 7 gigawatt. Vattenkraften, vars installerade effekt är drygt 16 gigawatt, producerar omkring 65 terawattimmar el.

Väderberoende kraftproduktion som inte är planerbar, såsom vind- och solkraft, utgör den huvudsakliga delen av tillkommande elproduktion i Sverige. Den totala installerade elproduktionskapaciteten har ökat i Sverige, med över 13 000 megawatt ny elproduktionskapacitet i kraftsystemet de senaste cirka 12 åren. Men samtidigt så har den bedömda tillgängliga kapaciteten vid topplasttimmen, den timme på året när elanvändningen är som störst, varit lägre än det bedömda maximala effektbehovet. Det beror på att väderberoende kraftproduktion bidrar i lägre utsträckning till förmågan att leverera tillräckligt med el när behovet är som störst i elsystemet under topplasttimmen jämfört med planerbar kraftproduktion.

Vindkraft till land har haft en kapacitetsfaktor om 11 procent och vindkraft till havs om 18 procent, det vill säga den totala installerade effekten som kan omsättas i anslutningskapacitet för nya elkonsumenter. Det kan jämföras med 74 procent för kärnkraften, och 84 procent för vattenkraften i Sverige. 

Mer väderberoende produktion i elsystemet leder till stora och snabba svängningar i elpriset, som blir särskilt påtagligt vintertid när elanvändningen är högre. Vindkraften kan på kort sikt stå för majoriteten av den tillkommande elproduktionen som behövs för att möta elanvändningen och bidra till planeringsmålet. Men i och med vindkraftens väderberoende och höga andel av den totala elproduktionen behöver också vindkraften bidra mer till trygg elförsörjning i Sverige, bland annat genom att kombineras med batterier och annan energilagring. Men dessa tekniker bedöms inte finnas tillgängliga i större omfattning på kort sikt. Vindkraften har förmåga att leverera vissa stödtjänster till elsystemet, exempelvis stabilitet i elnätet. Detta görs än så länge i en begränsad omfattning.