Förundersökningsbegränsning SOU 2010:43
Publicerad
Ladda ner:
I betänkandet Förundersökningsbegränsning (SOU 2010:43) föreslås bland annat att:
- Åklagaren i stora brottshärvor ska kunna koncentrera utredningen till den allvarligaste brottsligheten, medan andra brott ska kunna förundersökningsbegränsas.
- Polisen ska få rätt att besluta om förundersökningsbegränsning i utredningar av mängdbrott.
Som huvudregel ska alla anmälningar om brott utredas. Dagens regelverk medger dock möjlighet att i en del fall avstå från att utreda vissa brott, bland annat genom bestämmelserna om förundersökningsbegränsning.
I dag saknas det stöd i lag för att kunna inrikta brottsutredningsresurserna mot den allvarligaste brottsligheten i brottshärvor. Den organiserade brottsligheten omfattar ibland så många brott och så många personer att det är svårt att på ett effektivt sätt utreda alla brott. För att effektivt kunna utreda brotten är det nödvändigt att kunna inrikta och prioritera hur utredningsresursen används. Utredningen föreslår därför en ny regel som medför att det i omfattande och komplicerade utredningar ska vara möjligt att underlåta att utreda vissa personer som misstänks ha begått de minst allvarliga brotten.
Förundersökningsbegränsning bör dock inte kunna avse brott som kan förväntas leda till svårare påföljd än fängelse i sex månader eller som har begåtts av ungdomar under 18 år.
Utredningen konstaterar också att förundersökningsbegränsningar inte används tillräckligt effektivt i utredningar av så kallade mängdbrott. I dag är polisen förundersökningsledare vid mängdbrott, men det är enbart åklagare som får besluta om förundersökningsbegränsning.
En följd av utredningens förslag bör bli minskade genomströmningstider, vilket möjliggör för de brottsutredande myndigheterna att handlägga fler ärenden med högre kvalitet, uppklaring och lagföring. På längre sikt kan detta förväntas leda till en minskad brottslighet.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2011.