"Nu vässar vi polisens informationshantering"
Publicerad
Justitieminister Gunnar Strömmer, debattartikel, Dagens industri, 16 mars 2026.
Sedan regeringsskiftet 2022 har vi gjort en omfattande omläggning av politiken för att stoppa våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga in i gängen. Rättsväsendet har fått kraftigt ökade resurser. Brottsbekämpningen har fått nya och effektiva verktyg. Och vi skärper straffen, så att brottsoffer ska få upprättelse och för att skydda samhället från farliga personer.
Vi ser hur dessa nya gänglagar, resurser, verktyg och arbetssätt biter. Det dödliga gängvåldet har halverats på tre år. Samtidigt har uppklaringen av de allra grövsta gängbrotten dubblerats. Polistätheten i Sverige är den högsta i modern tid. En efter en grips nu gängtopparna som gömmer sig utomlands. Allt detta innebär färre brottsoffer, färre sörjande familjer och färre bostadsområden satta i skräck.
Flera kurvor pekar alltså i rätt riktning, men vi kan inte slå av på takten. Vi befinner oss fortfarande i ett allvarligt läge – och när brottsligheten förändras måste också brottsbekämpningen göra det.
Framväxten av den systemhotande organiserade brottsligheten har skett parallellt med att Sverige som informationssamhälle har förändrats. I dag är det större mängder information än någonsin tidigare som bearbetas, lagras, kommuniceras och mångfaldigas. Samma digitalisering och teknikutveckling som har gynnat samhället i stort har också bidragit till nya möjligheter för den organiserade brottsligheten.
Nya digitala plattformar ger förbättrade förutsättningar för kommunikation och möjligheter att hitta och påverka andra. Det gäller även gängen. Sociala medier används för att rekrytera unga in i kriminalitet, och när ny teknik utvecklas hittar kriminella ofta ett sätt att använda tekniken för att begå brott, till exempel i samband med internetbedrägerier. Tekniken används också för att undvika upptäckt och kommunicera säkert i syfte att begå grova brott, till exempel narkotikabrott eller sexuella övergrepp mot barn. I dag har i princip alla brott en digital komponent och digitala bevis i form av e-postkonversationer eller mobiltelefontrafik är ofta avgörande vid brottsutredningar.
För ett år sedan presenterade vi en digital polisoffensiv mot gängen, som redan är i full gång. I januari remitterades en promemoria med förslag om utökade möjligheter för Polismyndigheten att agera mot olagligt innehåll på nätet genom en möjlighet att förelägga plattformar att avlägsna rekryteringsinnehåll. Sedan den 1 december förra året har det blivit lättare för Polismyndigheten att dela information med fler personer inom myndigheten.
Vi vet samtidigt att Polismyndigheten också önskat att det ska göras en större översyn av myndighetens dataskyddsreglering för att säkerställa att de kan analysera och använda tillgänglig information på ett ändamålsenligt sätt. Nu tar regeringen nästa steg i offensiven och levererar på detta önskemål.
Dataskyddsregelverket påverkar alla delar av Polismyndighetens brottsbekämpande verksamhet. Oavsett hur information har kommit in till Polismyndigheten innebär den fortsatta hanteringen i stort sett alltid någon form av personuppgiftsbehandling.
Under de senaste åren har vi rivit sekretesshinder och gett Polismyndigheten nya möjligheter att använda hemliga och preventiva tvångsmedel. Inflödet av information till Polismyndigheten ökar därför ständigt – information som många gånger är helt avgörande för att myndigheten ska kunna förebygga och förhindra allvarliga brott.
För att kunna ta tillvara informationen på bästa sätt måste Polismyndigheten ges bättre förutsättningar att effektivt bearbeta och använda den. Ett alltför strikt regelverk riskerar att innebära att information ansamlas men aldrig kommer till nytta. Hur dataskyddsregelverket är utformat är alltså mycket viktigt för polisens förmåga.
Inriktningen på den utredning som nu tillsätts är att ge Polismyndigheten så goda möjligheter som möjligt att behandla personuppgifter. Det handlar bland annat om att minska den detaljreglering som i många delar ställer krav på manuell hantering, och att uppgifter ska kunna lagras under längre tid.
Bättre möjligheter att bearbeta tillgänglig information kan i sin tur leda till att uppgifter om förestående brott kan omhändertas snabbare och brott därmed förhindras, och att bevis kan säkras innan de försvinner så att fler brott kan klaras upp.
En annan viktig del av utredningen handlar om lagringstider för till exempel biometriska uppgifter, i form av dna-profiler. Sådana uppgifter om dömda kan vara ett mycket effektivt medel för att upptäcka en gärningsman som återfaller i brott även efter mycket lång tid. Utredaren har därför uttryckligen fått i uppdrag att överväga om lagringstiderna i vissa fall bör förlängas, till exempel vid allvarlig brottslighet såsom i fallet med den så kallad Hagamannen.
Steg för steg gör vi det svårare att vara kriminell i Sverige – och stärker tryggheten för alla skötsamma människor i vårt land.
Henrik Vinge, ordförande i justitieutskottet (SD)
Torsten Elofsson, rättspolitisk talesperson (KD)
Martin Melin, rättspolitisk talesperson (L)
