"Så ska Sverige leda jämställdhetsarbetet i FN"
Publicerad
Debattartikel av utrikesminister Maria Malmer Stenergard och jämställdhetsminister Paulina Brandberg, Aftonbladet, den 10 januari 2025.
När FN:s generalförsamling öppnades i höstas var Sverige ett av få länder som representerades av en kvinna i talarstolen. Endast en tiondel av nästan 200 talare var kvinnor. Den låga andelen kvinnor på ledande politiska poster är tyvärr ett tecken i tiden.
Just nu ser vi allt fler exempel på hur jämställdheten är på tillbakagång snarare än på frammarsch. I flera länder har kvinnors och flickors rättigheter till såväl skolgång som abort rullats tillbaka. I Afghanistan förtrycks kvinnor och flickor systematiskt och har begränsande möjligheter att delta i samhället, nu senast genom att talibanregimen har förbjudit kvinnor från att utbilda sig inom vårdyrken och vara anställda inom civilsamhället. Eller som Meryl Streep sagt: i Afghanistan har djur fler friheter än kvinnor.
Kvinnor och flickor drabbas särskilt hårt i det rekordhöga antalet krig och konflikter runtom i världen, från Ukraina till Gaza och Sudan. Inget krig är könsneutralt. Det är kvinnor och flickor som i huvudsak drabbas av det sexuella våld som följer i spåren av krig, och det är kvinnor och flickor som tvingas föda barn i konfliktzoner utan tillgång till fungerande sjukvård. I länder som drabbats av kriser och väpnad konflikt är det dessutom mer sannolikt att flickor inte går i skolan i jämförelse med pojkar.
Jämställdhet är ett kärnvärde i svensk utrikespolitik och ett prioriterat område både för vårt bistånd och vårt arbete i FN. Det genomsyrar alltid regeringens arbete, och det kommer att märkas särskilt just i år. Sverige tar nämligen i dag över som ordförande för UN Women, FN:s organisation för jämställdhet och kvinnors egenmakt, som spelar en central roll inom FN-systemet för att främja jämställdhet och stärka kvinnors och flickors egenmakt runtom i världen.
Under Sveriges ledarskap ska en ny strategisk plan för UN Women antas för åren 2026–2029. Vi kommer särskilt att lyfta vikten av kvinnors ekonomiska egenmakt. Det handlar om att främja kvinnors förmåga att arbeta och försörja sig och om rättigheter och möjligheter till ägande. Genom att stärka kvinnors och flickors ekonomiska möjligheter ökar sannolikheten att fler flickor får gå i skolan och att kvinnor får bättre möjligheter till utbildning, arbete och inkomster.
I ett läge när många länders stöd till det globala jämställdhetsarbetet sviktar har Sverige en särskild roll att spela. Det gör vi både som ett land som har kommit långt i vårt arbete med att förbättra kvinnors och flickors livsvillkor och som en stor biståndsaktör.
Vi tar oss an ordföranderollen för UN Women under ett viktigt år för det globala jämställdhetsarbetet, som också sammanfaller med 30-årsjubiléet för den globala handlingsplanen för jämställdhet. Likaså fortsätter Sveriges engagemang i FN-initiativet Generation Equality som Sverige är en av ledarna för tillsammans med flera andra länder som prioriterar arbetet för att uppnå jämställdhet.
Vi kommer att försvara jämställdheten världen över, inte genom vackra ord, utan genom kraftfullt agerande som gör skillnad på riktigt. Det arbetet börjar med att stärka kvinnors egenmakt, såväl på hemmaplan som globalt. Så drivs en jämställd utrikespolitik.
Maria Malmer Stenergard, utrikesminister
Paulina Brandberg, jämställdhetsminister
X