Debattartikel från Socialdepartementet

”Ofrivillig ensamhet, särskilt den som pågår under lång tid, får allvarliga konsekvenser.”

Publicerad 28 mars 2023

Socialminister Jakob Forssmed, debattartikel, Sydsvenskan, 28 mars 2023

Ensamhet och isolering är ett samhällsproblem. Därför får Folkhälsomyndigheten regeringens uppdrag att i samverkan med andra ta fram förslag till en nationell strategi för att motverka ofrivillig ensamhet, skriver socialminister Jakob Forssmed.

Nästan 2 miljoner svenskar över 16 år besväras av ensamhet och isolering. 26 procent av barnen i årskurs 3–6 uppger att de känner sig ensamma i skolan. En av tre unga vuxna upplever besvär av ensamhet och isolering, liksom 40 procent av kvinnorna och nästan 30 procent av männen över 85 år. Bakom varje siffra finns människor, och varje siffra talar sitt tydliga språk: ofrivillig ensamhet är ett stort lidande – och det finns starka skäl att betrakta den som ett samhällsproblem. Ensamhet som drabbar den enskilde skadar också samhällskroppen.

Ofrivillig ensamhet, särskilt den som pågår under lång tid, får nämligen allvarliga konsekvenser. Barn som drabbas av brist på relationer, som blir ensamma på rasterna eller känner att de själva måste bära sina problem, löper större risk att misslyckas i skolan, vilket skapar långtgående problem. För unga vuxna och äldre påverkas det psykiska måendet men också den fysiska hälsan. Ensamhet ökar risken för till exempel hjärt- och kärlsjukdomar, depression och demenssjukdom. Ensamhet orsakar och förstärker fysisk smärta.

Allt detta leder i sin tur till ökat behov av vård- och omsorgsinsatser som kan summeras till betydande kostnader för samhället. Ensamheten förkortar och försämrar helt enkelt våra liv.

För att möta problemet behövs ett brett angreppssätt, så att människans gemenskapsbehov tydligare kan mötas på olika sätt. Därför har regeringen nu fattat beslut om att ge Folkhälsomyndigheten i uppdrag att i bred samverkan med andra ta fram förslag till en nationell strategi för att motverka och förebygga ofrivillig ensamhet. En sådan strategi finns exempelvis redan i Storbritannien och har bidragit till att motverka ensamheten.

Folkhälsomyndigheten ska inom ramen för detta arbete samla in kunskap om ofrivillig ensamhet och undersöka metoder som kan fungera för att bryta den. Utifrån detta ska myndigheten föreslå en nationell strategi för regeringens och de statliga myndigheternas arbete med att förebygga och motverka ofrivillig ensamhet.

Myndigheten ska även lämna förslag på hur kommuner, regioner, civilsamhället och andra aktörer kan bidra. Vi vill att arbetet ska stärka förutsättningarna för ett inkluderande samhälle där relations- och gemenskapsperspektivet blir en självklar del av politiken.

För att detta ska lyckas behövs arenor där människor från olika sektorer kan mötas för att tänka och utveckla arbetet tillsammans. Politiken ska och kan inte lösa ensamhetsproblematiken i egen kraft, utan dess roll är främst att skapa förutsättningar för andra aktörer att faktiskt råda bot på – och förebygga – ensamheten.

Civilsamhällets aktörer såsom trossamfund, idrottsrörelsen, ungdoms- och pensionärsorganisationer, blir därför viktiga i arbetet med strategin. Även näringslivets möjligheter att bidra bör tas tillvara.

Jag hoppas att arbetet med den nationella strategin mot ensamhet också kan leda till en bred diskussion i samhället om hur vi kan vidga våra gemenskaper, främja relationer, se varandra i vardagen och bjuda in till de mänskliga möten som skapar den värme som varje samhälle behöver.

Regeringen har också introducerat satsningar för att motverka ensamhet. Bland annat har kommunerna fått medel för att kunna genomföra riktade, uppsökande hälsosamtal hos äldre, inte minst för att erbjuda vägar till gemenskap. Civilsamhällets arbete med att motverka ofrivillig ensamhet har fått kraftigt ökat stöd och BRIS stödtelefon har fått resurser för att permanent säkra ökade öppettider så att barn som behöver någon att prata med – inte minst för att de upplever ensamhet – ska ha någonstans att vända sig. Utöver detta satsar regeringen på att införa ett fritidskort för barn och unga, som syftar till att ge fler en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra.

Ensamhet kan inte brytas av den enskilde på egen hand. Ofrivillig ensamhet kommer heller aldrig att kunna lagstiftas bort. För även om ett strukturerat arbete mot ensamhet kan spela stor roll – genom breda strategier, stöd till civilsamhället och genom att gemenskap blir en tydligare ledstjärna när politik utformas – så behövs också vårt medmänskliga ansvar för varandra. Då kan vi på allvar motverka ensamhetens gissel i samhället.

Jakob Forssmed (KD), socialminister.