Viljan att utforma och bidra till vår framtid
Publicerad
Rebecka Koziomtzis har arbetat på UD i två och ett halvt år och gick diplomatprogrammet under vårterminen 2025. Till hösten är det dags för hennes första utlandspostering som blir Helsingfors, något hon ser mycket fram emot. I den här intervjun berättar hon om vad som fick in henne på diplomatspåret, hur hon förberedde sig inför antagningsproven och hur hon upplevde programmet.
Rebecka jobbar i dag på UD:s säkerhetspolitiska enhet med sanktionspolitik. Innan hennes tid på UD låg hennes fokus på forskning.
– Jag är utbildad jurist och har forskat samt disputerat inom folkrätt. Min första kontakt med ”UD-världen” var när jag praktiserade på FN-representationen i New York – det var också där min önskan om att jobba som diplomat väcktes till liv. Under min studietid var jag också på utbyten i England och Singapore. Det var i Singapore som jag fick upp intresset för folkrätt och det var där jag senare genomförde mina doktorandstudier i 5 års tid.
Vad fick dig att söka diplomatprogrammet?
Tanken om att söka till diplomatprogrammet har legat i bakhuvudet sedan Rebeckas tid i New York, men mycket annat har kommit emellan.
– Jag sökte till diplomatprogrammet direkt efter att jag avslutade juristprogrammet, men då var jag kanske lite för oerfaren. I stället påbörjade jag en forskarutbildning, vilket tar sin tid. Efter att ha varit i den akademiska världen under en längre tid längtade jag efter ett mer handfast och verklighetsnära arbete, och därför blev det ett naturligt steg att söka sig tillbaka till UD där utrikespolitiken formas och utvecklas.
Hur upplevde du ansökningsprocessen och vilka av dina tidigare erfarenheter var till störst nytta tror du?
– Processen var väldigt lång, man går och väntar på att få besked stora delar av tiden. Den var också väldigt kul. Det var både lärorikt och spännande att få genomföra testerna, särskilt de under Assessment Center var roliga!
Hon värderar sina utlandserfarenheter högt och tror att dessa gett henne mycket nytta, både för att klara ansökningsprocessen och i yrket som diplomat.
– Att få lära sig att jobba med människor från andra länder och kulturer som kommer med helt andra infallsvinklar än vad man är van vid tror jag är väldigt värdefullt. Samarbete med olika personer är kanske det mest centrala i yrket.
Hur gjorde du för att förbereda dig inför antagningen?
Rebecka förklarar att det är omöjligt att studera allt som kan dyka upp på proven. I stället valde hon att fokusera på sitt tredje språk och att vässa sin skrivförmåga under tidspress.
– Jag gav upp hoppet om att memorera fakta som inte intresserar mig. Jag kommer aldrig komma ihåg vem som vann OS ett specifikt år. Saker som däremot intresserar mig försökte jag lära mig, till exempel nobelpristagare de senaste 10 åren. Och eftersom min franska behövde bli bättre satsade jag mycket på den. Jag gick en kvällskurs och övade så mycket jag kunde.
Hon betonar även vikten av att vara uppdaterad på aktuella händelser runt om i världen.
– En stor del av förberedelserna var att följa nyhetsflödet, läsa på ordentligt och sedan skriva korta sammanfattningar och reflektioner om dessa. Efter att ha skrivit min avhandling var jag van vid ett ganska långsamt och eftertänksamt sätt att skriva. Jag gav mig själv en halvtimme för att skriva om relevanta ämnen för att träna upp snabbheten och öva på att formulera mig mer direkt och effektivt.
Finns det någon vanlig missuppfattning om programmet eller yrket som du vill slå hål på?
– Jag vet inte riktigt. Om jag ska nämna något så är det kanske bilden av att det bara är en viss sorts person som blir diplomat. Så är det absolut inte – det var väldigt kul att alla jag gick diplomatprogrammet med hade så många olika och spännande erfarenheter. Som grupp kändes det som att vi hade gjort nästan allt. Folk hade gjort så spännande, värdefulla och knäppa saker.
Hur skulle du beskriva programmet i praktiken, hur såg en vanlig vecka ut?
Enligt Rebecka fanns det inga ”vanliga veckor” under programmet. Utbildningen bestod av både tid på utrikesdepartementet, föreläsningar och resor. Hon lyfter särskilt att gruppen fick möta många experter och besöka både EU‑institutioner och flera platser i Sverige, där resan till norra Norrland blev en av höjdpunkterna.
– Det mest givande var alla spännande personer vi fick träffa och möjligheten att verkligen dyka in i deras expertis och perspektiv. Vi gjorde även flera spännande resor som gav oss möjlighet att fördjupa vår kunskap om närområdet samt om EU- och Nato-samarbetet. Sverigeresan var en favorit. Jag hade aldrig varit så långt norrut förut, och att få diskutera de gränsöverskridande samarbetena mellan Haparanda och Tornio på kommunhuset i Haparanda samt besöka gruvorna i Kiruna var otroligt lärorikt.
Vad tycker du var roligast med programmet och vem rekommenderar du att söka?
Likt många andra som gått diplomatprogrammet så lyfter Rebecka den gemenskap man får med andra, men också värdet av att få träffa personer med expertis inom sitt område.
– Vår grupp blev ett fantastiskt nätverk. Jag vet att alla som läst programmet säger det och jag hade också hört det innan – men det stämmer verkligen. Att få så många nya vänner som sedan blir ens framtida kollegor är verkligen fantastiskt. Jag vill också lyfta tiden vi fick med föreläsarna som alla var experter inom sina områden. Det var väldigt lärorikt att få träffa så kunniga och engagerade personer, både inom vår egen grupp och bland föreläsarna.
Rebecka svarar tydligt på frågan om vem hon rekommenderar till att söka programmet.
– Någon som är nyfiken, intresserad av människor och samhällsengagerad. Man ska vilja lära sig mer om världen och bidra till hur vi utformar vår gemensamma framtid.
