Kommunal ekonomi

Kommuner och regioner ansvarar för stora delar av välfärden, till exempel skola, vård och omsorg. Den välfärd och service som kommuner och regioner erbjuder till invånarna finanserias på olika sätt.

Kommunal inkomstskatt

Intäkter från kommunalskatter står för två tredjedelar av kommunsektorns totala intäkter och därmed en stor del av finansieringen. Varje kommun och region beslutar själva hur stor skattesatsen ska vara för invånarna.

Avgifter och övriga intäkter

Kommuner och regioner får också intäkter genom avgifter och taxor på vissa delar av sin service och sina tjänster, till exempel barnomsorg, renhållning, äldreomsorg och hälso- och sjukvård. Det finns även en kommunal fastighetsavgift som bostadsägare betalar årligen. Kommuner och regioner har också finansiella intäkter, till exempel räntor. Det finns regleringar som styr kommuner och regioners avgiftssättning, till exempel i kommunallagen.

Statliga bidrag

Statliga bidrag är de pengar som regeringen tilldelar kommuner och regioner. Statsbidragen utgör cirka en femtedel av kommunsektorns totala intäkter. Bidragen kan vara generella eller riktade.

• Generella statsbidrag är i de flesta fall permanenta och fördelas till Sveriges 290 kommuner och 21 regioner i statens budget. Kommunerna och regionerna beslutar därefter själva hur pengarna ska användas.
• Riktade statsbidrag är i regel tillfälliga och avsedda för ett särskilt ändamål. Vanligtvis ansöker kommuner och regioner själva om bidraget hos den myndighet som ansvarar för det. Exempel på riktade statsbidrag är bidrag för lovskola eller äldreomsorgslyftet för fortbildning inom äldreomsorgen.

Det kommunalekonomiska utjämningssystemet

De generella statsbidragen fördelas genom det så kallade kommunalekonomiska utjämningssystemet. Syftet med systemet är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och regioner i landet, oberoende av kommuninvånarnas inkomster, geografi, demografi eller socioekonomiska förhållanden. Detta för att kommuner och regioner ska kunna erbjuda sina invånare likvärdig välfärd och service.

Utjämning görs genom två delsystem, ett för kommuner och ett för regioner. Systemen är uppbyggda på liknande sätt och består av fem olika delar:

• Inkomstutjämning som utjämnar för strukturella skillnader i skatteinkomster.
• Kostnadsutjämning som utjämnar för strukturella behovs- och kostnadsskillnader, till följd av till exempel skillnader i demografi, geografi eller socioekonomiska förhållanden. 
• Strukturbidrag som ges till de kommuner och regioner som fick stora intäktsminskningar i och med införandet av det nuvarande utjämningssystemet.
• Införandebidrag som används för att mildra ekonomiska omfördelningseffekter för kommuner och regioner, när det sker förändringar i det kommunalekonomiska utjämningssystemet.
• En regleringspost som kan vara positiv eller negativ. Om regleringsposten är positiv eller negativ beror på storleken på anslaget och summan av övriga bidrag och avgifter i utjämningssystemet. Regleringsposten fördelas mellan kommunerna respektive regionerna med ett enhetligt belopp per invånare.

Utjämningssystem för LSS-kostnader

Ett kostnadsutjämningssystem för verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) infördes 2004. Utjämningssystemet för LSS-kostnader ingår inte i det ordinarie kostnadsutjämningssystemet, men är uppbyggt på ett liknande sätt.

Kommuner med en beräknad strukturell kostnad för verksamhet enligt LSS som överstiger genomsnittet i landet får ett utjämningsbidrag från staten. Bidraget finansieras med en utjämningsavgift till staten. Avgiften betalas av kommuner med en beräknad strukturell kostnad för verksamhet enligt LSS som är lägre än genomsnittet i landet.