Pressmeddelande från Justitiedepartementet

Flerbrottsutredningens betänkande om skärpta straff för flerfaldig brottslighet

Publicerad 24 januari 2023

Flerbrottsutredningen har i dag överlämnat betänkandet Skärpta straff för flerfaldig brottslighet till regeringen. Bland annat föreslås strängare straff när en person döms för flera brott.

– Som framgår av Tidöavtalet anser regeringen att reglerna om straffmätning vid flerfaldig brottslighet bör skärpas avsevärt. Vi kommer nu att analysera förslaget och skicka det på remiss, säger justitieminister Gunnar Strömmer.

Om utredningen

I utredningens betänkande förslås en ny modell för hur domstolarna ska mäta ut straff när någon döms för mer än ett brott. Förslaget leder till strängare straff, framför allt för dem som döms för ett stort antal brott eller för flera brott som innefattar en allvarlig kränkning av brottsoffret. Det föreslås att varje ytterligare brott ska göra att straffet skärps på ett likformigt sätt, till skillnad från dagens praxis där varje nytt brott får allt mindre betydelse för det sammanlagda straffet.

Utredningen föreslår vidare att de utökade straffskalor som gäller vid flerfaldig brottslighet ska höjas, som mest upp till fängelse i 16 år. Hela den tillgängliga straffskalan ska utnyttjas i större utsträckning än i dag. Det innebär bland annat att maximistraffet ska kunna utdömas oftare och att möjligheterna att döma till fängelse ökar i de fall någon har gjort sig skyldig till flera brott som var för sig endast skulle leda till böter.

Ett gemensamt straff för flera brott ska dock alltid ställas i proportion till den sammantagna skada som brotten orsakat. En person som har begått flera brott ska inte dömas strängare än den som har orsakat lika stor skada genom endast ett brott. En sådan begränsning är enligt utredningen nödvändig för att straffmätningen ska vara rättvis.

Vidare föreslås att det införs en ny bestämmelse om hur stora intervallen mellan olika fängelsestraff ska vara. Det innebär till exempel att straff över tolv års fängelse ska mätas ut i hela år. På lägre nivåer ska intervallen vara mindre.

Utredningen har också haft i uppdrag att se över reglerna för åtalsunderlåtelse, förundersökningsbegräsning och direktavskrivning. I denna del föreslår utredningen inte några lagändringar. Utredningen konstaterar att polis och åklagare måste ha möjlighet att styra användningen av tillgängliga utredningsresurser till de fall där de gör mest nytta för brottsbekämpningen i dess helhet. Utredningen bedömer att nuvarande bestämmelser är ändamålsenliga för att uppnå detta.

Betänkandet ska nu skickas på remiss. Därefter kommer det att beredas inom Regeringskansliet.