Rättslig hjälp i civila mål och ärenden
Uppdaterad
På begäran av en domstol i ett land kan bevis tas upp direkt i ett annat land eller överlämnas till den begärande domstolen för att där användas i en framtida eller påbörjad rättegång.
EU:s bevisupptagningsförordning
Det finns särskilda regler om bevisupptagning mellan EU:s medlemsstater, med undantag för Danmark, i EU:s förordning 2020/1783 av den 25 november 2020 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (bevisupptagning). Förordningen är direkt tillämplig i Sverige men kompletteras av lagen (2003:493) om EU:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur samt förordning (2022:625) med kompletterande bestämmelser till EU:s bevisupptagningsförordning. EU-förordningen har företräde framför bestämmelser i andra internationella överenskommelser på området mellan medlemsstaterna, exempelvis1970 års Haagkonvention om bevisupptagning i mål och ärenden av civil och kommersiell natur.
Förordningen ska tillämpas i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur när en domstol i en medlemsstat enligt sin nationella lagstiftning anmodar en behörig domstol i en annan medlemsstat att ta upp bevisning eller när den begär att få ta upp bevisning direkt i en annan medlemsstat. Med direkt bevisupptagning avses situationer när en domstol vill ta upp bevisning i en annan medlemsstat utan inblandning av någon domstol i den staten. Det kan ske antingen genom att behöriga företrädare för den ansökande domstolen tar upp bevisningen på den andra medlemsstatens territorium eller genom att den ansökande domstolen håller telefonförhör eller förhör via videokonferens med ett vittne som befinner sig i den andra medlemsstaten. En domstol kan inte begära bevisupptagning med stöd av förordningen om bevisningen inte är avsedd att användas i ett pågående eller planerat rättsligt förfarande.
Domstolarna ska, förutom vid direkt bevisupptagning, kommunicera direkt med varandra. Respektive medlemsstat avgör vilka nationella domstolar som är behöriga att ta upp bevisning. I Sverige får samtliga svenska domstolar begära bevisupptagning i en annan medlemsstat med stöd av förordningen. En framställan om bevisupptagning från en behörig myndighet i en annan medlemsstat ska verkställas av en tingsrätt.
Två olika formulär används vid framställning om bevisupptagning. Det ena formuläret, formulär A, avser en framställan om bistånd med bevisupptagning till en domstol i en annan medlemsstat. Det andra formuläret, formulär L, avser en framställan om direkt bevisupptagning i en annan medlemsstat. I den första situationen ska den anmodade domstolen inom sju dagar från det att den mottagit framställningen sända ett kvitto till den ansökande domstolen genom ifyllande av formulär B. Om den ansökande domstolen skickat framställningen till en domstol som inte är behörig, ska den domstolen vidarebefordra framställningen till en behörig domstol och underrätta den ansökande domstolen om det genom ifyllande av formulär C.
Den anmodade domstolen ska verkställa en framställning utan dröjsmål och senast inom 90 dagar från det att framställningen kommit in till domstolen. En svensk domstol som ska ta upp bevisning åt en domstol i en annan medlemsstat ska som utgångspunkt tillämpa rättegångsbalkens regler. En anmodad domstol är dock skyldig att godta en begäran om att en framställning ska verkställas i enlighet med ett förfarande som föreskrivs i den medlemsstat där den ansökande domstolen är belägen om ett sådant tillvägagångssätt inte är oförenligt med lagstiftningen i den medlemsstat där den anmodade domstolen är belägen eller skulle innebära betydande praktiska svårigheter.
Hinder mot verkställighet kan vara att en person som ska höras åberopar en rätt att vägra att avge vittnesmål eller att det finns ett förbud mot att avlägga ett vittnesmål på grund av lagstiftningen i någon av medlemsstaterna där den anmodade eller den ansökande domstolen är belägna. Hinder kan också finnas om framställningen inte ligger inom förordningens tillämpningsområde, om verkställigheten av en framställning inte ligger inom den anmodade domstolens behörighet, om den ansökande domstolen inte har följt den anmodade domstolens föreläggande att komplettera framställningen, eller om nödvändig säkerhet eller förskott inte ställts respektive lämnats inom begärd tidsfrist.
Vid framställning om direkt bevisupptagning ska framställningen sändas till det centrala organet eller den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten. Det centrala organet eller den behöriga myndigheten ska inom trettio dagar genom ifyllande av formulär M ska meddela den ansökande domstolen om framställningen godtagits eller inte. Det centrala organet eller den behöriga myndigheten kan uppställa vissa villkor om hur bevisupptagningen ska ske i enlighet med lagstiftningen i den egna staten. Direkt bevisupptagning får endast genomföras på frivillig grund och utan tvångsåtgärder. Den domstol som verkställer den direkta bevisupptagningen gör det i enlighet med den egna lagstiftningen, dock med eventuella begränsningar på grund av villkor som uppställts.
Hinder mot verkställighet kan vara om framställningen inte ligger inom förordningens tillämpningsområde, om framställan inte innehåller alla nödvändiga uppgifter eller om den direkta bevisupptagningen som begärts strider mot grundläggande principer i den egna medlemsstaten. (Se länk under Genvägar - Europeisk e-juridikportal – Bevisupptagning (europa.eu).
Bevisupptagning åt utländsk domstol i civila mål och ärenden (när EU:s bevisupptagningsförordning inte ska tillämpas)
Bestämmelser om bevisupptagning åt utländsk domstol finns i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol. En framställning om bevisupptagning i ett civilt mål eller ärende lämnas in av den utländska domstolen till Centralmyndigheten som vidarebefordrar framställningen till den svenska domstol som ska verkställa bevisupptagningen. En fram-ställning från en annan nordisk stat sänds dock direkt till behörig svensk domstol. De åtgärder som kan komma i fråga vid bevisupptagningen räknas upp i lagen. Uppräkningen är inte uttömmande.
Förfarandet äger rum vid en tingsrätt och följer rättegångsbalkens regler. Om den utländska domstolen har vissa önskemål i fråga om förfarandet ska de tillgodoses under förutsättning att de inte strider mot svensk lag. Begränsningar i den främmande statens processlag ska också beaktas. Utländska domare har rätt att närvara vid bevisupptagningen. Efter genomförd bevisupptagning återredovisas uppdraget - oftast genom ett protokoll över bevisupptagningen - till den andra staten via Centralmyndigheten. Handlingar som har upprättats med anledning av bevisupptagning enligt Haagkonventionen angående vissa till civilprocessen hörande ämnen från 1954 på framställning av domstol i Österrike ska översändas av den svenska domstolen direkt till den österrikiska domstolen.
Enligt 1970 års Haagkonvention om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur kan bevisupptagning utan användande av tvångsmedel ske av diplomatisk eller konsulär tjänsteman (artikel 15-16) samt av en person som i behörig ordning utsetts för sådant ändamål, en så kallad commissioner/commissaire (artikel 17). Ansökan enligt artikel 15-16 kan inges av tjänstemannen själv. En commissioner/commissaire enligt artikel 17 ska vara utsedd av det ansökande landets domstol där ärendet inletts. I Sverige har bestämmelsen tolkats som att personen i fråga ska vara utsedd av domstol. I USA brukar detta kallas "court appointed". För att bevisupptagning enligt artikel 15-17 ska få genomföras ska tillstånd först inhämtas från Justitiedepartementet. Tillstånd till bevisupptagning ges endast om den som ska höras samtycker. En ansökan enligt artikel 17 ska innehålla den utländska domstolens beslut om att utse en commissioner/commissaire samt kontaktuppgifter till den person som ska höras. Bevisupptagning i Sverige ska, oavsett om ed ska avläggas eller inte, ske i enlighet med de internationella instrument som Sverige är ansluten till.
Svenska staten betalar de flesta kostnader som föranleds av bevisupptagningen.
Bevisupptagning vid utländsk domstol i civila mål och ärenden (när EU:s bevisupptagningsförordning inte ska tillämpas)
Bestämmelser om bevisupptagning vid utländsk domstol finns i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol. Bevisupptagningen innebär att en svensk domstol får hjälp av en utländsk domstol med att ta upp t.ex. skriftliga bevis, vittnesförhör och bevis från sakkunniga. Det krävs att talan har väckts vid svensk domstol. En framställning om bevisupptagning ska innehålla en redogörelse för sakförhållandena och uppgift om vilken bevisning som avses och vad som ska styrkas med den. Rätten kan ange att ett visst förfarande som är föreskrivet i svensk lag ska tillämpas. Som utgångspunkt gäller dock det främmande landets lag.
Framställningen ska lämnas till Centralmyndigheten som vidarebefordrar framställningen till behörig domstol i den andra staten. Om direkt skriftväxling får ske enligt konventioner och avtal med den andra staten ska framställningen emellertid överlämnas direkt till utsedd centralmyndighet i den andra staten eller till den utländska domstolen (se 1970 års Haagkonvention om bevisupptagning).
Centralmyndigheten översätter vid behov framställningen innan den översänds till den utländska domstolen. Vid direkt skriftväxling ser den behöriga domstolen till att framställningen översätts. Information om språkkrav och adresser finns i bilagan till SFS 2000:708.
Lagar och förordningar om bevisupptagning i civila mål och ärenden
Konventioner och avtal
Bestämmelser om bevisupptagning finns också reglerat i olika konventioner som har till syfte att underlätta och förbättra det internationella rättsliga samarbetet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.
- Konventionen 1930 med Storbritannien rörande vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur (SÖ 1931:1 och 17, SÖ 1933:23, SÖ 1935:9 och 19, SÖ 1959:72, SÖ 1965:34, SÖ 1973:107, SÖ 1974:28, SÖ 1977:21)
Kontakt
Justitiedepartementet
Telefon 08-405 10 00
Fax 08-405 46 76
Besöksadress Jakobsgatan 24
Postadress 103 33 Stockholm
e-post till Centralmyndigheten
Frågor och svar
Svar på några vanliga frågor som Centralmyndigheten får om internationellt rättsligt samarbete.