Bortförda barn

Utrikesdepartementets (UD) möjligheter att hjälpa en förälder när ett barn olovligen har förts bort eller hålls kvar i ett annat land beror på om 1980 års Haagkonvention gäller mellan Sverige och det andra landet eller inte. 

När ett barn förts bort till ett land som tillträtt 1980 års Haagkonvention

I 1980 års Haagkonvention finns regler om den process som du som förälder kan inleda för att begära återförande av ett barn som olovligen har bortförts eller hålls kvar i ett annat land. Konventionen har tillträtts av drygt 100 länder, däribland Sverige. 

Om ett barn har förts bort till något av de länder som antagit konventionen finns generellt sett relativt goda förutsättningar att återföra barnet.

Lista över länder som tillträtt 1980 års Haagkonvention (pdf)

För att 1980 års Haagkonvention ska kunna användas behöver också följande kriterier vara uppfyllda:

• Barnet hade sin hemvist i Sverige omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet.
• Den förälder som ansöker om återförande av barnet har del i vårdnaden eller ensam vårdnad om barnet enligt svensk rätt. Föräldern ska också ha utövat denna vårdnadsrätt i praktiken vid tidpunkten då barnet fördes bort eller skulle ha gjort det om det varit möjligt.
• Barnet har inte fyllt 16 år. 

Om du tycker att det är svårt att avgöra om kriterierna ovan är uppfyllda i ditt fall kan du kontakta UD för att resonera om ditt ärende skulle kunna omfattas av konventionen eller inte.

UD är centralmyndighet i Sverige

1980 års Haagkonvention ger juridiskt stöd för de länder som tillträtt konventionen att samarbeta över gränserna.

Enligt konventionen ska varje anslutet land utse en centralmyndighet som hjälper till i ärendet och som fungerar som en länk mellan aktörerna i sitt eget land (till exempel den ena föräldern, dennes advokat och domstol) och centralmyndigheten i det andra landet.

För Sveriges del är UD centralmyndighet. Det innebär att UD hjälper föräldern i Sverige med information om ärendet och handläggningen och samarbetar med centralmyndigheten i det andra landet. Den centralmyndigheten har i sin tur kontakt med den bortförande föräldern och dennes eventuella ombud, samt domstol i landet.

Det finns flera saker som UD inte kan bistå med, till exempel.

• UD kan inte vara ditt juridiska ombud
• UD kan inte påverka andra länders domstolar eller rättsväsende
• UD kan inte betala kostnader för advokat och översättning av dokument.

Processen påbörjas när ansökan lämnas in

För att påbörja en återförandeprocess enligt Haagkonventionen ska en formell ansökan lämnas in till UD. Ansökningsblanketter finns här:

Ansökningsformulär, fullmakter och anvisningar

Ansökan ska vara på svenska och det andra landets språk. Flera länder godtar engelska inledningsvis när man undersöker om det går att nå ett frivilligt återförande.

Om ditt barn har förts till Norge eller Danmark räcker det att ansökan är på svenska. Har barnet förts till Finland eller Island bör ansökan vara på engelska. Du kan alltid vända dig till UD för att höra efter vilket språk som bör användas.

När UD har fått in ansökan kontrolleras att alla uppgifter är ifyllda och alla nödvändiga dokument är bifogade. Därefter skickas ansökan vidare till centralmyndigheten i det aktuella landet.

Domstolsprocessen i det andra landet

Centralmyndigheten i det land som barnet har förts till eller kvarhålls i försöker ofta verka för ett frivilligt återförande av barnet. Om ett frivilligt återförande inte är möjligt går ärendet ofta till domstol i det andra landet.

Domstolen bedömer om bortförandet eller kvarhållandet varit olovligt utifrån lagstiftningen i barnets hemvistland. Det innebär att om barnet hade hemvist i Sverige och fördes bort från Sverige så är det svenska vårdnadsförhållanden som är avgörande för om bortförandet eller kvarhållandet anses olovligt. Om bortförandet eller kvarhållandet bedöms vara olovligt är huvudregeln enligt konventionen att barnet ska återföras.

En domstolsprocess enligt Haagkonventionen är inte någon vårdnadsprocess och handlar inte om vilken förälder som är mest lämplig som vårdnadshavare. Processen ska i huvudsak begränsas till att bedöma om bortförandet/kvarhållandet var olovligt och om barnet ska återföras. Utgångspunkten är att det sedan är barnets hemvistland som ska pröva vårdnaden.

Hur lång tid kan det ta?

Haagkonventionen föreskriver att domstolen som utgångspunkt ska fatta beslut inom sex veckor, men det kan det ta mycket längre tid än så. Huvudregeln enligt konventionerna är dock att ett återförande ska ske så snart som möjligt. Den utländska domstolen kan också under vissa förutsättningar avslå ansökan, det vill säga besluta att barnet inte ska återföras. 

Vem betalar?

En Haagprocess kan innebära kostnader för den förälder som ansöker om ett återförande, framför allt i form av advokatarvoden, men det ser olika ut i olika länder. Ibland står det andra landet för kostnaden, ibland kan man få rättshjälp, antingen i det andra landet eller i Sverige. Kostnader kan i vissa fall också täckas genom det rättsskydd som finns i vissa försäkringar. 

När ett barn förts bort till ett land som inte tillträtt 1980 års Haagkonvention

Om ditt barn har förts bort till ett land som inte har tillträtt 1980 års Haagkonvention betyder det att det landet inte är bundet av konventionen. I stället reglerar det andra landets nationella lagstiftning om och under vilka förutsättningar ett återförande kan ske.

Eftersom konventionen inte gäller i det andra landet finns heller inte någon centralmyndighet för den här typen av ärenden. UD har alltså inte någon naturlig motpart att samarbeta med i det landet. Detta gör att UD:s möjligheter att agera i dessa ärenden är mycket mer begränsade än i ärenden i länder där konventionen gäller.

UD:s möjligheter att hjälpa till är då beroende av om den bortförande föräldern och/eller i viss mån myndigheterna i det andra landet är villiga att samarbeta.

Det snabbaste och smidigaste sättet att få tillbaka ett bortfört eller kvarhållet barn är att försöka få den bortförande föräldern att frivilligt återföra barnet. Om det inte lyckas kan det enda återstående alternativet vara att inleda en process i det aktuella landet om att få vårdnad eller umgänge med barnet enligt det andra landets lag.

UD samarbetar med svenska ambassader

I den här typen av ärenden samarbetar UD med Sveriges ambassad i det land till vilket barnet har förts eller kvarhålls i. Det kan till exempel bli aktuellt för ambassaden att försöka lokalisera barnet, kontakta den bortförande föräldern och undersöka möjligheterna till ett frivilligt återförande samt ge förslag på lokala advokater i det land där barnet befinner sig.

Sverige kan dock inte påverka andra länders rättssystem eller domstolsprocesser, lika lite som andra länder kan påverka domstolsprocesser i Sverige. Varken UD eller ambassaden kan heller agera i strid med det andra landets nationella lagstiftning för att återföra ett barn, ingripa rättsligt i enskilda ärenden, agera ombud eller betala advokatkostnader.