Internationella MR-granskningar av Sverige från Justitiedepartementet, Utrikesdepartementet

CAT-kommitténs granskning (2005-05-20) i målet Agiza mot Sverige

Publicerad 20 maj 2005

FN:s CAT-kommitté har i ett yttrande prövat Sveriges efterlevnad av FN:s konvention mot tortyr (CAT). Regeringen publicerar en länk till yttrandet i fulltext samt en sammanfattning av yttrandet.

Yttrandet i fulltext

• CAT-kommitténs yttrande (2005-05-20) i målet Agiza mot Sverige på OHCHR:s webbplats

Sammanfattning av yttrandet

Klaganden, en man född 1962, är medborgare i Egypten. Han anlände till Sverige i september 2000 tillsammans med sin fru och fyra barn. Familjen sökte asyl och anförde bl.a. att klaganden utsatts för tortyr i hemlandet i början av 1980-talet och att han 1998 dömts av en egyptisk militärdomstol i sin utevaro till 25 års fängelse för sitt engagemang i den muslimska fundamentalistiska organisationen Al-Gihad. Efter kontakt med Säkerhetspolisen (SÄPO) överlämnade Migrationsverket i november 2001 ärendet till regeringen. I beslut den 18 december 2001 avslog regeringen begäran om asyl avseende samtliga familjemedlemmar. När det gällde risken för att klaganden skulle komma att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i Egypten hänvisade regeringen till en skriftlig garanti som inhämtats från en hög företrädare för den egyptiska regeringen. Med hänsyn till garantin fann man att det inte förelåg sådan grund för uppehållstillstånd som angavs i 3 kap. 3 § första stycket i den numera upphävda 1989 års utlänningslag. Sveriges folkrättsliga förpliktelser enligt bl.a. FN:s konvention mot tortyr m.m. föranledde ingen annan bedömning. Avvisningsbeslutet mot klaganden verkställdes av SÄPO samma dag som det fattades av regeringen. Agiza fängslades vid ankomsten och har sedan dess suttit fängslad i Egypten, dömd av egyptisk militärdomstol för terroristrelaterad brottslighet.

Klaganden gjorde gällande inför CAT att han trots den lämnade garantin utsatts för tortyr i fängelset och att regeringens avvisningsbeslut och dess verkställighet därmed inneburit en kränkning av Sveriges förpliktelser enligt FN:s konvention mot tortyr m.m. Som skäl för sin bedömning angav CAT i huvudsak följande. Sverige visste, eller borde ha vetat, att tortyr av frihetsberövade är vanligt förekommande i Egypten. Särskilt hög är risken när det gäller personer som frihetsberövats av politiska eller säkerhetsmässiga skäl. Den svenska säkerhetspolisen ansåg att klaganden varit inblandad i terroristaktiviteter och utgjorde ett hot mot nationell säkerhet. Sverige kände också till att klaganden dömts i sin utevaro och var eftersökt för påstådd inblandning i terroristaktiviteter. Slutsatsen att klaganden faktiskt riskerade tortyr i Egypten om han avvisades bekräftades av utländska säkerhetsagenters behandling av klaganden på svenskt territorium vid avvisningens genomförande, vilket skedde medan den svenska polisen förhöll sig passiv. CAT konkluderade att verkställigheten av klaganden till Egypten innebar en kränkning av artikel 3 i konventionen och att de diplomatiska garantierna, som dessutom inte innehöll någon övervakningsmekanism för att säkerställa garantiernas efterlevnad, inte räckte för att skydda klaganden mot den uppenbara tortyrrisken. Eftersom regeringens beslut inte heller kunde överklagas fann CAT att kraven enligt artikel 3 på en effektiv, oberoende och opartisk omprövning inte hade uppfyllts. CAT fann vidare att artikel 22 i konventionen hade kränkts eftersom klaganden redan hade avvisats innan denne hade haft någon möjlighet att klaga till CAT. Slutligen fann CAT att Sverige hade brustit i sitt samarbete med kommittén, vilket också utgjorde en kränkning av artikel 22.