Debattartikel från Justitiedepartementet, Utrikesdepartementet

Förebygg asylinvandring med bistånd

Publicerad 25 oktober 2024

Debattartikel av bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa och migrationsminister Johan Forssell, Dagens industri, 25 oktober 2024.

Miljontals människor är på flykt. Den moderatledda regeringens reformagenda för biståndet kommer öka hjälpen i närområdet vilket också på lång sikt kan minska den irreguljära migrationen till Sverige och EU. Nu presenterar regeringen en ny strategi på tre miljarder kronor. Det är en överenskommelse mellan regeringen och SD. Det är den hittills största satsningen för att koppla ihop migration och utvecklingspolitik. Det skriver migrationsminister Johan Forssell (M) och bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M).

Närmare 120 miljoner människor är på flykt enligt FN:s flyktingorgan UNHCR. Majoriteten är så kallade internflyktingar, vilket betyder att de fortfarande befinner sig i sina hemländer. Av de som har lämnat sina hemländer befinner sig sju av tio i det direkta närområdet. De globala behoven är således enorma och flera länder, inte minst i Afrika, tar ett stort ansvar för mottagandet av miljontals fördrivna människor. 

Genom strategin ökar vi synergierna mellan bistånds- och migrationspolitiken för att främja ett fungerande återvändande, och för att motverka irreguljär migration och dess risker samt minska grundorsakerna till tvångsfördrivning och irreguljär migration. Det gör vi bland annat genom insatser som stärker låg- och medelinkomstländers flykting- och migrationshanteringskapacitet. Det handlar till exempel om att stärka miganter och flyktingars rättigheter i dessa länder och att öka deras tillgång till grundläggande samhällstjänster.  

Att grannländer tar ett större ansvar är naturligt. EU tar till exempel ett betydligt större ansvar för mottagandet av ukrainska flyktingar än andra regioner i världen. Bland de största värdländerna för fördrivna människor finns flera afrikanska länder, bland annat på grund av att det också är där flera konflikter sker, inte minst i Sahel och på Afrikas horn. En annan orsak är de socioekonomiska förutsättningarna för migration. Miljontals människor har helt enkelt inte viljan eller förmågan att migrera längre än vad som är absolut nödvändigt för att undkomma de värsta situationerna. 

Uganda är det land i Afrika som huserar flest flyktingar. 80 procent är kvinnor och barn, och de flesta kan inte ens drömma om att ta sig till Europa. I stället är det de resursstarka, oftast unga män, som tar sig till Europas gränser. Av de som kom irreguljärt till EU förra året var tio procent kvinnor och tio procent barn. Drygt varannan asylansökan avslås i EU. I Sverige är det så många som tre av fyra. Dagens asylsystem är således illa anpassat till dagens migration, eftersom stora resurser går till dem som saknar skyddsskäl. Vi välkomnar därför EU:s nya asyl- och migrationspakt som syftar till att fokusera på dem med störst behov, samtidigt som de som kommer från säkra länder ska återvända i ett snabbförfarande. 

Ett alternativ till irreguljärt mottagande är att ta emot kvotflyktingar, vilket Sverige också gör varje år. Trots att vi har minskat vår kvot från 5 000 till 900 tillhör vi de tio största mottagarna i världen. Fler länder behöver delta för att systemet ska vara långsiktigt hållbart. Det är också tydligt att mer måste göras för att komma åt grundorsakerna till varför människor söker sig från grannländerna och till EU. 

Sverige och EU kan inte göra allt. Det är därför särskilt viktigt att vi gör det som innebär största möjliga effekt. I vissa fall kan det handla om relativt begränsade insatser som ger tydliga resultat. Det kan till exempel handla om klimatbistånd för att ersätta smutsigt kol med solceller, en hållbar vattenförsörjning och olika åtgärder som förbättrar levnadsvillkoren och därmed också dämpar behoven av fortsatt migration. 

Den moderatledda regeringen har varit ambitiös och reformerat den svenska biståndspolitiken. Det är ett av våra viktigaste utrikespolitiska verktyg för att driva och värna svenska intressen. Större tyngd läggs därför vid effektivitet än kvantitet vilket tidigare regeringar tycks ha premierat. Vår utgångspunkt är enkel: Varje investerad skattekrona ska ha största möjliga effekt. 

En annan viktig roll som det svenska biståndet numera har är att skapa tillväxt och framtidstro i ursprungsländerna. Många som söker sig till Sverige och EU gör så av rent ekonomiska skäl. Genom ett större fokus på tillväxt för att bekämpa fattigdom kan vi också på längre sikt minska den irreguljära migrationen. Som ledande inom den gröna omställningen har Sverige en unik möjlighet att investera i afrikanska länder vilket både skapar arbetstillfällen och addresserar klimatförändringarnas effekter såväl lokalt som globalt. Den moderatledda regeringen har därför också stärkt synerigerna mellan migration, bistånd och utrikeshandel.

Ett mer målinriktat utvecklingsbistånd och ökad hjälp i närområdena kommer både minska invandringen till Sverige och Europa samtidigt som fler av världens mest utsatta människor får hjälp och en bättre vardag. Så minskar vi invandringen samtidigt som vi tar ett globalt ansvar för världens fördrivna människor. 

 

Benjamin Dousa, bistånds- och utrikeshandelsminister

Johan Forssell, migrationsminister