Budgetsatsning på infångning och lagring av koldioxid

Publicerad

Regeringen avser att ge Sveriges geologiska undersökning (SGU) i uppdrag att utreda lämpliga platser för koldioxidlagring i Sverige samt analysera förutsättningarna för driften av lagringsplatserna. Syftet är att informationen på sikt ska underlätta för företag att investera i CCS-lagring och därmed minska sina koldioxidutsläpp och klimatavtryck.

– Regeringens mål med denna satsning är att bidra till att minska utsläppen av växthusgaser. CCS-lagring efterfrågas av många industriföretag och kan bli ett viktigt verktyg för att bidra till att uppnå målen för regeringens klimat- och miljöpolitik samtidigt som svensk konkurrenskraft värnas, säger energi- och näringsminister Ebba Busch.

Uppdraget syftar till att kartlägga och analysera platser för geologisk lagring av koldioxid (CCS-lagring). CCS-lagring bedöms vara en betydelsefull metod i arbetet med att minska utsläpp till luft av koldioxid.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att SGU:s förvaltningsanslag förstärks med 40 miljoner kronor 2023 för arbetet med uppdraget. Regeringen beräknar att anslaget förstärks med 28 miljoner kronor per år 2024–2025.

Bakgrund till uppdraget

Endast en liten del av svensk berggrund under havsbotten är systematiskt kartlagt av SGU. De data och underlag som är tillgängliga är gamla och på många sätt ofullständiga och inte av sådan kvalitet som krävs för bedömning avseende CCS-lagring till havs. En stor del av den maringeologiska informationen som går på djupet ägs av privata företag som också har de kommersiella rättigheterna. Detta begränsar tillgänglighet, användning och publicering av data och tolkningar baserade på dessa.

CCS-lagring

CCS står för Carbon Capture and Storage och är en process för avskiljning, infångning och lagring av koldioxid. CCS är ett sätt att minska de storskaliga utsläppen av koldioxid till atmosfären genom att avskilja rökgaserna från kraftverk, förbränningsanläggningar eller stora processindustrier och lagra koldioxiden permanent i berggrunden. Den avskilda koldioxiden komprimeras och transporteras sedan till en lagringsplats djupt ner i marken, säkrast i havsbotten. Detta är en metod som, globalt och nationellt, lyfts fram i handlingsplaner som avgörande för att nå klimatmålen.