Tal av statsminister Ulf Kristersson på Fadimegalan
Publicerad
Stockholm, söndag den 18 januari 2026.
Det talade ordet gäller.
Kvällen den 3 november hände det igen. En kvinna i Västerås hittades – först svårt knivskadad. Medmänniskor försökte stoppa blödningen men kunde inte rädda hennes liv. De sa efteråt att hon liksom bara försvann i deras armar.
De exakta omständigheterna utreds förstås av polisen. Men det här följer ett välkänt mönster där samhället gång på gång misslyckas med att skydda svårt utsatta kvinnor.
Enligt uppgifter fanns det sedan tidigare allvarlig oro om hedersrelaterat våld och förtryck. Och vi har kunnat läsa om hur kvinnan, som blev offret, tidigare hade sökt hjälp och begärt skilsmässa.
Vi påminns gång på gång om att arbetet mot hedersvåld, hedersförtryck och hederskultur i Sverige måste fortsätta. Och vi ska hedra de drabbades minne genom att göra allt som står i vår makt för att det som har hänt i så många år, inte ska hända i framtiden.
***
Fadime sa i sitt berömda tal i riksdagen, och jag citerar:
”Oavsett vilken kulturell bakgrund man har bör det vara en självklarhet för varje ung kvinna att både få ha sin familj och det liv man önskar sig.”
Exakt så. Det borde vara en självklarhet. För alla kvinnor i Sverige. Ja, egentligen i hela världen. Men så är det inte. Inte ens i Sverige.
***
Jag vågar säga att vi i regeringen gör vår del.
Vi genomför nu reformer som borde ha genomförts för länge sedan. Förr gick det inte – för att vi inte ens pratade om frågorna. Sen gick det inte för att det fanns politisk feghet. Nu finns det momentum.
Ibland får vi kritik för att gå fram för fort och gå för långt. Jag håller inte med.
Säg det till alla flickor, kvinnor och pojkar som faller offer för hedersförtryck i Sverige. Jag kan alltså leva med den kritiken.
När vi sågs här på Berns förra året, så talade vi mycket om ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål – om att bekämpa hedersrelaterat våld. Det är nu infört. Och jämställdhetsminister Nina Larsson har lett det arbetet.
Ett delmål gör naturligtvis inte själva jobbet, men sätter en ribba, och arbetet fortsätter i hög takt – på område efter område.
För en dryg månad sedan blev oskuldskontroller, oskuldsoperationer och oskuldsintyg förbjudna, kriminaliserade. Det blev samtidigt straffbart att välja att inte avslöja barn- eller tvångsäktenskap.
Vi river sekretessen, så att myndigheter, kommuner och regioner kan dela information för att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda hedersbrott.
När jag var här förra året, så sa jag att vi vill ha ett förbud mot kusinäktenskap. Och den 1 juli blir det så. Inga undantag, ingen relativisering, inga ursäkter. Och vi kommer i princip inte heller längre att erkänna kusinäktenskap som har ingåtts utomlands.
Vi stärker skyddet i LVU – lagen om tvångsvård – för barn och unga som växer upp i hedersförtryck.
Det kommer nu i sig själv kunna utgöra grund för socialtjänsten att omhänderta barn och unga, om det behövs.
För i Sverige ska barns lagfästa rättigheter alltid väga tyngre än föräldrars åsikter.
Och så sent som i torsdags fattade regeringen beslutet, att utgångspunkten alltid ska vara att den, som är misstänkt för hedersrelaterade brott också ska häktas.
Detta gör redan regeringen. Personligen tror jag att vi behöver gå ännu längre. För att hindra försök att kringgå förbudet mot kusinäktenskap, borde vi också förbjuda anhöriginvandring för kusiner som vill ingå samboförhållande. Jag tror att det snart kommer finnas politiskt stöd för det också.
***
Vi här inne gör allt det här för att kvinnor i ett av världens mest jämställda länder ska få leva det liv som de själva har valt. Och för att vi som land själva ska leva upp till de ideal som vi både hyllar och predikar för andra.
Vi gör det för alla de kvinnor som inte längre kan föra sin egen talan.
Vi gör det för att det är rätt.
Och vi gör det tillsammans:
Alla privatpersoner, anhöriga, organisationer, skolor och företag som stödjer Fadimedagen.
Alla hedrar vi minnet av Pela och Fadime. I ord – men ännu viktigare – i handling.
Tack.
