Riktlinjer för statsskuldens förvaltning 2026
Publicerad
Ladda ner:
Utgångspunkten för regeringens riktlinjebeslut är det av riksdagen beslutade målet för statsskuldspolitiken. Målet är att statens skuld ska förvaltas så att kostnaden för skulden långsiktigt minimeras, samtidigt som risken i förvaltningen beaktas, och att förvaltningen ska ske inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer.
Statsskulden ökade som andel av BNP (bruttonationalprodukten) under 2024 och väntas fortsätta att öka som andel av BNP under prognosperioden 2025–2028. Även i absoluta tal väntas statsskulden öka.
Regeringens riktlinjer för statsskuldens förvaltning för 2026 innebär inga förändringar i styrningen som rör statsskuldens sammansättning och löptid. Riktlinjebeslutet för 2026 innebär däremot följande förändringar och förtydligande i styrningen jämfört med föregående år:
- Riksgäldskontoret ska beakta refinansieringsrisker i förvaltningen av statsskulden, bl.a. genom att ge ut instrument med minst tio år till
förfall, i stället för som tidigare med mer än tolv år till förfall. - Det preciseras att utvärderingen av statsskuldens förvaltning i huvudsak ska innefatta kvantitativa mått, i stället för att som tidigare endast innefatta sådana där så är möjligt.
- Det tydliggörs vilka underlag som ska ligga till grund för utvärderingen och delvis vad som bör ingå. Därtill att valet av analysmetoder ska ta hänsyn till kontinuitet över tid.
- Det tydliggörs vad regeringens riktlinjebeslut och Riksgäldskontorets beslut inom den operativa förvaltningen ska utvärderas mot.
Statsskuldens sammansättning ska styras mot att
- valutaskulden (dvs. valutaexponeringen) ska fortsätta att avvecklas successivt och anta riktvärdet noll från och med (den 1 januari) 2027,
- den reala kronskulden ska minska successivt och uppgå till en målnivå på ca 80 miljarder kronor vid utgången av 2029,
- den nominella kronskulden ska fortsätta att utgöra resterande del av statsskulden efter real kronskuld och skuld i utländsk valuta.
Löptiden (i termer av genomsnittlig räntebindningstid) för statsskulden ska fortsätta att styras mot 3,5–6 år.
Till grund för detta riktlinjebeslut ligger bl.a. Riksgäldskontorets förslag till riktlinjer.
I samband med beredningen inför regeringens riktlinjebeslut har Riksbanken fått möjlighet att yttra sig över Riksgäldskontorets förslag. Riksbanken har inga invändningar.
Regeringens riktlinjebeslut överensstämmer i huvudsak med Riksgäldskontorets förslag.
